30 december 2009

lista för 2009

1. gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? var ensam på riktigt för första gången i mitt vuxna liv
2. höll du några av dina nyårslöften? hade inga
3. blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? ingen nära vän
4. dog någon som stod dig nära? ingen nära, men en nära vän förlorade någon nära, det räcker för att det ska vara tragiskt
5. vilka länder besökte du? kroatien och sydafrika
6. är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? ett fast jobb!
7. vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? 13 november
8. din största framgång 2009? insåg mycket om vad jag vill eller inte vill med mitt liv
9. största misstaget? inget jag vill prata om här
10. har du varit sjuk eller skadat dig? inte värre än lite förkylningar
11. bästa köpet? inget speciellt..
12. vad spenderade du mest pengar på? resandet
13. gjorde någonting dig riktigt glad? min vinst på 30 000 till en volontärresa
14. vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2009? More Soup - Moka Only, Fans - Kings Of Leon och en massa andra
15. var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? ledsnare men lyckligare (vet det låter konstigt men..)
16. vad önskar du att du gjort mer? skatat!
17. vad önskar du att du gjort mindre? analyserat och funderat
18. hur tillbringar du julen? I sydafrika!
19. var du kär i år? pass
20. favoritprogram på TV? hm... ny upptäckt var helt klart Chuck, svinbra!
21. bästa boken du läste i år? ingen speciell
22. största musikaliska upptäckten? bon iver
23. något du önskade dig och fick när du fyllde år? en resväska
24. något du önskade dig men inte fick? inte direkt, önskade mig inget speciellt
25. vad gjorde du på din födelsedag 2009? umgicks med vänner
26. finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? ja, en del beslut borde tagits tidigare
27. hur skulle du beskriva din stil år 2009? oj, svårt, men mer street än tidigare kanske? inte lika mycker rock/pop som innan i alla fall
28. vad fick dig att må bra? alla underbara vänner
29. vilken kändis var du mest sugen på? hm... adam brody? eller kanske shannyn sossamon?
30. vem saknade du? pass
31. den bästa nya personen du träffade? martin, linus, kim, oskar, ja hela det gänget!

fetto.

har redan gårr upp 3 kilo här, som vanligt går man upp här. Går inte alls lika mycket som jag gör hemma och tränar verkligen inte och äter en massa skit hela tiden och dricker en massa öl o vin osv.. Men på måndag ska jag och mina roomies börja med morgonpromenader. Uppgång vid 06.30 för en halvimmes powerwalk + lite situps och armhävningar innan frukost. Bättre än inget i alla fall. Och inte massa junkfood hela tiden.. Jepp, thats it, nu jävlar! När jag kommer hem blir det hårdträning på fitness! Matilda, du är på va?

2009 med vänner..

Året som gått. Mest i bilder:


januari. Hade en hejdåfest på Djurgårdsgatan innan det bar iväg på första resan för året till Sydafrika. (tänk om jag vetat det var hejdå till lägenheten med, lika bra jag inte visste)

Februari spenderades i Kapstaden med bästa Rebecca.


Mars. Hemkommen från Sydafrika och en hel del Platens blev det, och fuldans såklart.. Här efter en update med Pia och co..

April. Stefan och Elins bröllop blev också ett bra hejdå till Micke.. Årets 26+23-årsfest i vifolka gympahall, hångel med hästar på Sportif-fest och ett bra valborg hos Pia.

Maj. En tripp till Borås med grill a la wild life. En hel del häng i Norrpan med Anna-Elsa, Jenny hälsade på från Örebro och bästa maskeraden..


Juni. Kroatien för tredje året i rad och en hel del Lollo+Matilda-häng.

Juli. Morgonmötena var flera i veckan. Hälsade på Pia på Gotland tillsammans med Frida, backstreet girls skapades och finbesök från Eskilstuna och Norrköping fick jag!

Augusti. Kvällen då det tog en halvtimma att ta på mig mina skor infann sig. Well hade invigning. Hänget med grabbarna påbörjades och så sades det hejdå till Pia med flera...


September. Linus fyllde närmre 30 än 20 (jag o Lollo gjorde finaste tårtan), jag fick för mig att jag skulle lära mig skata, jag Lollo och Linus gick vilse på vägen från Tornby och särtalning uppfanns så som röd vin hagga.

Oktober. Fester hos Oskar och Kim med massa intressanta urspårningar, jag fyllde 25 och Rise Against sågs!!

November. Jag och Anna visade varför det heter Mjölbyhaka (mantorp är ju faktiskt mjölby kommun), jag och Martin visade vad riktig vänskap är genom att sparkas hemma hos Oskar, Det åktes snowboard mitt på trädgårdstorget och så var det ju min o Lollos 50årsfest med såklart!!!

December pågår ju en hel dag till och ni vet ju var jag befunnit mig hela månaden :)

29 december 2009

Sick!

klädde upp mig lite på jul faktiskt, det ni!


Sjuk. Min lediga vecka som skulle vara massa strand och slappa och njuta består nu av snor, halsont och hosta framför datorn med massa Chuck och hyrfilm. Dock inser jag nu hur bra Chuck faktiskt är, fantastisk serie. Hoppas må bättre i morrn och kunna ta mig till stranden en stund, bara ta det lugnt och slappna av innan Nyår på torsdag.

För övrigt är det trist att man inte kommer ifrån massa jävla drama trots att man är på andra sidan jorden. Jag försöker dock inte tänka på det så mycket och inte ta åt mig. Det är inte mina misstag den här gången, men trist att vara inblandad ändå och behöva ta ansvar för nåt jag inte gjort.

