Lite bilder!

Vart kok!
Damian som driver soppkoket och en kille fran gatan (jag ar kass pa namn)
Ronnie och hennes kompis gor trojar pa bestallning. De kostar 100 R (ca 90 kr), om nagan vill bidra med att kopa en sag till. Pengarna sparas pa sakert stalle och gar inte till droger eller annat, utan till bra saker.
Hos Clint, spelar domino, som vanligt. Thats the Game to play!
Sarah, sa sa sot!
Alla barnen pa heatherdale
Rebecca och jag
Marshall
Sibul och Dawn pa Margarets House
Tv-spelande pa Margarets house, lyx i vardagen!
Nur ska surfa
Vi tittade pa.. (Muizenberg)

tjohooo. jag har det bra

2009-02-24 & 2009-02-25

Oh my Lord vad det har varit varmt idag. Strax under 40 grader och gassande sol. Jag var i soppköket och sen tog jag tåget till Margarets House. Det var sjukt varmt på tåget, det har sällan tidigare varit så skönt med en iskall dusch efter jobbet.

- Hi, one ticket to Retreat please.
- And which class?
- 3rd please
- Are you sure????
- Yes, I have company…

Som vanligt så får man frågan här. Och som vanligt så svarar man med en ursäkt. Hade jag sagt att ”ja jag vill åka tredjeklass,för det är billigare” så hade jag blivit dumförklarad. Jag orkar inte det. I början var jag mitt vanliga envisa jag och skulle såklart ”stå för” att jag faktiskt åker tredje klass ÄVEN att jag är vit. Nu spelar det bara roll för mig själv, inte vad andra tycker. Det finns vikitigare saker här att lägga ner tid och energi på när jag är här.

Soppköket var ok, inget speciellt hände. Hängde mest och spelade pingis och pratade med folk. Jag har tagit lite kort därifrån nu i alla fall som jag ska lägga upp snart! Lovar! Jag gick med Ronnie och handlade mat till henne och hennes kompis. Jag litar på Ronnie, alla som träffat henne vet att det kan man göra. Så, det blev lite ägg, mjölk, tomater, bananer, avokados, kaffe, en tvål och kyckling. Ingen fara att hon bara skulle sälja vidare varorna.

Jag har fortfarande inte sett skymten av Chevonne, ni vet hon som jag sprang på, på Long Street förra Lördagen. Jag undrar hur hon mår. Att hon inte kommer till soppköket får mig att tro att hon mår sämre än vanligt. Att hon inte vill visa sig bland folk på samma sätt. Men vad vet jag. Jag hoppas hon dyker upp snart.

På Maragrets House har jag planerat lite för veckan. Det blir filmkväll på fredag och åka och bada på Lördag. Jag är så otroligt tacksam för pengarna som Irina samlat in från vänner och bekanta, de gör att jag kan göra så mycket mer med killarna. Ska komma iväg på fotbollsmatch och bio med innan jag åker hem.

Jag har inte jättemycket att tillägga. Jag mår bra, har det toppen. Men det har faktiskt smygits sig på lite hemlängtan då och då. Det går över ganska snabbt dock. Jag känner att jag har en del bra saker att komma hem till den här gången. Förra året var det bara så jävla mycket förvirrat som jag inte ville ta tag i. Det är mer lugn och ro i mig nu!

Än en gång tipsar jag om Rebeccas resedagbok (alias rebeccas). Hon skriver mer om sitt barnhem och känslor och hon är väldigt duktig på att sätta ord på det. Hon har fått flera kommentarer om att hon borde skriva en bok..

vad ar hemma?

2009-02-19
Jag har varit lite nere idag. Tror jag tänkt på allt lite för mycket. På mitt liv, på min framtid. Jag är så kluven och det gör ont. Jag vill få hit er alla, alla viktiga människor. Vill dela med mig av det här till er. Jag vill bo här, ha er här, ha kakan och äta upp den skulle man väl kunna kalla det ? För det är ju inte alla av er som vill bo här direkt. Kanske inte alla som får en kick av att varje dag vara lite lite rädd för att något oförutsägbart, och kanske till och med farligt, ska hända. Jag känner mig så mycket mer levande. Jag njuter av varje dag och inte en enda dag går åt till att bara sitta hemma framför datorn eller tv:n. Det konstiga är, att hemma i Sverige njuter jag av sådana dagar då jag inte gör något alls. Då jag inte reser mig ur soffan på en hel dag. Men här kan jag inte förstå att det är samma människa som spenderar sina dagar så. Här har jag så mycket planer på vad jag vill och skulle kunna göra. Men jag är aningen naiv med för att flytta hit på riktigt och få ett riktigt jobb, är inte så lätt. Arbetslösheten är extremt hög och för att man som utlänning ska få jobb här ska man kunna bevisa att man verkligen behövs på den positionen och att en sydafrikan inte skulle kunna göra jobbet bättre. Att hitta någonstans att bo och ah en stadig inkomst här, är kanske inte det lättaste. Men så tänker jag att det ordnar sig kanske? Nästa sekund så vill jag hem till trygga Sverige, ha nära hem till mamma & pappa, syskon, vänner och allt det där. Att kunna gå ut och gå när man vill, var man vill. Att inte behöva titta sig över axeln var och varannan sekund så att ingen följer efter mig. Att kunna ta ut pengar i en bankomat utan att pulsen slår lite fortare än vanligt. Fast samtidigt, det här är ju en del av landet som jag älskar. Att det är så extremt hela tiden. Att man känner att man lever! Inget går på slentrian här inte. Ingen dag är lik den andra och en annan sak, det är så otroligt vackert här med. Och alla människor är vackra.

Jag kan skriva om detta hur länge som hellst och aldrig komma fram till ett vettigt svar. För det finns inget vettigt svar tyvärr. Det finns inga rätt och fel. Om 6 månader har jag pluggat klart + sommarjobbat. Vad händer då? Vad vill jag ska hända? Vad ska jag göra med mitt liv. Fy sjutton vad svårt.

Jag blir arg på mig själv ibland, att jag är sådan här. Att jag aldrig i hela mitt liv har lyckats njuta av stunden som är just nu. Att jag alltid grubblar så mycket på det som komma skall. Jag vill kunna ta en dag i taget och bara njuta av det. Jag försöker och det fungerar ibland. Men idag fungerar det inte alls.

Orkar inte berätta så mycket om dagen annars, är på så dåligt humör. Det finns en del att berätta men det får jag försöka berätta en annan dag.

2009-02-21 & 2009-02-22

Har varit två bra dagar. Var på soppköket Fredag morgon. Det var ganska lugnt där. Blev förvånad att se honom som jag och Irina kallade för ”pingis-killen” förra året. Jag minns inte hans namn men som ni kanske förstår så spelade han pingis väldigt ofta. Han och hans flickvän hamnade i bråk med varandra, slogs vilt och det hela slutade i tragik, när hon avled av skadorna. Han hamnade i fängelse men var alltså redan ute igen och levde sitt liv på gatan precis som för ett år sedan. ”Det är så det fungerar här” var den enda förklaringen jag fick när jag pratade om det med andra. Killen är runt 20, men ingen som hellst hjälp finns, utan det handlar bara om förvaring och bestraffning av kriminella under en kort tid och sen kastas de ut i samma liv igen och kommer antagligen hamna i andra trubbel inom en snar framtid. Ingen skillnad görs beroende av ålder, bakgrund, sociala förhållanden osv. En cirkel som bara går runt och runt, om och om igen. Det enda ord jag får på min tunga är tragik.

