Skitdag

Jag fattar inte var de här dagarna kommer ifrån.
När likgiltigheten bara smyger inpå.
jag blir sur och tvär och vill inte ha nån kontakt me nån.
vill bara sitta o vara depp men inte veta över vad egentligen.
fattar inte. jag känner mig tom. hela ja. skumt.
var fan kommer det ifrån?
Tror det har lite att göra med att jag blev påmind om mitt gamla liv i lördags. Livet jag ahde innan jag träffade micke och innan jag flyttade från mjölby. Och de tankarna gör mig fan så jävla ledsen och ångest får jag. Ändå kan jag nästan känna en längtan tillbaka till den där skiten. Vet inte varför. Sjukt..


Men jag älskar det jag har nu så jag borde bara kunna släppa de här tankarna. Men det är ingen sån dag idag. Idag går det inte att släppa liksom.. fan då.

dagens text:

I can't write
I can't sing
I can't play
My insides have been broken
My inspiration has flown away
It's hard to see all the little things

There's a universe
In a crack in the wall
Or an ant crawling across
A broken tile
And it's hard to see all the little things
When the big things get in the way

I can't eat
I can't sleep
I can't think straight
I did not know it could be like this
Some things are better off being left alone
There are things that are better left unknown

Oh hands,
Don't fail me now
They're the only things I have left
Oh fingers,
Don't let me down, now
They're the only things that aren't gone

Oh world, come
Come crashing down, now
Oh hands, don't fail me now
Oh let me become if I'm new to this
Oh hands, don't fail me, now

I'm carrying my life in a cardboard box
Carrier bag on my back
I'm carrying my life in a cardboard box
Carrier bag on my back

Oh hands,
Don't fail me now
They're the only things I have got
Oh fingers,
Don't let me down, now
Oh hands, don't fail me now