27 december 2009

Linkan <3

Jag saknar Linköping lite. Konstigt men sant. jag vill egentligen inte flytta, men allt handlar tyvärr om pengar. Jag kommer vara urfattig när jag kommer hem.. Hoppas få många jobbtimmar direkt i februari när jag är hemma igen.. Men man vet aldrig. är lite sugen på att flytta dock. Aja, vi får se vad 2010 har att erbjuda..

sun is shining

Söndag. Annandag jul. Julen 2009 över alltså, oj så konstigt det känns! Men inte så det gör något direkt. Ser fram emot ett 2010 som väntar med en jäkla massa nya påhitt. Har ingen som helst plan för 2010 än så länge, men det gör inte så mycket.

Hade tänkt åka till stranden idag men det får bli i morgon i stället. Det är måndag då och folk har börjat jobba igen, så det kommer inte vara lika hysteriskt på stranden osv. Fixar med räkningar, bloggar lite och ska lägga upp lite bilder på facebook med. Ikväll kommer Lisa hit, hon var här förra gången jag var här, o jobbade i Soppköket. Hon är från Tyskland och ska bo hos Damian så vi ska ha lite grill och vin ikväll hos honom, blir nog nice.

Saknar jobbet, saknar att åka taxibussar med 19 personer fast det egentligen bara får plats 14, saknar stämningen i stan när jag handlar lunch, saknar att bara sitta och prata med alla människor i soppköker. Blir nog att leta reda på lite folk i stan i morgon som vill följa med till stranden, det absolut bästa vore om jag hittade Savian, men det är nog inte det lättaste. Vi får se...

Igår hängde jag med Chris, han lärde mig lite grunder i hur jag ska tänka och göra när jag gör ollie och när jag tar mig framåt med skaten, sweet! Satte ollie flera gånger i rad, det går framåt! Sen kollade vi på Boys Dont Cry men båda somnade.. Hängde lite hos Damian på kvällen men var seg så gick hem ganska tidigt. Smsade lite med bra folk hemifrån på kvällen innan jag somnade runt 01.. sov gott!

Här kommer lite bilder. Mamma, pappa, Åsa o ni andra som inte har facebook, vill ni se alla bilder så be Nadine eller någon annan med facebook visa dom för er?

Bilder från dagen på stranden, några bilder från en karneval, från stan och från dagen med massa små barn från ett slumområde, då de spelade fotboll och fick lite julklappar och dansade en massa:




barnen dansade överallt under karnevalen:
Min namne tania:
Damians syster, "minns inte namnet", jag och Damian (jag är kass på namn, måste börja lära mig att minnas!)
Fotbollsträning precis utanför den nybyggda stadion för 70 000 åskådare inför VM nästa år:

26 december 2009

tjohoo

Var ute igar. traffade ett helt gang pojkar som paminner mycket om hanget hemma i sverige. soft! ska aka och skata med dom idag och sen pa fest ikvall. kanns bra med lite nytt umgange. inget fel pa det jag redan har har men kanns lite som det ar mina forra visiters hang, behover lite nytt som ar 2009/2010 ars sydafrika for mig. och jag tror det har ganget med folk passar mig jakligt bra utifran vad jag behover for sallskap just nu. fa lite av det jag saknar hemma i sverige.

synd att jag suger pa att skata dock och kommer tycka det ar skitjobbigt att forsoka aka framfor massa nya vanner. men men, traning ger fardighet?

Julafton spenderade jag i Mitchels Plain. Det ar inte kakstader, men i stort sett det narmsta du kan komma men fortfarande ha hus och inte skjul. Var dar med Damian, Ben och tre killar fran tyskland. Damians familj bor dar. grannarna kom forbi, pratade, umgicks och hjalpte till med maten. Hur mysigt som helst. Dagen efter, pa juldagen, nar de firar jul har, sa akte vi till ett barnhem i andra sidan av omradet, gav lite leksaker och mat och lekte med barnen. Det gjorde min jul nat vart pa riktigt. Underbart!

Nehe, nu ska jag ge mig ivag, gora mig redo for att sla mig lite pa bradan :)

PUSS

24 december 2009

GOD JUL

Fick bästa julklappen nyss. Ett mail från Johanna med innehåll som gjorde mig sjukt glad!

Blir att åka ut till den riktiga förorten lite senare idag och fira jul med Damians familj. Två tyska killar ska följa med också, kommer nog bli trevligt. Känns inte som jul, känns jättekonstigt. Men jag är glad att jag inte är hemma, för det hade blivit första julen jag firat utan att ha nån att vakna upp bredvid, på 5 år. Första julen på 5 år som jag hade kännt mig ensam tror jag. Det är skönt att slippa.

Jag har fasen inget att skriva just nu. Saknar en massa personer idag. Thats all..

Julkänsla: (?)

23 december 2009

christmas?

Onsdag, 23 december.. Känns sjukt att det är julafton i morgon. Ingen julkänsla what so ever här i sol och värme. Ser julgranar och jultomtar lite här och där men det känns bara konstigt. Men jag saknar det inte så himla mycket. Vår familj träffas så pass mycket året om att julafton inte blir så himla speciellt på det sättet heller. Dessutom är jag inte så mycket för traditioner och sånt i alla fall. Mycket av det känns bara överskattat och upstyltat för sakens skull. Kan dock förstå de som har familjer som bor utspridda över landet eller världen och julen blir en tidpunkt då alla kan samlas. För mig är det mest massa tråkiga saker jag tänker på. De som inte har råd att ge sina barn några paket eller ens vettig mat på julafton. De som är ensamma och inte har någon att umgås med på julafton. Alla de som inte ens har tak över huvudet och bara kan drömma om nåt som kallas julkänsla, värme och lycka. Det är en sån dag då så många blir påminda om en massa skit.