Jag var på Margarets House på eftermiddagen. Jag skulle gå och köpa telefonkort till mobilen och Anthony gjorde mig sällskap. Väl inne i butiken så var den vanliga trevliga kvinnan, som för övrigt kände igen mig när jag kom dit förra veckan, som stod i kassan. När hon fick syn på Anthony sa hon bara ”han får inte vara här, han tar pengar av våra kunder och springer iväg. Han var här senast igår och gjorde det”. Innan jag hann säga ”ok, jag ska be honom gå ut”, så kom en man och började slita i Anthony och drog ut honom. Jag gick i mellan och sa att han hade ben som han kunde gå med. Sen drog en ganska het diskussion igång. Fick höra att jag slösar bort min tid på de här killarna, att de bara utnyttjar mig, att de aldrig kommer förändras. De sa att jag inte skulle ge pengar till dem, för de knarkar bara för det. Jag förklarade att jag aldrig ger pengar, utan jag väljer själv vad jag vill köpa till dem i så fall. Sa även att de aldrig kräver något av mig utan att det är jag som erbjuder de i så fall. Berättade att jag var där för att handla till mig och att Anthony erbjöd sig att hålla mig sällskap. De fortsatte att säga att han aldrig kommer ändra sig. Jag insåg att det var ca 10 personer inne i afärren som stod och lyssnade på denna diskussion och jag kände att jag var nära gråten av ren ilska. Jag avslutade därför med ”Jag kommer aldrig sluta hoppas på att människor, och framförallt barn, kan ändra sig. Det är jag, jag är sådan. Det är en väldig sorglig tanke att tänka något annat och en sådan värld vill jag inte leva i, men det är upp till er om ni vill det”. Jag vände på klacken och gick ut. Hade en diskussion med Anthony om detta och vi har nu en deal. Han har fått ett par öronlurar till sin radio och så länge jag inte hör något mer sånt här om honom så får han behålla dem. Jag vet att han är en av de allra svåraste killarna på hemmet. Om ni sett kort så är det han som inte har någon ordentlig mun. När han var liten så hällde någon, antagligen hans föräldrar, syra av något slag i hans mun för att han skulle dö, men han överlevde och har nu svåra ärr i mun och på halsen. Jag vet inte hur gammal han var när detta hände. Men tydligt är det i alla fall att han inte mår så bra. Han var hos psykologen i 3 timmar i veckan och gjorde stora framsteg i alla fall. De här människorna som säger de här hopplösa sakerna om honom ser bara en ”ungjävel som gör en massa jävelskap och alltid har gjort det och får skylla sig själv om han råkar illa ut”. Jag blir bara så jävla arg av sånt. Det är inte så det fungerar. Barn gör oftast saker av en anledning eller flera. Anledningar som de själva inte förtst. Självklart har alla ett val att göra rätt eller fel. Det vet ju jag med, och någonstans så bör man kunna skilja rätt från fel. Men ska vi ge upp hoppet om att kunna lära dessa barn vad som faktiskt är rätt och fel och få de att hitta en annan väg i livet? Ska vi bara kasta ut de på gatan och låta dem ”skylla sig själva?”. Hur skulle det se ut då? Ännu värre än det redan gör i alla fall.

Helgen har bestått att kalas på Heatherdale (någon kvinna i styrelsen eller något liknande fyllde 50) med massa mat, kakor och glass. Det var mysigt! Barnen är så, så söta och roliga. Vi var ute en sväng i fredags, helt ok. Träffade Wesley med, lika jäkla trevlig och go som vanligt. Lördagen spenderades i stan på ett Expo, en mässa för en massa olika företag som delade ut gratissaker och gjorde reklam för deras varor. Clint ringde och frågade om vi ville följa med bara sådär. Han är verkligen en vän nu, på riktigt. Det var inte riktigt så förra året. Då festade man mest ihop då och då. Nu hänger vi med honom mest av alla. Han är verkligen snäll, omtänksam och lättsam! Efter mässan åkte vi hem till Clint och spelade Domino i fyra timmar med två av hans kompisar (förlåt men jag är sämst på att minnas namn). Sjukt roligt spel! Ska ta med mig ett hem och lära alla som vill och inte kan det än.

ps. det regnade o var 15 grader igar. kul va??
fast idag ar det sol igen och varmt... :)

Kallt = 23 grader

"Det är en fröjd att läsa det du skriver. Det har du verkligen utvecklat tycker jag. Det är så mycket känslor i det. Det märks att du älskar landet och det du upplever. Kommer du att kunna stanna i Sverige? Kram Åsa"

Ett sms som fick mig att stanna upp. Är Sverige verkligen något för mig? Resten av mitt liv? Jag vet att jag har många jag skulle ha svårt att lämna. Men kommer jag känna mig tillfreds i Sverige? Kommer jag orka med ca 50 kalla, mörka vintrar till? Jag försökr att inte tänka på det, bara njuta av tiden här...

2009-02-18
Knappt fem veckor kvar, jag räknar redan ner tiden, vilket jag inte borde göra. Det gör mig ju bara nedstämd. Jag önskar jag hade kunnat stanna längre! 6 veckor kanske låter mycket med det är det verkligen inte. Det är så mycket jag vill hinna med. I dag var jag och Rebecca i Cleremont. Vi gick lite i affärer och sen skulle vi försöka hitta någonstans att hyra en vespa. Men det fanns bara att köpa, inte hyra. Ska se om det finns inne i stan i stället. Det vore skönt att ha en att dela på i alla fall. Då blir det lättare att stanna längre på jobben och träffa alla barnen mer och lättare på helgerna att ta oss till stranden osv. Vi får se vad det kostar.

Tiden rann iväg och jag kom inte till Margarets House förren vid 17. Blev bara en timma där. Fick träffa Lwando idag också, det var kul! Han är så jäkla rolig och charmig den killen. Ironisk så det bara skriker om det och ni som känner mig vet ju att ironi är lite av min grej. Jag blev bjuden på mat där, trevligt. Det är en stor skillnad mot förra året. Killarna verkar må mycket bättre och stämningen är mer avslappnad och alla pratar mycket mer med mig. Det känns så himla bra! Men det är ett stort tomrum efter Ashley, Eben, Rushan och Jonathan. Det märks att de inte är där. Jag saknar de så mycket och kan inte förstå hur det ska kännas när jag träffar dem, om jag träffar dem. Nej, inte OM, jag SKA träffa dem! Jag måste det, annars åker jag hem med ett stort hål i mitt hjärta, det vet jag.

Jag börjar sakta men säkert känna mig mer trygg här och det är en lättnad. Jag tycker ändå att det är ok, det jag känner, med tanke på att där jag bor anser vara ett stort ”gettho” i Kapstaden. Jag var mer nojjig förra året, innan rånet med. Dock var det området värre än där jag bor nu.

Vid sex blev jag upphämtad av Anthon och Jordan. De var mina grannar förra året och Jordan var inne hos oss nästan varje dag. Hon är 5 år och en av de sötaste och smartaste femåringar jag någonsin träffat. Anthon berättade att hon hade gråtit i dagar när jag och Irina åkte förra året och hon drömde om oss på nätterna. Sötnos! Ska hitta på något med dem någon dag, grilla en kväll kanske. Anthon kan även hämta mig från jobbet några kvällar i veckan för 40 kr, helt ok med tanke på att jag vet att de behöver pengarna och att de har en bit att åka nu när de flyttat. Hade det varit en främmande person hade det inte kännts ok att betala så mycket. Oh, Jordan, jag har saknat henne!

Rebecca hade för övrigt en hemsk dag på jobbet igår. Ni kan läsa om det i hennes resedagbok. (Alias rebeccas). Hon blev till exempel vittne till när en av tjejerna misshandlades brutalt av sin mamma och en annan flicka av sin pappa. De har nämligen blivit hemskickade till sina föräldrar som straff för att de rymt iväg en hel natt. Helt jävla sjukt! De ska hem till sina föräldrar som är anledningen till att de bor på barnhemmet. De tror dessutom att det är för alltid (dock ska de få komma hem på söndag igen men det vet inte det). Jag förstår inte hur de tänker. Det finns ingen logik. Ingen alls. Jag blir så arg att det kokar i mig och när Rebecca kom hem och berättade det här så fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka av ilska, för att inte få Rebecca att må ännu sämre. Det gör mig så arg att socialKÄRRINGARNA här inte har någon som helst pedagogisk känsla och bara tror på straff för allt ”dåligt” som barnen gör. Visst finns det de som förstår bättre, men de är inte många, enligt min erfarnhet. Tänk er själva. En av flickorna bor på barnhemmet för att hennes pappa dagligen våldtar och misshandlar hennes mamma framför hennes ögon. Nu ska hon hem dit igen. De kunde lika gärna slå henne och psykiskt misshandla henne på plats i stället. Det skulle säkerligen vara bättre (mindre dåligt), då är det åtminstone inte hennes föräldrar som är inblandade. Hur fan ska dessa barn kunna växa upp med en vettig syn på livet, med hopp att kunna lita på människor, kunna lära av sina misstag och bli välmående fungerande vuxna? Visst ska man få konsekvenser av dåligt uppförande av olika slag, men det måste vara saker som ändå får barnen att få förståelse, respekt och känna tillgivenhet och tillåtas lära av sina misstag. Det kan aldrig få vara saker som får de att må psykiskt dåligt, blir rädd för de vuxna på barnhemmet och framförallt känna hat och rädsla. Visst, de kommer kanske aldrig göra om det men hur kommer de må efter de här fem dagarna hemma? Det är fem dagar som kan komma att förändra dem för alltid, få men för livet. De kommer inte få respekt för socialarbetaren, de kommer bara tycka mer illa om henne och antagligen trotsa henne igen. För barn har inte alltid kunskapen att se konsekvenser av sitt handlande. De handlar för stunden för att de är ledsna, arga, missförstådda, uppgivna.

