Livet går på rullande band

Jag är glad över att hösten inte har fått ta över mitt liv, som den brukar. Inte än. Jag hoppas det håller i sig. Jag vet med att det är mycket upp till mig själv. Att inte tillåta mig själv att dras ner. Kanske beror det mycket på att det varit en fin höst, många soldagar och inte mycket regn. Kanske beror det på att jag haft besök och kanske för att jag trivs så bra på jobbet. Kanske beror det på att jag blivit starkare och vet hur jag ska hantera mina "dåliga" dagar. Jag vet inte vad det beror på. Antagligen en kombination av alla ovannämnda saker.

Hur som helst så är livet rätt bra just nu och jag trivs.

Jag saknar många av mina vänner dock. Matilda, Pia, JohannaO, JohannaP, Erika, Sara, Malin m.fl. Men det kommer tid för er med! Jag ska försöka hitta mer tid. Men nu börjar fotbollen dra igång igen med och då blir det ju inte mer tid direkt. Resor till olika länder gör ju att jag behöver jobba extra med så tiden bara rinner iväg känner jag ibland.. Ni vet var jag bor och ni är alltid välkomna att hälsa på.

Du är fin

Bokat o klart.

Schweiz 21 november - 4 december. 850 kr ToR. Bra skit. Kommer hänga med Fizzo första veckan och gå hans konsert. Sen hookar jag upp med Nina andra veckan. Kommer bli finfint. Pepp!

Det är inget jämfört med..

Känslan jag får i mig när jag börjar klicka runt på flygbiljetter och googla bilder och skriva till vänner om att "snart ses vi igen", den känslan är oslagbar. Jag älskar den. Hur dåligt jag än mår över andra saker, hur vilsen jag än känner mig, så känner jag mig "hemma" i det ögonblicket. Det är jag, det har blivit jag. Jag tror att jag känner mig osäker i det för att jag kom på relativt sent att resa är min stora passion i livet. jag var 23 när jag åkte till Sydafrika första gången. Innan dess hade jag bara varit i Kroatien (i stort sett), med familjen... Jag bodde i Linköping och pluggade/jobbade, var hemma, festade, tränade. Men hela tiden kände jag "det här är inte rätt, jag vill något mer med livet".. Men jag visste inte vad. Nu vet jag.

När jag packar väskan, när jag sitter på tåget mot Arlanda, när flyget lyfter och när det landar på en annan kontinent, då lever jag, på riktigt.

Jag får nog ta och acceptera det. Att det här är jag.

Skitnatt blev skitmorgon blev bra samtal blev skitbra dag!

Vaknade och mådde skit, dålig sömn, förkyld och dumma tankar i mitt huvud. Skickade ett jobbigt sms. Blev uppringd och pratade länge om allt, jag är glad att han kan prata, och lyssna!

Som det ser ut nu blir det 1,5 vecka i Schweiz i november med Nina och Fizzo. Kommer antagligen kunna åka till Canada i december med Fizzo typ den 27 december till runt den 10 januari om han kan hjälpa mig med flygbiljetten lite. I februari har jag planer att åka till Sydafrika igen. Det verkar möjligt. Får ta flygbiljetten på avbetalning och vara beredd på att jobba en hel del i sommar sen i stället.

Vad jag och Fizzo är? Det är bara han och jag som vet och det får vara så. Jag vet vad jag vill och jag följer mitt hjärta nu, jag orkar inte övertänka saker mer. Jag mår fan inte bättre av det. Så länge vi kan prata om saker så vill jag. Jag vill! Jag är kär, på riktigt. Det var inte igår....

Äntligen!

"Boka en uppkörningstid inom en månad, det är du redo för!"

Woohoo, äntligen har det släppt, äntligen börjar det närma sig på riktigt. Så himla himla himla skönt. Men nervöst. Nu jävlar ska det pluggas teori hela helgen! Japp!

Nu mot familjemiddag..

Sova?

Har lovat mig att jag ska somna innan 2 varje natt den här veckan. Förutom på lördag då, för då jobbar jag natten..

Måste få någon slags normal dygnsrytm igen, vakna runt 10 även om jag är ledig eller jobbar kväll. Inte sitta uppe till 3-4 om nätterna. Det enda som händer är att jag blir skittrött och aldrig kommer ifatt tröttheten på något sätt. Så nu, blir det sova typ 02-10 när jag är ledig.

