saknad it is

Vet ni, jag saknar Gudde. Ni vet han från Borås jag träffade (som vän) i somras. Visste det hade kanske kunnat bli något om vi inte hade haft så mycket annat bakom oss. Han är med sin tjej igen, och det är jag glad för, för hans skull. De ska vara tillsammans och är jättefina ihop. MEN, jag saknar honom som fan, som vän, sättet jag kunde prata med honom. Jag har aldrig mött en kille som så lätt kan prata om saker, som förstod mig så bra. Allt jag sa och tänkte, var det som att han kunde sätta ord på. Vi kom varandra rätt nära, på kort tid. Det var en fin tid, och mina besök i Borås var så otroligt bra för mig. När vi letade pinnar i skogen, grillade och bara prata om viktiga saker. Att sova bredvid någon som bara vill hålla handen för han visste precis att jag, likaväl som han själv, inte kunde/ville något mer än så. Vi kunde sitta och prata med varandra på msn i nästan ett dygn, medan han jobbade, jag jobbade, tvättade, var med nån vän. Men konversationen stängdes aldrig ner och den fortsatte alltid så fort vi hade tid. Vi pratade varje dag i 2 månaders tid. Jag tror det är tack vare honom som jag kommit lite till insikt med mig och mitt liv och vad jag vill..

Jag saknar honom helt enkelt, som person, som vän, som någon som förstod mig som ingen gjort innan. Ingen..