Jag önskar jag kunde göra mer.

bilder

Det ar sa har det gar nar man ar i solen de tva forsta dagarna utan solskydd... SMART drag Tania..
Varat rum!
Lite lyx pa Clifton Beach
Sotaste Ronaldo och Chesswill


Wayne


Forresten, kolla in HAR med, Rebecca skriver resedagbok och hon skriver grymt bra. Hon far mig ofta att vara nara att grata med sina texter

Ett till, om denna dagen!

2009-02-17
En vecka sedan jag åkte. Det känns som jag varit här längre än så. Det har hänt så mycket under tiden. Jag älskar verkligen det här landet, trots alla dess brister.Jag älskar hur alla man möter hälsar och jag älskar värmen och jag älskar att varje dag fylls av saker som i framtiden kommer finnas i mitt minne. Det går inte en dag här utan att jag känner mig tillfredställd med vad jag åstadkommer och hur jag mår.
Jag följde med Rebecca till en skola idag, där några av barnen från heatherdale går. Vi pratade med rektorn som var 64 år gammal och hade jobbat där i 40 år snart. Han var trevlig men han pratade länge och väl om skillnaderna i landet, mellan svarta färgade och vita. Det stör mmig lite ibland att människor här tror att man inte vet tt dugg om Apartheid eller hur det påverkat landet. Kanske är det inte så lätt att veta att Sverige är i allmänhet ganska väl medvetna om dessa saker och annat hemskt som händer i världen. Eller så är det jag som tar för givet att man ska veta vad Apartheid är? För mig är det i alla fall en självklarhet! Det pågick ju ända in i slutet av 80talet och det präglar ju fortfarande landet på så många sätt. Jag kanske ska förklara för er som inte vet, att svart och färgad är inte samma sak här. Hemma i Sverige säger vi svart, färgad, mörkhyad eller nåt liknande. Men här gör man stor skillnad på detta. Under Apatrheid var de svarta allra längst ner, de färgade i mitten och de vita på toppen. Färgade är alltså de som är en blandning, som inte är de alllra mörkaste. Även idag syns det skillnad här. Det är fortfarande de vita som i allmänhet har det bäst ställt, de färgade som har det ok och de svarta som mest bor i kåkstäderna. MEN, det är många, många, många i kåkstäderna som är färgade med. Men en vit människa, det ser ni inte i kåkstäderna. Ni ser knappt en vit människa där jag bor heller, i förorten. Det är jättefina hus häromkring, hus som jag hemma i Sverige skulle se som ”rikemanshus”. Men det bor inga vita här. Det är fortfarande så otroligt uppdelat! Den stora skillnaden sedan Apartheis föll är att idag KAN alla bo var de vill, OM de har pengar. Mäjligheten finns och det existerar inte längre några ”endast vita”-skyltar. Frågan är om det någonsin kommer bli blandat? Jag vet inte. Det känns mycket långt bort i så fall. Enligt mig hundratals år.

Vid lunchtiden kom John och hämtade mig. John som jag lärde känna förra året i soppköket. Han, jag, Lea och Maximillian körde ut mot Phumlani, en kåkstad. Lea är en tysk volontär och Maximillian en man som John träffade på i morse. Han är ifrån Zimbabwe och är här för att säka jobb. Ni som inte vet läget i Zimbabwe idag kan ju ta och googla lite. Jag orkar inte förklara.. John erbjöd honom att följa med och jobba och få mat osv. Det är sådan John är. Jag och Lea sorterade upp leksaker och kläder som de fått till kåkstadens dagis som är under uppbyggnad. Det som var trasigt fick barnen leka med under tiden.. John och Maximillian åkte vidare till Kayelitsha som är en kåkstad med över 1 miljon invånare, där de skulle hämta vire till att bygga en ny del av dagiset. Efter några timmar åkte vi och köpte korv med bröd och saft till alla barnen. Det är nästan omöjligt att komma ut till en kåkstad utan att bjuda på något. Jag vill inte komma tomhänt, då känns det som att de är en tursitattraktion. Jag vill kunna dela med mig och erbjuda det jag kan göra för dem. Även om de såklart uppskattar besök och att några orkar leka med barnen, så är det så det känns. Det har varit ca 35 grader idag så när jag kom hem var jag varmt, trött och skitig. Skitigare än jag varit någonsin kanske? Det är enbart sand överallt så man har inget annat val än att sitta rakt upp och ner och leka med barnen i det. Jag klagar dock inte! Duschen när jag kom hem var dock guld värd! Nästa vecka ska vi tillbaka dit och då ska jag ta lite av donationspengarna och köpa en massa mat, frukt och dryck. Ni ska se lyckan i barnens ögon när de får något annat än ris eller liknande till mat.
Kom hem runt fyra, dödstrött, så det blev inget Margarets House idag. Får kompensera det i morgon! Funderar på om jag ska stanna längre och kanske ha en filmkväll eller baka något med dem. Jag och Rebecca ska ändå till Claremont och handla i morgon på förmiddagen. Tåls att tänka på!
Jag ska lägga upp bilder någon dag i veckan med! Vet att många hellre kollar bilder än läser mils långa inlägg!

Lååångt inlägg igen.

Jag vet att det är långa inlägg, blir lätt så när jag inte har internet varje dag och det är så mycket jag vill berätta. Hoppas ni orkar läsa ändå! saknar er, tänker på er. En o annan kommentar vore najs med :)

2009-02-14
Vi hade tänkt att åka till stranden idag men det var ganska blåsigt och molnigt på förmiddagen så vi bestämde oss för att åka till Claremont som är en bit härifrån, lite större område med mycket affärer och cafeer.. Vi handlade födelsedagskort till några av barnen på Heatherdale och lite CD-Rom skivor att bränna musik och bilder till barnen på. Så, där har ni den första delen av donationspengarna (tänker att ni som skänkt pengar vill veta var de går någonstans). Vi åt lunch på ett fik som inte var speciellt billigt för att vara här (en lax-sallad och färskpressadapelsinjuice för ungefär 60 kr) och sen satte vi oss på ett internetcafe en stund. När vi skulle hem igen så skulle vi till taxibussarna. Taxibussarna här är det enklaste sättet att ta sig fram på. Man sätter sig i en buss (det står var de år eller så skriker chauffören ut det) och den fylls med typ 15 personer, fast det nog bara får plats 8 st egentligen, och så kostar det ca 5 kr att åka i stort sett överallt. Åker man från förorten in till stan så kostar det 7 kr. De åker jävligt snabbt, stannar i stort sett överallt utmed vägen där det står folk och det är inte helt ovanligt att det är extremt hög musik på. Men det är charmigt. Jag gillar det! Mycket roligare än att ta tåget och mycket säkrare när det kommer till risk för rån och så vidare. I alla fall, när vi var på väg dit så passerar vi några män som, precis som alla andra, säger ”hallo, how arrrrr yuuu?”. Dock kommer en man fram till mig och han ser ganska skum ut. När han ser att jag ser lite frågande ut säger han ”no It’s not for you mam” och går över till Rebeccas sida och tar tag i hennes arm.. Men vi går fort därifrån. Lite obehagligt och jag vet fortfarande inte vad han var ute efter egentligen. Vi går snabbt till en taxi och åker hemåt.

När vi är på väg hem från taxin (de stannar ju bara utmed huvudlederna så man går ju en bit sen) så kommer Rebeccas förra års värdfamilj pappa förbi med bilen så vi åker hem till dem och säger hej.Där får jag höra att hon som jag bodde hos förra året inte längre får ta emot volontärer. Det gör mig lättad, då vet jag att det inte var mig och Irina det var fel på förra året, utan hon VAR konstig, otrevlig och allmänt mysko.