Är stolt över min familj som kommit fram till att julklappar faktiskt bara är behövligt för barnen, att det annars handlar mest om att byta pengar med varandra. Julafton kan få vara barnens dag, vi andra kan ha den för att träffas, umgås och ha trevligt. Mer än så behövs inte. Slippa en massa ångest över vad man ska köpa eller att inte alls tycka om de paket man får och undrar över varför nån ger mig nåt typiskt tråkigt men ger någon annan en jättefin, riktigt genomtänkt present. Allt blir så tydligt. Var man står. I familjen, eller i vänskapskretsen osv. Jag kanske låter tråkig, men jag tycker faktiskt inte jul ska handla om paket. Absolut inte om jesus heller för den delen, för det där tror jag ju inte riktigt på. Men det kan få vara en dag för kärlek och omtänksamhet, det passar mig bra.

I Lördags var vi på stranden men street kidsen. 60 stycken dök upp vid 09 på morgonen för att åka med till en strand bara 15 min bort, men med grillplatser, en liten pool för barn och så havet såklart. Perfekt. Allt gick hur bra som helst. Bra stämning, god mat, glädje. Jag gav bort lite bikinis och handdukar. Ett par shorts med, som jag gärna ville ha tillbaka, men jag vet jag tog en chans och nej, jag fick inte tillbaka dom. Jag glömde säga till innan vi åkte hem. Hon KAN ha glömt det också, men jag tror nog hon var ganska medveten om att hon ”smet” undan. Får väl se om jag får tillbaka dom. Inte hela världen, 150 kr på HM. Jag överlever. Men jag kommer påpeka det för henne, för jag sa klart och tydligt att jag verkligen ville ha tillbaka dom, och nån slags respekt förtjänar jag allt. Damian berättade för mig att flera av de som var med kom till honom och sa hur cool de tycker jag är och att jag inte är som andra vita. Låter ju kanske dumt att det ska handla om hudfärg, igen. Men så är det här. Bara att ta. Jag blev sjukt glad i alla fall och uppskattar allt sånt jag får höra. Damian sa bara ”Men Tania, det måste du ju veta utan att jag säger det, att de tycker om dig, allihopa? Det måste du ju se och märka hela tiden, så som de är mot dig?” Ja, jag vet inte, jag är inte så bra på att ta komplimanger bara ...

Men visst, jag känner ju sådan extrem skillnad i relationen till de här människorna nu gentemot för 2 år sedan. Det är svårt att beskriva. Men jag känner så hemskt mycket mer respekt och jag respekterar dom så väldigt mycket mer tillbaka nu. Jag litar på många av dom, på riktigt, vilket jag faktiskt inte jag trodde jag skulle kunna göra. Kanske låter hemskt. Men det här handlar om människor som är i desperat behov av pengar, droger, uppmärksamhet, kärlek och tillit och det gör ofta människor till opålitliga och oberäkneliga. Men många av dom har jag full tillit till idag och litar på och jag räknar dom till mina vänner. Vänner för livet.

Snart är det jul! GOD JUL alla där hemma. Saknar er och älskar er, det vet ni!

20 december 2009

crap

Ett år har snart gått och det känns idag som att jag står kvar på exakt samma ställe. Jag vet att det inte är så, men det känns verkligen så.

Nepp

Inte alls på humör för att skriva. Tror jag ska skriva lite hemma igen så det blir mer genomtänkt. Har så sjukt mycket känslor i mig just nu och önskar 2009 aldrig tog slut. Orkar just nu inte med val och ansvarstagande...

18 december 2009

<3

Drömde massa saker inatt.
Har lite hemlängtan nu.
Saknar en del personer så jävla mycket för tillfället.
Men hemlängtan är inte så stark att jag vill hem NU, men ser ändå fram emot att komma hem igen och så har jag aldrig kännt förut. Känns ändå rätt bra...

17 december 2009

Kortfattat.

Den här bilden säger så mycket. Igår kan de ha rånat, misshandlat och tagit vilka droger som helst. Idag.... är de som vilka killar som helst som hittar en hög med kläder att klä ut sig i.. Jag ler med hela mitt hjärta av den här bilden..

(han i grön klänning, Webster, är en av Kapstadens absolut farligaste gangsters fick jag veta idag.. Enligt mig en av de smartaste och roligaste killar jag träffat.. men skenet bedrar ju för det mesta här, på sätt och vis. Mig skulle han antagligen aldrig göra illa men.. )

Jag är så jävla trött idag, orkar inte skriva så mycket..

1. har spenderat ungefär 700 av donationspengarna nu om ni vill veta. Till julfest i Johns soppkök idag och till att fixa ett ID till en kille (de måste ha ett ID för att kunna söka jobb)

2. jag mår bra!

3. jag saknar er!

4. JAG TRÄFFADE SAVIAN IGÅR. Jag satt på en bar med Damian och drack öl, då kom han gåendes där på Long Street. Jag sprang ner, kastade mig på honom och kramade honom i flera minuter. Shit, jag är så jäkla glad. Det var som en film, haha, han såg mig och vi sprang mot varandra och kramades i slow motion :)

15 december 2009

bla bla bla

2010 räknar Sydafrika med att ha 12 miljoner barn föräldralösa pga AIDS. Sydafrika är nummer ett i världen med att ha AIDS-relaterade föräldralösa barn.
Nästan ingen av de som bor på gatan föddes där. De har sökt sig dit pga förhållande i deras hem. De har valt ett sätt att leva som är lite mindre illa än det de hade innan. Det är ingen önskan att leva på gatan, det är en önskan att komma bort från den andra skiten. När man väl hamnat där är det extremt svårt att ta sig bort. Droger, våld, prostitution är en vardag som är svår att ta sig ur.. Var börjar man? Hur hittar man motivationen i ett land där arbetslösheten är 47%? Hur orkar man ta sig ur all skit när man mår psykiskt dåligt och många gånger är seriöst traumatiserad? Hur lätt är det som tonåring att bryta med alla de som blivit ens vänner, ens familj? Många av de här barnen vet inget annat, de minns knappt sina tidigare liv när de var små, många VILL inte minnas.