I morgon har jag lite att styra med. Kanske lunch med Sandra. Vid 14.20 har jag körlektion som jag ska vara taggad till! På kvällen ska jag till mamma och laga lite mat till mig och delar av familjen, alla kunde inte komma, men det är ju inte så lätt att få typ 15 personer att kunna vara på samma plats på samma tid. Kanske lika bra med, så jag "bara" behöver laga mat till typ 9 personer i morgon :)

Helgen ska innehålla filmkväll, träning, jobbnatt, firande av pappa och Åsa, farmor och Jennifer och lite körkortsteori.

Förresten. Kul när det tickar in 17 000 på kontot och när räkningar + skulder är betalda ha typ 8500 kvar? Suck, jag hatar pengar.

Nu sovdags då!

Det är så som jag säger det...

Jag vill fan göra det här...

Du.

Det är bara så. Det är du. Du du du. Jag kan inte göra något annat. Jag hoppar från ett högt stup nu, men hoppas att jag landar ok. Jag vill. Jag följer hjärtat. Det gör jag alltid och jag har aldrig kunnat göra nåt annat. Hjärtat är starkare än hjärnan, så enkelt är det. Vad har jag egentligen att förlora? Kanske lite självkänsla, men den går alltid att bygga upp.

Och tänk om det faktiskt går bra? För en gångs skull? Det kan jag aldrig veta i förväg.

It's my choise to regret.

Jag kan inte göra nåt annat. Så är det bara.

Inte bra - Bra

Inte bra:
Sov till 13. Kom inte ur sängen förren 15:15. Orkade inte svara på grattis-sms. Orkade inte svara i telefonen. Orkade inte ens le eller vara tacksam för att folk är söta och hör av sig.

Det enda jag orkade vara att skriva sms om hur mycket det här suger och att jag saknar så det gör ont.

Bra:
Att jag har något att gå upp till varje dag den här veckan så att jag inte kan göra så här mot mig själv. Kan inte låsa in mig, bädda ner mig och gömma mig för omvärlden.

Jaha, då var man 27. Ett år till har gått. Grattis till mig.

Love it!

Sov 3,5 timma inatt efter att suttit på skype och haft ett behövligt samtal. Jobbat 13 timmar. Jobbet var sådär underbart idag som det är ibland, speciellt på helgerna. På dagen var det väl mest vardagliga saker, rutiner och så vidare att göra Men framåt kvällen blev det mys. Hjälpte till att laga pizza. Sen blev det häng med massa kids och personal i datarummet. Gitarren kom fram och barnvisor på svenska, somaliska, afghanska (dari)  sjöngs om vartannat, haha. Blev film med chips och ostbågar innan jag tog en promenad hemåt med ett leende på läpparna, äntligen. Jag älskar mitt jobb, jag gör verkligen det!

It's a fact

People always leave

I apologised 3 months ago

28th of july 2011:

I will take this in english to let the person it is about to understand. My english is so-so, but take it for what it is...

You. You are amazing right now. My feelings for you gets stronger and stronger for every minute we spend together. I havn't known you for a long time, but I think I opened up for you as if i known you for months, years.. The good thing about it is that I really feel like you listen, care and understand. I havn't met anyone like that in YEARS. With you everything is so easy and I'm myself, 100%. No pretending, no thinking about saying the wrong things. I just am who I am and feel like it's really ok. Even good :) And I really like the way you see the world, the things you think is important and the way you treat ME. I feel safe around you.

I'm still fighting with my inner thoughts about that everyone is leaving me in the end, as I'm used to. I've been around this before, felt like things are really good and then Crash Boom Bang it just smashes me in my face with a "I don't know what I want" or I found out stuff I don't wanna know. Im always afraid to be second choice. And I'm afraid to be that TOO nice one again, that takes too much shit and just think it's not about me and in the end it was about me and there I am, alone again.

I wanna trust people and I do my best, every day, really. But some days it will maybe shine through and I will act a little weird. And if you have to experience one of these days, I say "sorry" now. I really wanna be with you, that's it.

I believe in myself. But sometimes I don't believe that other people believs in me... That's my problem.

Please believe in me. Believe in us.

Heart.

WHen I held ya' .... But I have to let go of your hand

jag vet inte vem jag är, igen...