Väl hemma igen så har vi inte alla nyklar som behövs. Vi har nyckel till grinden in i trädgården. Vi har nyckeln till grinden för dörren, men vi har inte nyckeln till själva dörren in i huset. Så vi får snällt sitta och vänta tills Sybel kommer hem efter 1,5 timma. Hade det här varit förra året, där jag bodde, så hade det varit katastrof. Det hade inte varit ok att sitta där och vänta så länge. Mycket hade kunnat hända. Men på den här gatan, i detta område så är det annorlunda. Jag känner mig mycket mer säker på alla sätt och vis. SKÖNT!
Kvällen spenderades inne i centrum. Vår vän Clint var med och med bil tar det ca 15 min till stan. (10 min här för de kör så JÄVLA snabbt hela tiden). Vi var på en Club som heter Bonzaii, helt ok men vi var nog lite för trötta. Kul att träffa Clint igen i alla fall. Han var den samma men lite bättre. Det märktes att han var mer självsäker. Kul att se. Han är en sån som jag tror att jag alltid kommer ha kontakt med. Han känns lite som en lillebror (trots att han är 2 år äldre än mig)

Det hände dock något ganska jobbigt väl inne i stan. Jag sa till Rebecca innan att jag var rädd att stöta på någon från soppköket i stan. Nästan alla som bor på gatan och är på soppköket som jag jobbade i förra året, är på Long Street på kvällarna. Det var Long Street vi åkte till först. Precis när vi skulle in på en restaurang, för att Clint skulle äta något, så stod hon där, Chevonne. Tjejen som jag nog minns mest och kanske den som minns mig mest med, av alla på soppköket. Hon är 17 år, hennes mamma dog för några år sedan och hon bor på gatan. Det starkaste minnet jag har av henne är när jag gick fram till henne en dag på soppköket för att hon såg ledsen ut. John spelade piano och sjöng. Allt var ganska emotionellt. Jag ställde mig bakom henne och pillade henne i håret. Jag visste inte vad jag skulle säga och fick känslan av att hon kanske inte ville prata heller. Efter några minuter så faller hon i gråt. Tårarna bara rinner och hon är helt förtvivlad. Hon berättar att hon saknar sin mamma. Jag hade inte mycket att säga men höll om henne länge. Vi bara satt där och hon grät länge. Hon sa sista dagen innan jag åkte, att vi (jag och irina) betytt mycket för henne och att hon skulle sakna oss osv och grät. Jag minns det som igår. Det var så jobbigt att träffa henne nu, när jag skulle ut och soendera pengar. Hon visste inte ens att jag skulle komma. Hon bad mig köpa något att äta men allt var så rörigt att jag inte visste riktigt hur jag skulle reagera. Men jag kramade om henne, lovade komma till soppköket på måndag och ha med mig något till henne. Det löftet kommer jag hålla! Det var nog första gången jag var väldigt nära gråt sedan jag kom hit i onsdags. Nu inser jag hur underbart det kommer bli att träffa alla på soppköket igen! Jag har mest tänkt på pojkhemmet, men det är väldigt många viktiga personer att träffa på soppköket med. Människor som inspirerat mig och ändrat mig för resten av mitt liv!

2009-02-15
En skön söndag. Vi åkte till den stora marknaden i Sea Point och kollade läget. Köpte inget men bra att ha gått ett varv så kan man köpa något senare. Lite presenter att ta med hem kanske 
Vi fortsatte till Clifton Beach, det var varmt och gött och fint, som jag mindes det. Det var väldigt mycket kännslor som kom fram igen av det här stället. Det var favoritstranden helt klart . Jag och rebecca känner samma sak. Vi hade flyttat till det här landet för länge sedan om det inte var så att vi hade vänner och familj i Sverige. Jag trivs så bra här Jag känner mig hemma och är mig själv så otroligt mycket. Jag får ut det ultimata av allt jag tycker är viktigt i livet här. Jag känner mig lycklig varje dag som jag går utanför dörren.
Vi mötte upp Rebeccas vän Lalla efter någon timma och åkte till Waterfront. Det är ett ställe som jag kanske inte älskar. Det är som att gå på Ikanohuset i stort sett. Det känns bara så jävla rikt och äckligt. Förstå rätt nu, det är väl inget fel att ha pengar. Men här blir det så jävla uppenbart vilka som ha det och vilka som inte har det. Här är det sådana kontraster och jag äcklas lite av det. Vi gick även förbi bygget av Stadion inför fotbollsVM 2010 och det är lite samma känsla. De pengar de lägger på fotbollsVM skulle kunna ge alla kapstadens invånare mat i tio år. TIO ÅR! Visst att det skapar arbeten och att det kommer många turister hit, men, vad gör det om 5 år? Antagligen inte ett skit! Sydafrika vill bara visa sig på kartan som ett ”bra” land. Men att de bygger tillfälliga fängelser för att ”gömma undan” ca 30 000 människor som anses farliga osv, det är inget som befolkningen här vet om. Nej, jag äcklas lite av allt det här. Jag blir ledsen av det! Nej, det enda bra med ställen som Waterfront är att man får koppla av i någon timma, man behöver inte vara orolig för tjuvar, rånare osv. Det är säkert att gå där. Men det är nog det enda riktigt positiva jag kan komma på. (visst är det kul med massa affärer men det är ändå inte viktigt känner jag)

Kvällen spenderades på bio i Canal Walk, det andra ”rikemanstället”. Så nu har vi avverkat de två ställena, känns bra. Vi såg filmen Row Models. Helt ok, rolig coh lättsam. Bio här kostar ca 25 kronor. Det är lagom pris det!

2009-02-16
Dagen har varit fylls av saker! Jag och Rebecca tog taxibussarna till stan och gick till soppköket. Det var otroligt att vara tillbaka där. Det hade förändrats mycket. Det var många där som man inte sett förut och många som man önskat skulle vara där som inte var det. De har en ny ansvarig, han heter Damian och är runt 30 år. Han har själv levt på gatan och även suttit i fängelse, efter det så tog han tag i sig själv och sitt liv och har kommit långt. Han har varit i Sverige, till och med i lilla Linköping. ”Välkomna” sa han när vi sa att vi var från Sverige. Kul. Han verkar ha fått bra mycket bättre ordning på stället och det märktes att människorna där hade repsekt för honom. De vet att han vet vad det handlar om. Han vet vilket liv de lever och han visar de också att det faktiskt går att ta sig därifrån. Han hjälpte till exempel tre tjejer med att ha ett eget litet ”företag”. De köper vita t-shirtar som de sedan syr fast text, bilder, flaggor osv på, efter önskemål, som de sedan säljer. Damian hjälper dem att ta hand om pengarna då det inte är en bra ide att ha pengarna på sig om dagarna och nätterna.En ev de tjejerna var Ronnie som har en syster som varit i Sverige och spelat in en skiva. Ja ni, världen ÄR liten. En annan av de tre berättade att hon levt på gatan i 17 år, hon är 27 nu. Hon rymde hemifrån för ett liv på gatan, då hennes styvfar våldtog henne. Det är helt otroligt att hon levt så i 17 år. Jag ska definitivt jobba på soppköket någon dag i veckan också!

På eftermiddagen åkte jag till Margarets House och Rebecca till Heatherdale. Jag är glad att Rebecca är som hon är, hon fick mig att våga gå från Belgravis till Landsowne. Det handlar alltså bara om en kilometer högst, men för mig är det långt och läskigt efter allt. Jag är fortfarande väldigt nojjig. Men på en vardag,mitt på dagen, utmed stora vägen så är det verkligen inte speciellt farligt. Jag orkar inte gå och vara rädd hela tiden. När en man i taxin sa ”But you can absolutely walk that way” när jag frågade hur jag skulle byta taxi för att komma till Lansdowne från Belgravia, så bestämde jag mig. Jag ahde dessutom inte med mig något värdefullt i väskan. Det gick hur bra som helst! Jag är stolt över mig själv. Jag jobbar bort den värsta rädslan sakta men säkert.

På pojkhemmet var det en lugn eftermiddag. Vi kollade på lite kort jag hade med mig, spelade Uno och pratade lite om vad vi ska hitta på under tiden jag är här. Det kommer bli bio, åka till stranden och till en pool, gå på fotbollsmatch, laga mat tillsammans, baka tillsammans och ha film kvällar. Vi ska laga nåt typiskt svenskt. Jag funderar på köttbullar, potatismos och lingon. Eller har ni några bra tips? I alla fall så är det lite av det som donationspengarna kommer gå till! Ska även köpa en ny väska till Sibul, hans var hur trasig som helst.
Jag fick skjuts av Uncle Bernie till Heatherdale senare för att möta upp Rebecca. Bernie är margarets House’s egna förare. Han har en minibuss och de betalar honom för att skjutsa och hämta pojkarna när det behövs. Han är hur go som helst och jättebra med pojkarna. Jag var på Heatherdale i en timma ungefär. Hjälpte två av flickorna med matteläxan. Det tig ett tag innan jag kom in i det och kunde komma ihåg hur man gjorde. Men sen flöt det på och jag är glad att det var matte jag fick hjälpa till med och inte språk eller fysik eller något annat svårt. Svårt för mig alltså

En bra dag, har gjort mycket saker. Jag har till och med hittat en klänning jag ska ha på Mickes systers bröllop i April! Självklart på MeMeMe, favoritaffären på Long Street. En affär där små lokala designers säljer sina kläder. Helt underbart! Finns högst 2-3 st av varje sort.

