Men va!?

Massor i huvudet just nu.
Fattar inte att Han fortfarande, med minsta lilla yttrande, sätter massa griller i huvudet på mig. Jag har aldrig hatat någon som honom och ändå så känner jag så här, nåt, som jag känner. Ett halvår senare. HUR svårt ska det vara, va?! Hur kan en sån vidrig människa finnas i mitt huvud med tanken "tänk om han var här nu". Det borde ju inte vara helt friskt?

Jag vet iof att jag aldrig skulle ta tillbaka honom. Men skulle jag kunna säga nej för en natt, det är frågan. Jag har svaret på den frågan redan nu, innan han ens är här.

Usch. Sova? (bryter grejen redan nu, en cigg behövs för att få mig att varva ner)