Jobbet som görs på MyLife är jäkligt inspirerande på det sättet. De har faktiskt lyckats få bort flera ungdomar från gatan de senaste åren. Målet nu är att få så många som bara går, i sysselsättningen innan fotbollsVM nästa år. De har nämligen redan börjat rensa gatorna från hemlösa och placerar dom på ett ställe som kallar Happy Valley och jag lovar er att det inte är så jävla happy. Många har lyckats ta sig därifrån och berättat både det ena och det andra om det. Polisen tvingar barn att skriva på ett kontrakt om att de ska följa med dit och stanna kvar och om de inte gör det så blir de inlåsta i stället.. Bra valmöjlighter va? Och i Augusti 2010 är de tillbaka på samma gata, samma beteenden och samma problem. Det enda Sydafrika vill visa är att de har ordning på landet och allt är som de ska. Gömma problemen för en månad så resten av världen bara tror det är överdrifter och skitsnack om hur det faktiskt ser ut i Sydafrika..

14 december 2009

snabbis

Tanken var att hänga hos Damian och uppdatera er lite om allt..
Men nu ska i tydligen iväg på en hejdåfest på stranden i Clifton för en tysk kille som åker hem i morgon. Ja, planera i det här landet är ingen ide för det dyker alltid upp saker som man inte räknat med. oftast bra saker :)

Hörde idag att Nelson Mandela är döende och vad det innebär för det här landet... ja det är en hel del. Vad ledningen i det här landet kommer kunna ta sig till när Mandela inte finns kvar att säga sin åsikt, kan innebära en hel del mindre trevliga saker. Inbördeskrig är på tal på mångas tungor. Ja jag vet inte vad jag ska tro. Utan Mandela på 90talet så hade det hänt, så det finns säkert väldigt många som bara inväntat hans dödsdag för att göra något åt det. Det känns sjukt och skrämmande och sorgligt.

Och nu speciellt till Irina, lite information om Chevonne (en 16årig tjej som bott på gatan i minst 6 år). Hon blev tydligen gruppvåldtagen då, för 6 år sedan, i Camp Bay av 4 affärsmän.. Att få veta det nu, efter 2 år gör så jävla ont i mig. Hon blev även utsatt för ännu en väldtäckt för bara 3 veckor sedan. Jag har ju sett på henne att hon svänger, upp och ner hela tiden i sitt humör och hon är oftast påverkad av olika droger... kan inte klandra henne över huvudtaget. Den smärtan hade jag med velat ta bort så gott det gick... Fan. Hon är en så stor del av mitt hjärta och jag vet inte vad jag ska säga mer.. Det är bara så jävla hemskt.

Fick veta det här av Lindsay som driver det nya projektet jag börjat jobba på, på eftermiddagarna. LÄNK

Berättar mer om det om några dagar när jag kommit in i det. Men det är det absolut mest seriösa arbetet med hemlösa ungdomar som jag kommit i närheten av och det ska bli så jäkla intressant att hjälpa till där.

Nu ska vi mot stranden och ha en jäkligt bra kväll. Ja, svart och vitt, upp och ner, glädje och sorg, varmt och kallt.. det är vad det här landet handlar om.

11 december 2009

LÅNGT!

Jag ska försöka skriva lite mer vettigt för första gången sedan jag kom hit. Innan har det mer blivit ”jag har gjort det här och det här och det här”..

Det är så mycket känslor för mig att komma tillbaka hit den här gången. Främst för att det antagligen blir sista gången på väldigt lång tid. Det kommer nog varken finnas tid eller pengar för det nästa år. Det här blir på något sätt min tid att säga hejdå till landet som kom att få en så så stor plats i mitt hjärta. Jag lovar er, jag skulle kunna bo här, men det finns så många men... Jag känner just nu att jag faktiskt saknar Sverige lite, mina nära och kära där hemma, på ett helt annat sätt än innan. Det har inte att göra med hur de har behandlat mig innan eller att jag haft färre eller sämre vänner innan. Det hela ligger helt och hållet hos mig själv. Jag har inte varit trygg i mig själv innan, vetat vad jag velat, tyckt eller kännt innan. Saker har varit så messed up i mitt huvud de senaste 5 åren och jag har inte riktigt vetat var jag skulle göra av det så att komma bort från Sverige har tidigare varit ett sätt att fly. Nu är jag mer trygg i mig själv och tycker om mig själv mer än jag gjort på många år, kanske mer än jag någonsin gjort. Jag har alltid hängt upp mitt liv på andra och inte tänkt på hur jag själv mår. 2009 har varit ett år av jävligt mycket smärta, sorg och rent helvete. Många val har gjorts som tagit hårt, men som varit behövliga. Nu börjar jag inse att det var val jag var tvungen att ta, annars hade jag stått still, jag vet inte hur länge, och antagligen bara sårat mig själv och andra mer och mer för varje dag. Jag kan inte skylla allt på andra, att jag inte litar på andra, att andra sårar mig och gör mig illa. Någonstans har jag en stor del i det också. What goes around comes around.