Fredagen och lite Lordag!

2009-02-13
Idag var jag på pojkhemmet. Det var med delade känslor jag gick därifrån. Det var så himla kul att se killarna igen och alla verkade uppenbart glada att se mig igen! Dock var Ashley inte kvar! Han som var en av de äldre med lite ordning på. Han var alltid trevlig, gick i skolan/jobbade, var alltid social, satt ner med oss och pratade mycket och var allmänt ”skötsam”. Nu är han 18 år och det är meningen att de ska hjälpa honom att flytta och i 8 månader har de chans att komma hem och se så att allt funkar bra osv. Ungefär som ett utslussningeboende här i Sverige. Dock hade han nåt problem med polisen och när de gick dit för att prata om det så lackade han ut totalt och gick hem, packade sina saker och drog. Han bor nu hos sin tvillingbror som vägrat bo på pojkhemmet i flera år och som håller på med droger och andra saker som inte är det bästa direkt. Det gör mig så ledsen i hjärtat och det känns bara hopplöst. Han var den sista jag trodde skulle hålla på så. Jag ska verkligen försöka åka och hälsa på honom. Vet inte vad det skulle hjälpa, men någonstans så VET jag att han tyckte bra om mig och hade någon slags respekt för mig. Jag vill bara visa att jag bryr mig, var han än bor och vad han än gör. Kanske kanske får han sig en tankeställare som spelar lite lite roll i framtiden. Jag tror ju inte jag kan ändra hela hans inställning direkt, men som sagt, kanske lite lite? Kalla mig naiv om ni vill, jag kallar det bara omtänksam och en tanke att små små saker faktiskt också spelar roll..
Var de andra två är, Rushan och Eben, ska jag ta reda på mer om, på måndag. De är i alla fall på var sitt annat pojkhem. Lite större ställen med mer ordning, rutiner och så. Jag hoppas det ÄR så med, inte bara som de säger! Jag ska som sagt ta mig dit också och hälsa på. Jag vill se allt med egna ögon. Det är något jag lärde mig förra året, man ska inte tro på allt människor berättar. Det är mycket förskönande eller överdrifter av saker och händelser. Mycket handlar om avundsjuka eller rädsla att inte duga tror jag. Att de ska visa för oss europeer att det fungerar här också, med socialt arbete. Dock gör det ju inte det alls, om man jämför. Det är så mycket som saknas!

På kvällen följde jag med Rebecca till Heatherdale igen. De hade Alla Hjärtans Dag - fest för alla barnen. Mat, efterrätt, disco, godis och massa annat skoj. Det var hur kul som helst och jag är som sagt helt kär i de små pojkarna på 3-4 år! De är bedårande. Speciellt har jag fastnat för lilla Ronaldo. Han är pytteliten, pratar jättetyst och är ganska blyg. I början prata han inte alls, utan bara pekade och visade saker. Jag har inte jobbat med små barn så jag vet inte, men är det vanligt att man kan gå på toa själv och att man inte sitter ner o kissar då? Han gick in, drog fram ”den” och stod där och kissade som en vuxen karl. Haha, det såg bara så roligt ut. Men det kanske man gör när man är knappt 4 år? Jag trodde bara att man satt ner fortfarande. Haha. Ursäkta att jag kommer in på kisseri. Han är i alla fall helt underbar den pojken!

Ronaldo:

Som vanligt är det också killarna mellan 15-18 som jag ”connectar” bäst med. De är så otroligt roliga och lätta att prata med på ett avslappnat sätt. Jag är liksom mig själv i de situationerna och vet vad jag ska säga och göra. Jag känner mig respekterad och accepterad, det är en skön känsla.

Vi är så trötta efter 4 timmar med 45 barn, hög musik, massa dans och fotande så det blir ingen utgång eller så ikväll..

14/2
Idag har vi vilat vara rodsvedda kroppar (jag har asont pa handerna och axlarna..) Vi har gatt i lite affarer i Claremont, som ligger med 30 min promenad + taxibuss 5 min bort. Jag har inte kopt nat an, vantar lite med det. Kollar lite rent allmant. Jag kommer skriva om dagen ikvall i stallet och lagga in nasta gang jag ar vid ett internet..

Ta hand om er.Puss

lite andra random kort: Fler finns att se pa www.resedagboken.se (alias: tanija)

Marshal:
Nagra av barnen under middagen:
Ricardo och Lorenzo:

valdig langt inlagg!

Har skrivit lite pa datorn hemma, undert tiden. sa har kommer mina tva forsta dygn!

2009-02-10
16:04: Tiden på Arlanda gick snabbt då jag sprang på Ewa och hennes kompis som skulle åka med samma flyg som mig. De ska dock iväg på en längre resa; 6 månader i Thailand, Bali och Australien. Sitter just nu på flyget och skriver, vilken lyx det är ändå, med dator med sig på resan. Lättare att fördriva tiden helt klart! Jag börjar känna att jag är på väg nu. Sitter och lyssnar på musiken som påminner om förra året; Chris Brown, Band Of Horses och Maroon 5. Fick sms av Rebecca precis innan jag gick på flyget, hon var på väg med, fast hon mellanlandar i Frankfurt. Vi kommer ju fram ungefär samtidigt. Skiljer någon timma tror jag. Nu får vi macka och dricka trots att vi bara flyger 2 timmar drygt. Helt ok smakade det. Redan så att jag känner att British Airways är mycket bättre än Turkish Airways som jag flög med förra året. Fräschare mat och trevligare personal.

Jag hoppas att jag har utvecklats sedan förra året och kommer kunna hantera ”jobben” ännu bättre än förra året. Det är många saker jag tänkt sedan förra året som jag hade kunnat hantera bättre med killarna många gånger. Och situationer i vardagen där nere med. Jag tror att det kommer bli lika bra som förra året på alla sätt, och lite bättre..
Just nu är jag sjukt trött. Ska försöka sova lite tror jag..

2009-02-12
Första natten avklarad och jag har sovit som en stock. Hade lite timmar att sova igen förståss och så tar värmen helt klart på en. Idag ska vi till stranden i Muizenberg. Det är typ 32 grader och vi har inte bestämt nåt med John än om jobbet i kåkstaden, så stranden känns bra.. På eftermiddagen ska vi till Heatherdale där Rebecca ska jobba och hon jobbade förra året med. Barnen där är 5-18 år gamla, både tjejer och killar. Jag kommer gå till pojkhemmet i morgon eftermiddag. Vi vill nog båda ha lite tid på ”våra” jobb så vi tar var sin dag. På måndag kommer vi nog igång på riktigt med lite rutiner.

Det är så sjukt mycket att ta in. Ändå känns det som att jag är ”hemma” och att det bara var några veckor sedan jag var här sist. Det är som att tiden stått still ett år. Jag var orolig innan jag åkte att pistolrånet som jag var med om förra året skulle göra att jag var rädd paranoid nu. Visst är jag lite nojjig nu med, men det är man kanske alltid här? Det kanske man SKA vara också. Inte rädd, men lite försiktig och inte bli för naiv. Tanken ”det händer inte mig” gäller ju inte i mitt fall längre.

Vi åkte till stranden i Muizenberg idag som sagt. Låg i solen i två timmar. Varken jag eller Rebecca hade solskyddsfaktor med oss och ingen av oss ville eller orkade köpa det heller. Så två timmar gjorde oss ganska snyggt småröda. Men inget ”fjälla bort det” röda, utan bara lite lagom så att det går att åka och bada och sola på Lördag igen. För det ska vi definitivt göra!

Vi gick till Heatherdale sen och det var helt underbart. Vilka barn! Jag ska definitivt följa med dit fler gånger. Mycket bättre organiserat, mer angagerad personal och mer struktur och regler än på Margarets House som jag jobbar på. (fast jag alskar det dar ocksa) De yngsta barnen var 3 år, så himla söta. Hade gärna stoppat en i fickan och tagit med hem.

