sorry.

Ok, jag vet att jag gnäller över absolut ingenting nu.
Men fan vilken konstig dag det här blev. Jag känner mig sjukt deppig och vill bara lägga mig under täcket igen och inte gå upp på hela dagen! Jag hatar sånna här dagar. Vet inte varför jag fortfarande får dom så pass ofta som jag får. Sjukt onödiga dagar är det i alla fall. Det är sånna här dagar man vill ha nån som man verkligen verkligen tycker om att bara krypa upp hos, under täcket, och bara kramas hur länge som helst. Shit vad jag saknar det idag. Tryggheten. Någon som känner mig, som vet vad jag tänker, som lyssnar och förstår. Det känns som en otrolig evighet sedan jag hade en sådan person nära mig, och det är det ju också. Ett år sedan minst...

Jag önskar jag var kär. Jag önskar jag vågade bli det...