Men en sak är säkert. De tre gånger jag varit iväg hit, till kontrasternas land, har fått mig att se så mycket. Av mig själv främst men såklart även sett en del av en värld som inte ens går att föreställa sig i Sverige. Det är så mycket här som inte existerar hemma i sociala säkerheternas land. Jag ska inte ens börja skriva om det nu, för då kan jag hålla på hur länge som helst och kommer bort från det jag egentligen tänkt skriva om. MIG. Hur JAG mår, känner och tänker.

Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra med mitt liv. Men måste man veta det? Är det inte viktigare att veta vad man vill NU? Jag orkar inte leva efter ”vad jag ska bli när jag blir stor”. Jag är ganska stor nu och just NU vill jag göra det här. När jag kommer hem, ja vem vet vad jag ska göra då? Jag vill verkligen leva i nuet. Något jag aldrig varit speciellt bra på men börjar lära mig sakta men säkert. Sydafrika är ett väldigt bra land för det. Att jobba med hemlösa är verkligen ett sätt att se hur det är att leva så, när varje dag är en kamp att överleva. Vad som händer i morgon är inte så himala viktigt, det viktiga är här och nu.

Jag önskar jag kunde stanna här länge. Det kanske går, absolut, men jag känner inte att jag vet var jag ska börja. Jag börjar komma i kontakt med folk som kanske kan hjälpa mig att hitta en väg, vi får se. Men är det så att jag sitter på ett plan hem den 1 februari, så är det så. Och då tar jag det därifrån. En dag i taget. Nuet. Nu ska jag ha det så bra jag kan här och få ut så mycket som möjligt av min vistelse här. Sverige läggs lite på hyllan (förutom att jag söker lite jobb då, NÅN slags miniplan kan vara bra att ha, i slutet av dagen behöver jag trots allt ett jobb för att få pengar för att överleva hemma sen).

Jag vet inte vad jag ville ha sagt med det här, kände mest att jag ville få ut det ur mig.

Jag vet att hösten hemma i Sverige var en av de bättre höstar jag haft på länge. Även om saker varit konstiga och jobbiga så har jag mått ganska bra för första gången på en väldigt lång tid. Jag tror som sagt inte det handlar så mycket om andra, utan att jag nått en punkt där jag börjat inse vad som är viktigt för mig och mitt välmående. Visst har jag träffat en hel hög med underbara människor och utan Lollo, Matilda, Johanna, Martin, Oskar, Linus, Macke, Kim, Basse och en hel del andra hade jag kanske inte tagit mig dit jag är just nu i mitt välmående. De har en stor del av det, men det är JAG som orkat kämpa mig dit. I somras var jag nere på botten, så långt som det bara går. Jag har aldrig slutat äta för att jag mått dåligt förut, inte under så lång tid. Jag försökte verkligen äta men kunde inte. Jag hade extrem ångest varje dag och det mesta kändes bara meningslöst. Varje morgon var en jävla kamp att ta mig ur sängen.. Nånstans i den skiten kom jag till en vändpunkt där jag kände att nu får det fan vara nog. Jag kan inte sitta och tycka synd om mig själv längre och det är bara JAG som kan göra nåt åt det, ingen annan. Och jag lyckades vända all den där skiten till något bra. Som tur var. Jag levde inte hösten som ”jag står ut, jag åker ändå till Sydafrika snart”. Jag levde den i nuet, varje dag i höstas har varit en ny dag där jag velat göra saker, träffa folk, hitta på kul grejer och ta vara på varje dag och inte bara se det som en väg till Sydafrika. Jag trodde aldrig jag skulle kunna leva så. Men det har jag gjort. Äntligen. Även när saker varit egentligen ”bättre” för mig (enligt det som anses vara bra som jobb, pojkvän, lägenhet, vänner, skola osv) så har jag alltid mått dåligt i mig själv och haft saker som tryckt i mig. En osäkerhet för precis allt. Den känslan är lite borta och jag känner mig mer glad nu än jag någonsin gjort, i hela mitt liv. Det är lite det min tatuering står för. Att jag alltid, på nåt sätt, har ett brustet hjärta. Att jag alltid har något i mig som så lätt kan få mig att må dåligt igen, trots att det inte är det. Jag tror att jag under en väldig lång tid framöver kommer få fortsätta att kämpa emot den känslan, för det gör jag varje dag fortfarande. Jag börjar dock hitta vägen för att slippa känslan. Aldrig ensam, alltid ensam ni vet. Jag har en ensamhetskänsla i mig hela tiden. Men den försvinner oftare än förut. Jag börjar kunna öppna upp mig för andra och släppa andra innanför skalet. Jag tror mina vänner känner av det med. Att jag vågar och orkar låta de lära känna mig lite lite mer. Problemet ligger ju inte hos mina vänner, utan hos mig själv. Jag får för mig att jag är ensam och att ingen förstår mig och att jag inte duger för nån. Egentligen är det ju jag som inte låter nån veta eller se vad jag känner och hur ska de då kunna förstå mig? Men det här är anledningen att jag inte kan leva med någon som har ännu större problem än mig att prata om sånt här och öppna upp sig och orka lyssna på allt ältande. Det fungerar inte i mitt huvud. Då kommer jag tillbaka till det där igen, att jag mår dåligt, fast jag egentligen inte gör det.