Jag ska till Margarets House i morgon för första gången! Det ska bli så underbart att träffa alla killarna igen! De som är kvar. Det är 9 kvar av de 12 som var där förra året. Det är lite luddigt var de andra tagit vägen.. jag vet att de två yngsta inte är kvar, men om de är på nåt annat hem eller hos sina släktingar/föräldrar är lite oklart. Många olika bud från olika håll. Men det ska jag ta reda på när jag kommer dit. MÅSTE träffa Eben och Rushan, de två yngsta. Så är det bara.

Jag vet inte vad jag ska säga om det här mer, just nu känner jag bara en ro i mig själv och det här är hemma för mig också. Jag hade verkligen kunnat bo här om det inte var 9000 kr bort från Sverige. Att inte kunna träffa mina vänner och familj regelbundet skulle nog göra mig illa i längden.

Jag har inte träffat många människor från förra året än. Ingen som jag umgick med då, bara folk inom organisationen och så. Det är så många kvar att träffa och minnas och bli glad över att se.

Det kommer bli sex veckor fyllda av kärlek, det är var jag känner. Och att ha Rebecca vid min sida är perfekt! Hon är en underbar vän, är så så glad att jag har henne med mig!

Arlanda

Står på Arlanda. Har checkat in. Fördriver tiden här och vad händer då, jo, Ewah går förbi. Hon och hennes kompis ska med samma flyg som mig till London. Najs! Hon ska till Bali, Australien, Thailand 6 månader. RÄTT så najs det med. Jag är hungrig o måste nog trycka i mig nåt innan jag går på flyget. Fan ni, gott folk, nu börjar nerverna komma. Hjrätat slår jävligt fort hela tiden. Jag känner mig helt speedad, hög på nåt. SINNESSJUKT. Det är årets ord 2009 för mig. Det har hänt många sinnessjuka grejer helt klart. Resa, skolan klar, sommarjobb på favvojobbet, Kroatien, och sen planera nästa resa!!!!

aja, hoppas ni andra får det bra i kylan nu i alla fall! :) sorry.. var tvungen!.

PUSS hörs senare eller en annan dag!

tågligt internet

Jag är så jävla nördig. Betalade just precis 89 kr för 2 timmar internet på tåget. Men va fan, det är det nog värt. Dessutom kan jag ladda datorn så jag kan kolla på dexter på flygplatsen sen kanske..

Jag är just nu irriterad på att jag glömde mina enda sommarbyxor hemma. Mina chinos. Aja, shit happens och jag kunde glömt bra mycket viktigare saker än så!

Jag känner mig just nu lite nere och det känns konstigt att åka iväg, var rätt jobbigt att gå hemifrån i morse. Känns lite tomt i mig just nu. Kanske för att jag inte riktigt kan ta in var jag är på väg.

En sista morgon då..

Kanske sista morgonen det här halvåret som det är mörkt ute för mig! Gud så skönt. Som vanligt har jag gått upp för tidigt. Men det gör inte så mycket. Hinner vakna till. Dessutom ska jag möta Lollo på stan halv nio och säga hej innan jag åker.

Jag har verkligen packat för mycket, har lite ångest över det, vet egentligen inte varför, men känns så jävla onödigt bara.

Jag har ju INGET att skriva egentligen. Är mest nervös just nu. Över det mesta. Mest över att vara ensam på heathrow. Haha, jag har ju aldrig flygit själv förut och är ganska bra på att gå vilse. men men..

Aja, kommer uppdatering senare.

trött

Jaha, sova snart då. Jag tyckte jag packade så lite. Men nu, när jag har kunnat så har jag ju fyllt upp varenda kilo. Jag har en massa onödiga saker med mig. Tanken är dock att en del skor och kläder ska bli kvarlämnade till andra. Men fy fan vad grejer jag har med mig :) Micke bara kollade på väskan och skakade på huvudet när han såg hur många skor jag hade med mig. "jag vill ju kunna välja när jag väl är där nere,kommer bli arg för att jag inte tog med mig just DOM skorna"... Jag vet innerst inne att jag bara kommer använda hälften av skorna. Men att KUNNA välja känns bra.

Nej jag är skittrött. Kommer säkert blogga på dagen i morgon då jag har lite dötid på Arlanda.

GOD NATT och bye bye Linköping för ett tag.

Sweeeet

Fick ett mail från Anthon. Han bodde i ett hus som han hyrde av tanten vi bodde hos i Sydafrika. På innergården. Han skickade bilder på deras barn. Världen sötaste Jordan, och hennes lillebror. Herregud, han var bara en liten liten bebis när vi var där! Jordan hade sagt att hon längtar efter att få träffa mig ! Anthon kommer kunna köra oss på kvällar o helger för en peng. Känns bra att kunna bidra med något på det sättet, vet att de pengarna gör mycket för dem!

SÅ jävla söta. Jordan är den absolut smartaste 5åringen jag träffat. Rent emotionellt. Det är inte vanligt att så små barn har så mycket empati. Åh, hon är underbar!

good stuff!

Hemma igen. Hann träffa Erika en sväng, lämna in en bok på bibblan, ta kort på mig på Corren, växla pengar, käka med pappa och Nadine, sola, handla ett linne på HM och hälsa på Anna och Frida på Sportif. Bra gjort av mig! Nu sitter jag och peppar Mando Diaos låt (den nedan) och känner mig helt glad. Fick ett samtal från jobbet med att jag "har förstatjing på sommarjobb i sommar". Helt ok att jag var ledig två veckor för Kroatien efter midsommar med.. GÖTT! det rullar på nu skulle man kunna säga. Det har hänt så jävla mycket bra saker de senaste veckorna att jag knappt förstår det själv. Kanske för att 2008 var ett SKITÅR, det kompenseras nu liksom. Bra skit!

Nehe, packa lite till..

Dansar lite till denna med:

Dance with Somebody

Dansar runt och packar och fixar till en grym låt. Tack Malin för tipset. Grym!

a just det.

jag ska lämna in en bok på bibblan med. jippie

oj

Jag VET att jag gör allt i sista stund.
1. jag ska växla pengar idag
2. jag ska packa färdigt
3. jag ska bränna filmer att ta med mig till barnen
4. jag ska luncha med pappa
5. jag ska ta kort på corren
6. jag ska ta fram alla kort som jag ska ta med mig ner
7. jag ska umgås med micke


ja, det är säkert en massa massa mer saker jag ska göra som jag glömt nu..

On my way in the packiiiiing.

Jag har packat ner 11 kilo än så länge. Jag är väldigt nöjd över att jag lånade hem mammas våg så jag kan ha lite koll på hur mycket jag packar ner. Jag har inte packat några skor än dock och de väger ju lite. Men 23 kilo + 10 kilo handbagage ska räcka!

Var och fikade med Johanna och Sara. Det var najs! Dock var jag så jävla trött och när det diskuterades diskurser och C-uppsatser osv så sade min hjärna ifrån tror jag, jag fick ur mig ett "dsghdsjaaaaaaaaaaaa" en gång. haha. Sorry tjejer! På tal om skola så måste jag skriva ner lite kort om intervjuerna vi gjort och maila över till Zandra innan jag åker. Jag skjuter nog fram det till i morgon. Jag kommer inte gilla det i morgon men äsch.

Kul!

Jag ska blogga för Corren när jag åker iväg. Kul!
Ska dit i morgon och fotas och göra en kort intervju och få lite information. Fotas är ju inte min favoritgrej men men, blir väl lika snyggt som när jag skrev för CorrenUng i gymnasiet. Haha, fy fan!

Nu ska jag börja packa lite och sen ner på stan och käka med Sara. Hejsvejs så länge.

Don't worry!

Vet ni, den där resefebern gick över på tio minuter. Jag kom på mig själv med att det kommer bli underbart för jag har massa bra att komma hem till med. Har haft en underbart bra dag på jobbet. Kvällen blev ett försök till att få killarna att kolla på melodifestivalen, det gick inte så bra. Haha. Vi käkade paj och glass i stället och hade en massa bra snack. "Vi kommer sakna dig när du är i Afrika. Du borde jobba här oftare Tania, jag ska prata med chefen och säga det, att du borde jobba här jämt". Jag gillar de där killarna starkt. Jag vill verkligen jobba där i sommar och höst. Jag kommer sakna de när jag är borta nu och kommer bli asglad att se dem sen igen.