Skulle bli två bra veckor. Det blev det, lite. Men det har hänt mycket som gjort att jag inte mår så bra just nu, grejer som påminner om gamla saker. Grejer som gör att jag inte är så stolt över mig själv. Gamla beteenden.

Jag har även fallit in i beteendet att försumma mina vänner. Inte för att jag inte vill träffa dom, men för att jag inte orkar prata om hur jag mår men inte kan dölja det heller. Gömmer mig från att berätta om hur jag mår. Det var länge sedan sist. Ärligt talat tror jag det är för att jag inte vet hur jag mår. Det är så sjukt mycket tankar i huvudet just nu. Kan inte sortera dom.

Höstskitdepression som vanligt?

trust

I'm fine

Har varit en helg med lite för mycket drama, nu är det söndag kväll och allt känns ok igen.. Jag måste lära mig att ta det lugnt, räkna till tio, ta ett djupt andetag, whatever, innan jag reagerar ibland. Tror att de sista fyra dagarna med hjärtat ska bli bra.

 Sandra lurade mig förut. Jag frågade om bebisen var på väg ut snart och hon svarar att hon kom ut igår. Jag blev helt lyrisk tills jag fick ett sms; " skojade bara, jag är fortfarande fet". Haha puckoSandra..

No no no!

Inte bli sjuk nu!

Walk the line..

You'll come to a point where you have to choose. Trust him and give your all and take a chance/risk that you will get burn, or leave it behind you, cry and move on.

I wanna take the chance. I wanna try. I wanna do my best and If I get burn, well, then at least I tried.

You wanna let me try?

Onsdag kära onsdag

Var iväg idag och körde halkbanan i Jönköping. Jävligt nice att få sitta heeelt ensam i bilen och köra. Det gick bra. Jag är bättre på saker i min ensamhet, utan bevakning, så är det bara. Även om någon visserligen kollade på mig till viss del idag, men det märktes inte då de var långt bort. Jag sätter för hög press på mig själv när någon kollar mig precis bredvid, vad det än handlar om. Jag är likadan i fotboll, på träning, om vi har en övning. Så fort tränaren kollar på mig så går det ofta fel. Vet inte varför. Nervositet? Kanske. Prestationsångest? Kanske.

Tog en powerwalk på 45 min sen. Rensade huvudet. Hade på min "bästa lista" på spotify och jävlar vad bra musiksmak jag har :) Jag behövde den promenaden.

Nu sitter Fizzo och James och spelar ps3 och jag hänger på facebook och blogger samt dricker rödvin. Jag har börjat uppskatta rödvin, vuxet!

Det här med distansförhållande är en knepig grej. Dessutom med en person som reser jorden runt för att sjunga och har hundratals tjejer efter dig hela tiden. Jag testar mig själv kan jag lova. Min tillit sätts på prov något fruktansvärt. Och, ja det är ännu svårare med någon som har en helt annan bakgrund, kultur och ständigt kommer i kontakt med tjejer med sin egen bakgrund.. Det känns ibland som vi är så otroligt olika varandra och det är lätt hänt att jag jämför mig och känner att det är vissa saker jag inte har, inte kan ge honom.. Ni som känner mig vet att det är typiskt mig. Känna att jag inte räcker till, alltid rädd att han ska hitta någon bättre. Blir svartsjuk, litar inte på (litar inte på att jag är tillräcklig och kommer bli lämnad för nån annan). Varför är jag sån? När det kommer till ALLT annat har jag sjukt bra självkänsla, står för vem jag är, vad jag tycker, vad jag vill. Men så fort det kommer till förhållande, då känner jag mig plötsligt otillräcklig. What to do?

Fina grejer

Efter en sån match av sverige så bryr jag mig inte om att jag har en kass känsla i magen av andra anledningar.. Jag hoppas verkligen att det blir en familjeresa med husbilen till EM nästa år.. Vore ju gött!

Lätt hänt

Vänder lite på dygnet när man är ledig mest hela tiden och dessutom har sällskap om kvällarna.

Even me..

Ibland får man nog. Idag fick ja det. Fick nog av att alltid vara den som ska förstå och respektera alla och aldrig bli irriterad utan se det som ligger bakom beteendet i stället. Förstå. Jag orkar faktiskt inte förstå nu och är "bitchen" som ber folk att hålla sig borta, inte lägga sig i saker de inte har med att göra längre. Vill faktiskt bara ha det fint och kunna njuta av den korta tid vi har tillsammans. Om det gör någon ledsen, någon jag faktiskt inte känner och någon jag faktiskt aldrig gjort något elakt mot, då får det vara så.