Det var det här, som i slutändan, gjorde att jag och Micke inte kunde fortsätta tillsammans. Det hade inte med att göra att vi gjorde saker mot varandra som sårade den andra. Det var bara en konsekvens av allt det jag precis förklarat. Att jag kännt mig ensam fast jag inte varit det, och inte kunnat prata om det, med någon. Än en gång ligger det faktiskt mycket hos mig själv, mer än hos nån annan. Men jag går inte ihop med någon som är som mig och kanske ännu mer inbunden, det går inte leva så hela livet, jag skulle antagligen bli galen och det skulle bara fortsätta med att vi sårade varandra om och om igen, det är jag säker på. Den onda cirkeln hade aldrig brutits. För ingen av oss visste/vet hur den skulle brytas. Vi bara försökte om och om igen på exakt samma sätt. Tillslut blir det för mycket och man kan inte förlåta hur mycket som helst, hur mycket man än vill. Viljan är inte alltid starkast. Det som finns där, det finns där. Förlåta kanske går, men inte glömma. Och glömmer man inte så blir det väldigt väldigt svårt att lita på varandra igen och hitta en ny väg. Jag älskar Micke och kommer göra det, på ett sätt, för alltid. Jag tror dock att vi har förstört vår väg tillsammans för länge sen och inte någonsin hade kunnat hitta ett sätt att få den att gå framåt igen, bara runt runt runt.. Det är så jävla sorgligt och det gör så jävla ont fortfarande att tänka på det, för på ett sätt är han den enda för mig, men jag har gått vidare och insett att det är för komplicerat och för mycket skit i vägen för att någonsin kunna laga. Jag har börjar bygga min egen väg nu och var den går, det vet jag inte än, men den kommer inte göra en Usväng och gå tillbaka igen... Hur mycket min hjärna vissa dagar vill, så kommer jag fortsätta framåt. Det är det enda jag vet.. resten, det får framtiden avgöra. En dag i taget som sagt.. NUET. Inte DÅ eller SEN. NU!

Det är inte längre bittra minnen, utan bra minnen, och de försöker jag minnas och vill kunna se tillbaka på hela mitt liv.

Det här blev väldigt väldigt långt och jag är imponerad av dom som orkat läsa
:)

Jag behövde bara få det ur mig!

10 december 2009

lite bilder trots allt.!

Lång väntan utanför soppköket inför julfesten..

Webster och Gregory. Två av de absolut smartaste jag träffat på och det gör lite ont i mig att de inte gör mer för att komma ifrån gatan. jag är säker på att de skulle klara det hur bra som helst..
Sleva mat!
Phumla - Kockerska!




Favoritstranden - Clifton


HAJVARNING!

vardagssysslor

Idag söker jag jobb och tvättar, sånt gör man även i Sydafrika :)

Hittat ett jobb på Situation Stockholm som skulle vara jävligt gött! Har ju en hel del erfarenhet av hemlösa nu och har utbilningen i ryggen med, så det vore inte helt omöjligt. Stockholm kanske bör testas nån gång i livet med, även om Linköping känns rätt ok nu för tiden. Har inget som egentligen binder mig fast vid Linkan för tillfället, förutom mina vänner då, men de finns alltid kvar...

Jag har inte så mycket att skriva idag. Återkommer nog under/efter helgen med lite bilder och sånt!

Puss på er allihopa

9 december 2009

Hajar ni!?

Idag tog jag lite ledigt från jobbet. De som jobbar på barnhem har ledigt varje onsdag så jag tyckte inte det var mer än rättvist att jag också var det och kunde hänga på till stranden. Med en ny tatuering på armen så fick jag linda in armen i bandage och har nu en sjukt snygg bränna på vänster underarm :)

Clifton var gött som vanligt och fortsätter att förvåna med badvänligt vatten. Gick en liten promenad och klättrade på klippor, nån slags motion vill jag försöka få här i landet där man åker bil överallt. Nina frågar mig plötsligt "ser du där ute, mellan båtarna, att det är nåt svart som sticker upp? Det kanske är en haj HAHA!"
Ja, hon skojade ju, för hajar brukar inte förekomma vid Clifton eller Camps Bay. Men i samma sekund börjar ett larm tjuta och en tjej springer omkring med en vit flagga med en hej på. En livbåt sätts igång och de åker runt till stränderna runtomkring för att varna. Alla springer upp från vattnet och står och kollar ut mot vattnet. Det märks att det inte är något vanligt förekommande fenomen då även alla sydafrikaner står och pekar och kollar. Jag kunde i alla fall räkna till 4 hajar där ute. Ingen aning om vad för hajar men antagligen inte vithaj så nära stranden. Det hela är dock över på 10 min och snart badar alla igen...

Blev nästan 4 timmar på stranden, gött! Men är rätt röd om fötterna och i knävecken nu. Kan ju inte komma ihåg att smörja in mig överallt heller...

I kväll blir det Barcelona och några kalla öl här i Observatory med min trogna fotbollsvän Maria från Spanien. Fint att ha någon som vill kolla med mig :)

Jag är fortfarande förvånad att det sitter nåt på min arm som kommer sitta där hela livet...

Det börjar kännas som vanligt igen, som att jag vill stanna här för alltid.. Någon som har en idé hur jag ska lösa det?

8 december 2009

just an ordinary tuesday



Idag var det julfest i soppköket. Runt 270 personer räknade vi på. Det var full rulle kan jag lova. Kyckling, ris, sallad, potatis och annat gott och sen lite godis och efterätt. En frukt på vägen ut bjöds det även på. Lyckat på alla sätt och vis. Men Savian var inte där idag heller.... :(

Efter jobbet så gick jag för att skriva ut lite grejer jag tänkt tatuera. Hade ju tänkt börja med mitt namn och personnummer på handlederna. Dock hade inte internetcaféet Word på datorerna så det typsnitt jag ville ha gick inte få fram. Jag skrev ut det andra så länge. Kom fram till att jag skulle göra hjärtat så länge. Tatueringsstudion ligger precis bredvid internetcaféet så jag gick dit för att se vad de tyckte om motivet och sådär..