Jag ska betala lite räkningar och sen slänga mig framför tv:n...

NU?

Resfebern börjar fan smyga sig på nu.
Helt plötsligt känns sex veckor som jättelångt.
Vad ska jag packa?
Kommer pengarna räcka?
Kommer jag hinna med allt jag vill?
Kommer det bli bra med allt när jag kommer hem?

MEN ni vet ju vad jag säger : Det löser sig!

Klockan är sex, vilket betyder fyra timmar kvar på jobbet. Ska hem och slappa sen, är helt slut.

Jöbb

Sitter på jobbet. Klockan är snart ett och jag har betat av 3 av 12 timmar. Bara nio kvar. Det ska bli ganska skönt att komma hem och ha två helt lediga dagar innan jag åker på Tisdag.

Det är väldigt lugnt idag, datorerna är nämligen avstängda pga misskötsel, så ingen vill komma hit. De är i sina lägenheter eller någonannanstans. Jag hoppas det blir lite mer fart på det i eftermiddag/kväll annars kommer tiden gå väldigt väldigt sakta.

Jag har verkligen inget att skriva nu för tiden känner jag. Det händer inte så mycket mer än skola/jobb/planeringa av resan.

Förresten, vill ni läsa om min resa under tiden jag är där så gå in på www.resedagboken.se och mitt alias är tanija. Registrera er mailadress så får ni ett mail varje gång jag uppdaterar. KANSKE kommer blogga också, men får se.. Inte lika ofta som jag skriver i resedagboken i alla fall. Där går det även kommentera både dagboksilägg och bilder. Vore pepp om ni orkade göra det. Det värmer mycket när man är så där långt bort!!

ps. finns fortfarande möjlighet om ni vill bidra med något till barnen där nere... :)

uttråkad yes I am

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Februari 1999 gick jag i åttan på Lagmansskolan. Jag hade för någon månad sedan haft min första fylla (det dröjde till nästa kan jag lova för den var inte rolig). Jag spelade fotboll i Mjölby Södra F-85, F-83 och damlaget. Jag bodde hos min mamma på Stora Torget 2b och pappa bodde i gula pakistan, det ni :)

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?
Jag var precis nykommen till Sydafrika. Just exakt den 6 februari har jag dålig koll på...

3) FEM SNACKS DU GILLAR
Grillchips, Cheese Balls, Salt&Vinäger Chips, Popcorn, Marabou mjölkchoklad(digestive)

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:
Oj, shit vad svårt. Men det finns ett par kentlåtar, några Oasislåtar, några Savage Gardenlåtar (oasis och SG var mina idoler i högstadiet jaja, håna mig för SG snääääälla)

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR:
Köpa hus i några andra länder, ge till mina föräldrar och syskon, köpa ett hus i Sverige, skänka till välgörenhet

6) FEM DÅLIGA VANOR
Äter en jävla massa snacks, dricker massa cola, svär för mycket, är lat, sover för dåligt

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:
Sova, äta, dricka vin, resa, kramas

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I:
Foppatofflor, jättehöga jeans, högklackade skor, utsvängda jeans, polotröja

9) FEM FAVORITLEKSAKER:
datorn, mobilen, tv:n, Wii, Ps3 (haha fan vad illa)

2 dagar efteråt

Här kommer lite bilder från festen i onsdags. En fest som skulle innehållit tre personer men slutade med tio. Det var trevligt tycker jag. Dagen efter var inte lika kul. Jag tog ett kort på Anna, det ser ni fyra kort nedan... Jag är en ypperlig fotograf. Finns mer bilder på bilddagboken!








Nej, jag orkade inte kommentera bilderna.

fredag it is

Sitter hos mamma, väntar på Jennifer, sen ska det ätas kallops. Det var länge sedan, inget jag lagar hemma direkt. Det är bra med mat hos mamma ibland!

Ska hem sen och göra så lite som möjligt tror jag. Blir jag ensam ska jag nog börja klura lite på packningen, fixa med alla kort jag ska ha med mig och ge bort t.ex och kolla lite vilka kläder jag kanske kan börja packa ner. Ska sno med mig vågen från mamma med så jag får mina 23 kilo i väskan exakt. :)

Haha, pappa trodde inte på att jag vunnit resan. Han ville se "papper" på det först. Haha.. Det är inte så vanligt att sånt här händer i min familj. Inte trodde jag för 2 år sedan att jag skulle ha hunnit med sydafrika x 2, Kroatien flera gånger och Brasilien eller nåt annat land på en annan kontinent vid 25 års ålder.! Och inga korta resor utan månader borta från trygga lilla Linköping. Inte Tania väl? Men JOHOOOO då! Jag måste erkänna att jag är sjukt stolt över mig själv. 2006 när jag hoppade av lärarutbildningen så trodde jag fan inte att jag skulle ha kommit så här långt på bara 3 år till. Allt resande, min utbildning, mina jobberfarenheter, alla underbara vänner jag fått sedan dess osv osv. I'm fucking proud!

Har verkligen inte mycket att skriva än: PÅ TISDAG DRAR JAG TILL 30 GRADERS VÄRME.

Snö igen. .

Visst är det fint, men jag kommer inte sakna det en sekund när jag åker på tisdag. Det räcker nu. Jag är på väg till mjölby nu, ska jobba idag och i morgon. Härligt. Både för att det är kul och för att det är pengar! Ska träffa johanna en sväng och sen till mamma och äta senare i kväll. Blir ingen fest i helgen. Skönt. Mådde inte alls bra igår!

Aj mitt huvud.

Jag är bakis än och klockan är 17.30. Inte bra.
Jag skriver mer senare och lägger upp andra kort ..
Jag vet inte vem hon i mitten är men jag och Lollo har en tendens av att alltid bjuda med folk att vara med på våra platenstoakort. Ingen vågar säga nej heller.. haha.

Bara en vanlig onsdag, eller?

Hemma från en dag i Norrköping med pluggande, youtubande (älskar sånna verb) och kaffedrickande. Det gick bra att skriva idag och vi är klara med teoribiten. "Bara" resultat och slutsats kvar då. Men det ordnar ju vi när jag kommer hem igen! Har flera dagar på oss.

Borde hoppa in i duschen snart, väntar besök. Lollo, Tommi, Joel, Deni och Johanna kommer förbi på lite öl (Tommi är speciellt sugen på öl har jag hört) och tvspel och sen en onsdagsutgång. Det var inte igår direkt. Minns inte när jag var ute en onsdag sist!

Jag har tänkt mycket på den dära resan, men jag måste fan släppa det ett tag nu och fokusera på Sydafrika. Åker ju för fasen om 5 dagar! Helt galet måste jag säga. Men fy fan så underbart. Men det känns tristare att åka hemifrån nu än förra året. Förra året var det kaos i mitt huvud. Just nu är det ganska lugn och ro faktiskt mellan mina två hjärnceller.. :)

DUSCH OCH LAGA MAT NU!

Sushi

Varit i simhallen ett gäng, det var najs.
På hemvägen blev det Sushi, ännu mer najs.

Jag har inget att skriva, är helt fel i huvudet av allt bra som hänt idag.

lugnat ner mig

Jag har svalt det lite nu. Det har liksom landat i mig lite grann. Men känns fortfarande helt overkligt!

Pratade med Rebecca nu, hon har bokat flyg och det har ordnat sig med boende. Allt blir precis som vi planerade innan, förutom att vi inte kommer ha egen bil. Dock har jag en vän där nere (mannen som bodde på samma gård som mig sist) som gärna hämtar och skjutsar för en extra peng. Det känns bra med att gynna honom och hans familj. De var så underbara. Minns ni Jordan, den söta söta grannflickan? Aja, det kommer i alla fall bli toppen! Jag är så jävla glad. Går inte att beskriva. Ska försöka att fokusera på Sydafrika nu och släppa den andra resan en stund.

Men här kommer det jag nog står och väljer mellan:
Vietnam. Vackert och med en politisk historia som intresserar mig.

Thailand, vem vill inte till Thailand?
Ghana, afrika har nåt speciellt för mig, så är det bara
Rio De janeiro, oerhört vackert, massa fotboll och dessutom jobb med gatubarn.
Senegal, afrika afrika afrika...

Motivering som ger pris..