Ego-Tania idag.

Jag jobbar även på att inte vara den svartsjuka. Inte vara så jävla orolig hela tiden. Att inte jämföra mig. Det är svårt. Men jag är så glad och tacksam att jag träffat någon som kan prata om saker, som tvingar mig att prata om saker. Drar ur mig orden, bryr sig, det behövs. Orden fastnar alltid i min hals. De behöver hjälp att dras upp.

Tack för att du är du.

Varför är det så svårt?

Hur fan bygger man upp ett förtroende igen? Inte förtroendet för en speciell människa alltså, utan rent allmänt? Hur gör man för att se att det som hände DÅ med DEN där personen för många år sedan inte alls behöver hända någonsin igen, alla är inte sådana? Hur gör man för att våga lita på någon?

Jag är bara så jävla livrädd att bli bränd att jag inte släpper någon för nära eller är misstänksam och förväntar mig det värsta av alla. Då blir jag ju inte besviken sen när det går åt helvete.

Sinnessjukt kan man ju nästan tycka va?

Some geeky words for You.

I heart You.

Sunday

INTE pepp på att jobba inatt. Men men..



You.


I'm not good at this talking about feelings and stuff. I'm trying though... 

Nya tider

Efter att inte gjort annat än att jobba sedan jag kom hem från Turkiet är jag nu nästan helt ledig i två veckor. Dessutom besök på heltid tills den 21 oktober. Gillart.

Idag har vi varit en sväng till Linköping, låst upp en Iphone jag ska få av Fizzo och hälsat på Pascal, en landsman och vän till F. Var hemma vid 21, åt lite och nu är jag på jobbet. Lite trist att jobba natt när man har någon som sover i ens säng för en gångs skull. Men han har sällskap av James i alla fall, good for him :)

I morgon är det 30årsfest på Hantverket. Det ska bli skoj! Kommer vara en salig blandning av folk, kommer bli intressant att se vad det urartar sig i...

Pengar till halkbanan nästa vecka har löst sig dessutom så nu slipper jag snåla resten av månaden. Tack baby!

Life is good.

2 veckor

Det är två bra veckor som väntar. Ikväll kommer Fizzo hit. På lördag är det 30årsfest för den andra Tanja i Mjölby. Nästa vecka har jag körlektion och sen halkbanan avklarad. Dessutom har jag bara 2 arbetspass de kommande 2 veckorna. Fredag natt och söndag natt. Skönt! Det enda jag känner för att klaga på är vädret. Det gör mig trött. Har inte gjort annat än sovit de senaste tre dagarna. Men, det var allt. Allt annat känns jäkligt bra.

Förresten, saknar mina vänner. Just idag är det Matilda, Pia och Erika som saknas mest... Dessutom vore det fint att träffa Jessica snart igen, men hon kanske hänger på till Sydafrika i februari och det vore ju JÄVLIGT sweet.

5 timmar kvar tills jag får PUSSAS och sånt... Wooooooooooooooooooooooooooooooop!

simple.

I morgon!

I morgon, äntligen. OJ vad jag behöver det.

Språkproblem

En sak som är svår att förklara på något annat språk än sitt eget är känslor. Jag anser mig vara ganska bra på engelska men när det kommer till djupare diskussioner så blir det ofta missförstånd. Jag vet inte hur jag lyckas men jag försöker säga nåt bra och så tolkas det som något negativt och sårar i stället. Frustrerande.

Anyway, det är inte alltid en dans på rosor att tycka om någon, ibland är det jobbigt, som igår. Men jag bryter inte ihop längre, jag får inte panik och känner separationsångesten smyga sig på. jag biter ihop och inser att det finns bra dagar och det finns mindre bra.

Jag är kär i honom och det är antagligen därför det blir så här. Jag är rädd, rädd att återigen brännas, att bli lämnad, att allt ska gå åt helvete. Tyvärr är jag lite för van vid det.

Och det här med svartsjuka. Jag levde i ett förhållande som i stort sett byggde på svartsjuka. 5 år av misstankar, beskyllningar, lögner, bråk och svek. Jag vill aldrig mer ha det så. Det är bara det.