"when do you wanna do it"
"whenever, I live just up the road"
"ok, you can do it now...?"

"now now!!!?"

"yeah, but if you wanna wait..."

"no, whatever, better make it done"


Så... Idag blev jag av med tatueringsoskulden på en studio i Observatory i Kapstaden, Sydafrika och det känns sjukt bra!

7 december 2009

vardag

Känns som mitt förra inlägg var väldigt känslolöst och mest ren fakta. Insåg det när jag läste det efteråt. Det är så mycket konstiga känslor att det är svårt att sätta ord på dom. Det är bra känslor men samtidigt konstiga känslor. Allt är så annorlunda här och allt är så annorlunda hemma under tiden jag är här och jag har INGEN aning om vad eller hur jag ska göra när jag kommer hem..

Jag hittar inte orden nu heller. Men Kapstaden börjar i alla fall kännas som hemma igen och det är skönt att bo lite närmre stan. Observatory som vi bor i är en liten stadsdel med caféer, barer, clubar, internetcafé osv osv. Man kan gå ut ensam på kvällen och det är en stor frihet här. Jag måste dock säga att jag saknar känslan som man fick ute i den tuffa förorten i Athlone. Att alltid vara lite smårädd (men inte så att det störde) och att verkligen se de riktiga sydafrikanska människorna. Här vimlar det av studenter och turister även om största delen är inhemska captownians. Jag har bara träffat Clint en snabbis, vi sprang märkligt nog på varandra bland 50 000 (!!) människor i stan i fredags när det var VM-lottningen.. Men ska väl hänga lite senare i veckan. Det är bra folk, Athlone-gänget...

I morgon är det julfest i soppköket. Kommer vara tre sittningar med 100 personer varje sittning, ska bli så jäkla kul att uppleva. Ska ta mycket kort.

Savian (lillkillen) har inte visat sig på soppköket än, hoppas verkligen han dyker upp i morgon..

Nej, jag hittar inte mer ord idag heller.

Jag mår bra i alla fall!

Saknar många där hemma.

6 december 2009

Lite bilder!

Fler bilder finns på facebook också.. Men har inte hunnit/orkat ta så många kort..

En fin dag i Muizenberg
Utsikt från mitt hus
Vingård i Stellenbosch, sjukt fint och bevarat
kapstaden var GALET när det var lottning till grupperna till VM... galet...

På plats!

Äntligen lite ledig tid och tillgång till internet.

Allt är bara fint med mig!

I torsdags när jag kom fram blev det vila och dusch. Sen gick jag och Tomas och tog ett glas vin. Thomas är från Sverige, i 50årsåldern, och kommer vara i soppköket med mig. Skön snubbe som varit med om en hel del och vi delar väldigt många åsikter och tankar om livet och sånt där ni vet :)Damian kom förbi på en öl också och vi blev kvar en stund. Det hela slutade med att jag och Thomas delade på 2 flaskor vin. LISTFARLIGT!

Fredagen var ledig dag, men jag bestämde mig för att åka in till soppköket en sväng i alla fall. Jag ville inte vistas i stan resten av helgen om jag inte varit där och sagt hej innan. Man springer ju på gatubarnen här och där i stan och det skulle kännas för jävla dumt om jag var tillbaka utan att ha sagt det till dom först!

På eftermiddagen åkte jag till stranden en stund, fy FAN så skönt det var att bara ligga och slappna av. Det gick dessutom att bada på Clifton för en gångs skull, det brukar vara svinkallt där! På kvällen mötte jag upp Dinah, en svensk tjej jag pratat med via min blogg/facebook. jag var dock svintrött och gick hem redan klockan halv tolv och somnade som en stock!

Lördagen var det dags för en tur till vinlandskapen! Sjukt fint. var på lite vinprovning med, känns bra, nu har jag klarat av det med. Hej Turist! Men fan, de har goda viner här kan jag lova.

på kvällen var jag återigen sjukt seg, antagligen av värmen som jag inte är van vid än. Så jag och Maria, en tjej från Spanien som också är volontär och bor i samma rum som mig, gick och kollade på Barcelonamatchen. Barca vann och Zlatan gjorde mål, allt var som det skulle :)

Just det, vi var i stan en liten stund först. Det var ju nämligen dragningen till VM, vilka lag som ska möta vilka. DET VAR HELT JÄVLA GALET. Long street, den stora partygatan, var avstängd och man kom inte in, det var för mycket folk där inne. Det var folk överallt och det gick typ inte ta sig fram. Alltså, jag börjar inse nu hur de kommer vara under VM nästa år. HELT SJUKT! Jag ska lägga upp en film en annan dag...

Idag har det bara blivit stranden och internet, bra söndag!

Jag orkar inte skriva mer just nu, känns som verkligheten börjar i morgon. Jag har en massa planer; soppköket, kåkstaden, träffa alla vänner, bada en jävla massa, hoppa världens högsta bungyjump, tatuera mig och lite annat smått och gott..

Det känns lite konstigt att vara här "ensam", men det ha bara gått 4 dagar så jag tänker inte på det än. Det kommer. Kommer som vanligt bli galet bra, det vet jag!

återkommer rätt så snart!

PUSS SAKNAR ER SOM FAN ALLIHOPA!

bra du tyckte om min hejdåpresent, haha!

2 december 2009

Arlanda.