Ni har frågat lite efter hur motiveringen löd. Jag skickade in två bidrag och vet inte vilken som vann. Här är de två i alla fall:

"Efter en tid i Afrika så började jag tänka efter vad JAG faktiskt kan bidra med, även om det känns väldigt litet just då. Det finns inget annat väl än kravmärkt nu"

" Det är ett så litet, men lätt sätt, att faktiskt hjälpa så mycket. Ett självklart val för mig"

Detta gäller kravmärkt kaffe, och eftersom jag aldrig dricker kaffe hemma så är ju detta ingen lögn. LOVAR att köpa kravmärkt nästa gång! :)

SHIT!!!!!

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag har vunnit en volontärresa för 30 000, får åka var jag vill på www.volontarresor.se inom ett år. Så, någon som vill hänga på nästa vinter? Börja spara. Jag funderar just nu på Ghana, Senegal, Brasilien, Vietnam eller Thailand.

Jag är i chock fortfarande och vet inte vad jag ska säga.

den här bilden och en motivering till varför man ska dricka kravmärkt kaffe gjorde att jag vann... Zoega var det som hade tävlingen..

morrn morrn

Jag skulle egentligen åkt och träffat Zandra i Norrköping idag för att fortsätta skriva på specialarbetet. Hon ringde dock nyss och hade fått erbjudande om att åka och jobba och jag kände ju att det var helt ok, så nu sitter jag här, nyduschad och vaken klockan 08.00 på morgonen och inget att göra förren vid 17. Ska väl försöka plugga lite, åt oss båda, så har vi inte så mycket att göra sen!

Klockan 17 ska jag först till centrumkliniken och hämta ut Kolera-vaccin. Sen ska jag möta upp med Lollo, Tommi, Michel, Joel, Danne, Käglan m.fl, för att gå till simhallen och bada! Vilken grej va? Haha, det kommer bli lattjo lajban! Efter det ska jag möta Sara för att gå på bio och se Mammut. Vilken kväll det blir! Tjoohooo..

Peppen från igår har släppt lite, alltså, jag är pepp som fan, men den har lgt sig i kroppen och jag känner mig mest lycklig och lättad! Det kommer bli så jävla mycket mer kul att få dela det här med Rebecca, hon känner mig väl, trots att vi bara umgicks i två månader. Men det finns ju ingen av mina vänner här hemma som vet och förstår alla känslor runt det där landet..

Later folks!

jag är så jävla glad!

Ni förstår att min far säger alltid "det ordnar sig". Typ som när hela avgassystemet lossnade när vi var i kroatien på väg till båten över till Venedig. Eller när han glömde alla Nadines kläder till skara sommarland. Jag har tagit efter det lite och jag stressar sällan upp mig. Jag kan äta vad som helst, var som helst, sova var som helst, hur som helst. Jag är väldigt anpassningsbar. Jag har sagt från början i hela den här Sydafrikagrejen att det ordnar sig. Det ordnar sig med mig och Rebecca och med csn och med boende osv osv.. Jag hade nog gett upp i helgen om att Rebecca skulle hänga på, men inte släppt hoppet riktigt. Idag så kom det, samtalet: "heeeeej, du jag har bestämt mig nu trots allt, jag hänger på! saker har ordnat sig"

Så, den tionde tar hon flyget från Gbg och jag från Sthlm, den 11 ses vi på flygplatsen i Cape Town!!

Bästa bästa Rebecca:

Spännade värre.

Jag har inte gjort ett skit idag. Kollat på två avsnitt av L word, lagat mat, ätit chips och sovit i soffan. Spännande värre alltså. I morgon är det specialarbetet som gäller, ska träffa Zandra i Norrköping vid 09.15.

Rostbiff, grönpepparsås, sallad och kall mjölk. naminamnam

jag vill kräkas

Hittade en blogg, en kille som är i Sydafrika nu.
Han berättar :
Inför VM 2010 bygger SA's regering 7 nya fängelser med plats för över
40 000 människor, allt för att rensa gatorna från oönskade element så omvärlden inte skall se hur verkligheten igentligen är.

Jag blir så jävla arg.

uttråkad

smådryg?

Jag borde sova men sällskapar under Super bowl. Jag ger nog upp snart och stupar i säng dock. Har roat mig med att ta kort på toaletten IGEN. Jag skulle vilja lära mig att sminka mig, men ändå inte. Det är lika bra att köra som alltid, slippa massa dyrt jävla smink, och ha bättre hud. MEN, det vore kul ibland, att kunna sminka sig snyggt. Min "sminkväska" innehåller en mascara och en Inliner. Thats it. Nej förresten, en ögonskugga från typ veckorevyn med. Haha.. Nej, jag stannar nog vid att nöja mig så faktiskt. Det är inet värt besväret eller pengarna på nåt sätt. Och som sagt, huden slipper en massa jäkla krämer och skit. (jag vet ju inte ens vad det heter)
Så bilderna visar hur jag ser ut var och varannan dag, helt enkelt. Naturell as hell!




Förresten, ser ni hur fula mina ögonbryn är? Försöker att göra de bredare, men det är svårt, jag vill så gärna plocka bort de där stråna som kommer ensamma och helt öde. men men..

Lady Sovereign

En bra artist använder sig av en av de bästa låtarna genom tiderna.

Me in the 80's

Hittade lite kort hos farmor. Den här är fin!
Jag och Pappa, sommaren 88 tror jag det är.



Jag är snyggt klädd i alla fall. Bra det!

har lagt upp en massa bilder på bilddagboken.

rökens uppkomst var..

Jaa ni. Lägenheten här under, den har ju Soc köpt in sig på, så det bor ju människor där i perioder som lever på Soc bidrag. Ni som känner mig VET att jag är den sista som har fördomar om sådant, och jag har själv levt på soc några månader 2006 när jag var arbetslös och hade hoppat av lärarutbildningen. MEN, nu är jag fan galen. Det har BARA bott grannar där som jag avskytt av olika anledningar. En var mytoman och snodde saker, en var ensamstående mamma med en hundvalp som hon lämnade ensam precis hela dagarna så den stod och skällde från 07 - 13 varje dag, oavsett vardag eller helg. Dessutom lät hon hennes dotter springa omkring och skrika och hoppa när hon ville på dygnet. EN annan klagade på precis exakt vad som helst. Ja, jag minns inte mer. Men jävligt irriterande har de varit allihopa i alla fall.
Så, nu har det stått tomt i 4-5 månader och det har varit underbart, men nu har den nya idioten kommit. Hon är runt 40 år, ser lagom trött och sliten ut och har haft fest dygnet runt sedan fredags kväll typ. Igår när jag vaknade luktade det dessutom som att någon rökt inne i våran lägenhet, och det stank i trappuppgången, vilket betyder att de suttit och rökt INNE hela natten. Huset är ju ganska gammalt så det är inte så täta dörrar.. I morse vid sju höll de fortfarande på att stoja och ha sig.

Jag ringer hyresvärden nästa gång, men ska lämna en lapp till de först. Alla är värda en chans till förbättring. Men jag tänker inte sova så här dåligt någon mer gång när jag ska upp och jobba 12 timmar!

Aja, nu har jag fått beklaga mig lite i alla fall!

JOBBSNACK

Tror ni att man har ett bra jobb när man stannar en timma extra, till 23 en lördag, för att "slippa gå själv hem" trots att det går bussar från tågstationen!? :)

Har haft en bra dag. Var segt på förmiddagen men eftermiddagen och kvällen var bra. Satt mest och snackade med alla och sista timmen satt jag med två killar och diskuterade och förklarade olika brott och straff på svenska och i Sverige. Vad de ville veta det för, det vill jag inte veta. haha. Nu vet de att de kan sno saker för värdet av 1499 utan att hamna i fängelse i alla fall. Bra va!? Nej då, det var en bra diskussion, killen som var med mest, han är så grymt smart och läskigt bra på att lära sig svenska. Han snappar upp alla ord. Han sitter och läser tidningen varje dag och frågar vad alla ord betyder och kommer ihåg de! Det hade varit en sak om han var under 13 (då man lättare lär sig språk och har lättare att bli tvåspråkig flytande) men killen är ju runt 20! Jag blir imponerad!

aja, nog om mitt jobb, fan vad jag tjatar. men det blir lätt så när man verkligen gillar något!

Fick i alla fall en liten peng av arbetskamraterna att ta med mig ner till Sydafrika. Har redan börjar planera i skallen vad jag ska göra. kanske en utflykt med pojkarna, eller kläder till barnen i kåkstaden, eller nåot helt annat, ideerna flödar. :)

Nu ska jag sluta, för hur kul det än varit idag så är jag TRÖTT nu.