christmas?

Onsdag, 23 december.. Känns sjukt att det är julafton i morgon. Ingen julkänsla what so ever här i sol och värme. Ser julgranar och jultomtar lite här och där men det känns bara konstigt. Men jag saknar det inte så himla mycket. Vår familj träffas så pass mycket året om att julafton inte blir så himla speciellt på det sättet heller. Dessutom är jag inte så mycket för traditioner och sånt i alla fall. Mycket av det känns bara överskattat och upstyltat för sakens skull. Kan dock förstå de som har familjer som bor utspridda över landet eller världen och julen blir en tidpunkt då alla kan samlas. För mig är det mest massa tråkiga saker jag tänker på. De som inte har råd att ge sina barn några paket eller ens vettig mat på julafton. De som är ensamma och inte har någon att umgås med på julafton. Alla de som inte ens har tak över huvudet och bara kan drömma om nåt som kallas julkänsla, värme och lycka. Det är en sån dag då så många blir påminda om en massa skit.

Är stolt över min familj som kommit fram till att julklappar faktiskt bara är behövligt för barnen, att det annars handlar mest om att byta pengar med varandra. Julafton kan få vara barnens dag, vi andra kan ha den för att träffas, umgås och ha trevligt. Mer än så behövs inte. Slippa en massa ångest över vad man ska köpa eller att inte alls tycka om de paket man får och undrar över varför nån ger mig nåt typiskt tråkigt men ger någon annan en jättefin, riktigt genomtänkt present. Allt blir så tydligt. Var man står. I familjen, eller i vänskapskretsen osv. Jag kanske låter tråkig, men jag tycker faktiskt inte jul ska handla om paket. Absolut inte om jesus heller för den delen, för det där tror jag ju inte riktigt på. Men det kan få vara en dag för kärlek och omtänksamhet, det passar mig bra.

I Lördags var vi på stranden men street kidsen. 60 stycken dök upp vid 09 på morgonen för att åka med till en strand bara 15 min bort, men med grillplatser, en liten pool för barn och så havet såklart. Perfekt. Allt gick hur bra som helst. Bra stämning, god mat, glädje. Jag gav bort lite bikinis och handdukar. Ett par shorts med, som jag gärna ville ha tillbaka, men jag vet jag tog en chans och nej, jag fick inte tillbaka dom. Jag glömde säga till innan vi åkte hem. Hon KAN ha glömt det också, men jag tror nog hon var ganska medveten om att hon ”smet” undan. Får väl se om jag får tillbaka dom. Inte hela världen, 150 kr på HM. Jag överlever. Men jag kommer påpeka det för henne, för jag sa klart och tydligt att jag verkligen ville ha tillbaka dom, och nån slags respekt förtjänar jag allt. Damian berättade för mig att flera av de som var med kom till honom och sa hur cool de tycker jag är och att jag inte är som andra vita. Låter ju kanske dumt att det ska handla om hudfärg, igen. Men så är det här. Bara att ta. Jag blev sjukt glad i alla fall och uppskattar allt sånt jag får höra. Damian sa bara ”Men Tania, det måste du ju veta utan att jag säger det, att de tycker om dig, allihopa? Det måste du ju se och märka hela tiden, så som de är mot dig?” Ja, jag vet inte, jag är inte så bra på att ta komplimanger bara ...

Men visst, jag känner ju sådan extrem skillnad i relationen till de här människorna nu gentemot för 2 år sedan. Det är svårt att beskriva. Men jag känner så hemskt mycket mer respekt och jag respekterar dom så väldigt mycket mer tillbaka nu. Jag litar på många av dom, på riktigt, vilket jag faktiskt inte jag trodde jag skulle kunna göra. Kanske låter hemskt. Men det här handlar om människor som är i desperat behov av pengar, droger, uppmärksamhet, kärlek och tillit och det gör ofta människor till opålitliga och oberäkneliga. Men många av dom har jag full tillit till idag och litar på och jag räknar dom till mina vänner. Vänner för livet.

Snart är det jul! GOD JUL alla där hemma. Saknar er och älskar er, det vet ni!