Jelousy...

I don't like it. Not at all. You should trust each other, not question each other.

Trust, love and laugh, that's what I want in my life.

Draaaaawl..

Min.

Jag ser slutet och början

Jobbar natt. Sen har jag 3 arbetspass på 14 dagar. DET ser jag fram emot kan jag lova. Eller vänta, det är bara 2 arbetspass, för ett ska kompas bort för att utnyttjas till att köra halkbanan, den 12 oktober. Ett steg närmre ett körkort. Fredag natt och söndag natt. That's it. Mitt schema är bra. Mitt jobb är bra. Ibland glömmer jag bort det och gnäller över att jag bor där jag bor osv. Men jag älskar mitt jobb, jag bor nära min familj, jag har många vänner på nära håll och jag trivs dessutom väldigt bra med fotbollen med. Skulle definitivt sakna Mjölby Södra fotboll om jag flyttade. Jobbet och fotbollen är mina två "rensa skallen från livet"-ställen. När jag är där så glömmer jag resten och bara mår bra och har kul. Utöver det här så har jag mitt jobbschema som gör att jag kan ta ledigt väldigt lätt, i längre perioder. Jag har en chef som dessutom tillåter det. Vill jag verkligen flytta från mjölby? Jag vet inte. Som vanligt.

Det blir som det blir.

"where are we going from here? what do you think about us?" 

Gillar inte sånna frågor.. läskigt.

3 nätter till

Sen är han är, mina burundiska fransman. haha. Jag gillar att säga det. Burundiska fransman. Det låter bra på ett konstigt sätt. Jag är i och för sig kroat/italiensk svensk. Inte så dåligt det heller. Mix is the shit. Fizzo är visserligen helt och hållet burundisk, han råkar bara bo i Frankrike. Skit samma. Jag gillart hur som. Ska bli fint att ha sällskap om kvällarna och vakna bredvid någon på mornarna. Ha någon att äta mat med framför en film och någon att pussa på. Så är det.

Sova!

Gick och lade mig vid 00.45 inatt. Men vid 01.30 fick jag ett sms av Fizzo som var på väg hem och ville skypa lite. Så satt uppe till 04.30 på Skype.. Somnade och sov till 14 ungefär.. Var uppe, satt vid datorn, lagade lite mat. Sen gick jag och lade mig igen. Sov mellan 15.30 tills nu (17.20)... Bra dag. Haha. Ska dock iväg och träna nu, så jag gör något av den här dagen. Inatt är det jobb som gäller.

Det bästa är att jag fortfarande är lika trött. Sova för mycket är ett problem det med. Men gud vad skönt det är att sova! 

How To Make It In America

 Jag började se den för nåt år sedan men kom av mig, när jag åkte till Brasilien. Inser nu att snyggaste Kid Cudi är med i serien och jag har precis laddat ner hela första säsongen. Kommer ju lätt bli nästa serienörderi. Eye candy och bra serie i ett, I like.

Trött sa jaaaaaa

Har jobbat 17 av de senaste 21 dagarna, minst 9 timmar om dagen, oftast 10-12 timmar, lagom trött. I morgon ska jag SOVA. Länge. På torsdag kommer Fizzo hit igen, stannar 2 veckor. Sa bli nice, saknat honom. Det är ett märkligt läge vi är i, med hundratals mils avstånd. Men vad gör man.. Inte så att jag vill vara med någon annan så.. Ordbajseri. Inget mer att säga. Hej.

Kör på.

Toabilder är det bäzzzzzzzzzta jag vet *fnizz*... eeerhm, harkel. Snygg blir man i alla fall

Är svintrött. Sovit för lite senaste tre nätterna. Men ska till Ida, hon fyller år. Med tanke på 12 timmars jobb i morgon så blir det nog ingen alkohol. Men skål på er alla fyllisar...

Dålig karaktär

Usch, börjar känns mig sådär halvtråkig. I våras/försommaren kände jag mig rätt så i bra form. Sommaren med ingen motion, mycket alkohol och onyttig mat har gjort att jag känner mig lite "svullen" nu. Jag har verkligen ingen karaktär heller och kan låta bli att äta sånt där, eller ta tag i träningen. VILL. Men gör det inte. Varför? Vet inte? Börja från och med måndag att inte äta socker och inte så mycket kolhydrater? Ska försöka.