Nu är jag strax på väg till london. Allt går bra. Dock har väskan tappat ett hjul så den är lagom jobbig att dra!

on my way

Sitter på bussen på väg mot Stockholm nu. Jävlar vad Bus4you är nice. Sitter som en kung här i fåtöljen med gratis internet och har precis kollat på senaste Heroes, grät en tår för nån dog. Matilda och Basse följde mig till bussen förut, TACK, hatar att göra sånt ensam. Jag inser nu hur många det är jag kommer sakna den här gången. Det är så många jag kommit så mycket närmre än innan. Jag har haft många vänner innan med, men aldrig låtit nån komma riktigt inpå mig liksom.
Dessutom, alla nyfunna vänner det här året som t.ex Matilda, Martin, Oskar, Linus, Per osv, betyder jäkligt mycket också. Jag tar inte folk för givna längre och jag uppskattar dom på ett helt annat sätt.

Är trött, ska slumra lite..

Facebook bjöd på lite nya bilder från Mjölby förra veckan:

cannonball

There’s still a little bit of your taste in my mouth
There’s still a little bit of you laced with my doubt
It’s still a little hard to say what's going on

There’s still a little bit of your ghost your witness
There’s still a little bit of your face i haven't kissed
You step a little closer each day
That I can´t say what´s going on

Stones taught me to fly
Love, it taught me to lie
Life, it taught me to die
So it's not hard to fall
When you float like a cannonball

There’s still a little bit of your song in my ear
There’s still a little bit of your words i long to hear
You step a little closer to me
So close that I can´t see what´s going on

bra skit!

Tack Johanna, Anna, Frida, JohannaK, Matilda, Helen, Basse, Erika, Pia, Martin, Per, Oskar för att ni kom förbi Yngves igår! Sjukt uppskattat! Kul att prata lite mer med Bella och Emma också! Kanske ses i Norge i vår!

Jag fick ett samtal senare och fick sen också EXAKT det hejdå som behövdes, sjukt kul, jag kommer aldrig glömma det där alltså "vänta jag vill du ska minnas mig så här!" (och det var inget gulligt eller romantiskt, bara HYSTERISKT kul) Tack som fan för att du fick det till nåt lättsamt och absolut inte sorgligt eller tråkigt. Nu kan jag släppa taget, så ses vi 2010.

Nu ska jag packa det sista, det ser ut som att skateboarden får plats! Värt. SKA lära mig ollie och bli bättre rent allmänt medan jag är borta så ska ni se att jag vågar lite i hangaren i vår, hm.... haha.

Nehe, packa sista sen dra mot Matilda, hon ska va gullig o följa med till bussen!

fint!

BÄSTA BÄSTA BÄSTA SISTA KVÄLLEN I LINKAN.

på precis alla sätt och vis.

PUSS på er, alla mina underbara kära, bästa vänner!

1 december 2009

gaaaaaaaaaaaaah

jag vill ha lite närhet!!!

babbel

Jobbat klart natten och dessutom sovit, känner mig typ utvilad! Så himla skönt.

Tvättar lite saker nu, det sista innan jag ska packa helt klart. Det börjar närma sig, på RIKTIGT. Sinnes.

Nej fan jag har typ inget att säga nu. Lite tomt i skallen av alla tankar. Lät konstigt kanske, men så känns det. Så mycket som snurrar runt att jag inte kan sortera det och sätta ord på nån av dom.

Hoppas verkligen på att få träffa alla jag räknat med ikväll på Ågatan efter 19.00??? Kom dit för fasen! !!

jag är inte så jäkla mycket svenne banan...

Du är en riktig svenne när du:

( ) dricker vin till middagen och har svårt att visa känslor utan lite alkohol i kroppen
( ) har ett lantställe som du och familjen åker till var o varannan vecka
( ) har släktträff max en gång per år
(x) frigör dig tidigt från familjen och klipper navelsträngen så fort du blir myndig
(x) äter hårt bröd och dricker mjölk till maten
( ) tycker att allt som inte är äpple, apelsin eller banan är "spännande och exotiskt"
( ) skickar dina barns kompisar att vänta i barnens rum medan ni äter middag
( ) fikar jämt och ständigt
( ) har svårt för spontan kroppskontakt
( ) vägrar avslöja vad du tjänar men kollar gärna upp vad grannen tjänar
( ) är hemlig om vilket parti du röstar på
( ) tycker att "rätt ska vara rätt"
( ) insisterar på att sitta på uteserveringen i minusgrader för att solen tittat fram 8 sekunder
( ) syftar på Izabella Scorupco när du pratar om framgångsrika snygga svenska kvinnor (hon är för fan polska)
( ) skickar julkort
( ) pratar alltid väder
( ) skickar tackkort till och med till dina närmsta vänner som du pratar med varje dag
( ) skickar mördarblickar till folk på tåget som är glada och skrattar högt
( ) inte är så kelig med andras barn
( ) avslutar samtalen med ALLA, även nära vänner med "hej då, vi hörs"
( ) knappt vänder dig om när någon främmande människa frågar om vägen, de får springa ifatt dig..
( ) tycker det är pinsamt att be någon flytta på sig när du försöker komma fram nånstans
( ) åker på ålandskryssning för att det är så himla skoj med nytt folk, men kan absolut inte tänka dig gå ut på nåt annat än det "vanliga" stället när du väl är i hemstaden
( ) tycker att lagom är bäst och blir irriterad på folk som är "annorlunda"


Du är blatte tills du blir framgångsrik inom sport eller släpper en platta som slår utomlands. Om sedan något skulle gå snett är är du right back to being the blatte du en gång var. Varför är det temporärt att vara svensk?


Den absolut värsta är fan den att skicka upp barnens kompisar på rummet medan man äter, det förstår jag inte över huvud taget! Jag minns de som faktiskt gjorde det när man var liten..