21 augusti 2007

alone?

jag har inte dåligt med vänner. jag har faktiskt väldigt många vänner. en väldigt bred vänskapskrets. MEN, jag HATAR att prata i telefonen. Vilket har gjort att alla mina vänner har blivit vänner, men sällan nära vänner. Jag kan inte ringa till folk i flera timmar och prata om hur jag mår eller så. Jag har också ganska få vänner som jag känner att jag kan ringa när som helst o bara säga "jag kommer över". Den jag har är Sandra men hon bor i Mjölby. Sen hade jag rebecca men vet inte var vi har varandra längre. Sara är nog potentiell med. Men båda två gör ofta annat och hinner sällan ses känns det som. Usch. nu kanske folk tar illa upp? Men det handlar inte om nån annan. det handlar om mitt telefonhandikapp. Jag är världsbäst på att prata strunt på msn. Men när det kommer till telefon eller verklighet så HATAR jag att öppna mig.

jag sitter faktiskt inte och tycker synd om mig själv. för det är mitt eget jävla fel. däremot försöker jag förstå mig själv och jag ska försöka ta tag i det här. för det är förbannat tråkigt att som idag inte göra ETT SKIT på hela dagen. Och bli sur på micke för att han vill spela tv-spel på sin lediga dag för att jag tycker han ska göra nåt med mig.. bara för att jag "inte har nån att hänga med". Det har jag OM jag vill. Men just nu behöver jag vänner som är över 20, som ger mig nåt, som pratar om vettiga saker. jag behöver sandra, sara eller rebecca. Sandra ska jag träffa i morgon. Det är bra. Kanske Sara med sen lite senare.. :)

så. nu sk jag sluta gnälla. vet inte ens vad jag gnäller över? Att jag har telefonskräck? jag vet inte. Haha..

3 kommentarer:

  1. Anonym4:32 em

    Du kan alltid prata med mej vännen. You know I'll listen! <3

    SvaraRadera
  2. :) mm. jag pratar med dig på msn.. men vågar fan inte ringa nån ju haha. puss på dej!! du är bra.

    SvaraRadera
  3. Anonym4:20 fm

    Vännen! Det är alltid bara att komma över. Otroligt nog sitter jag mest och häckar lite varstans där jag kan plugga samtidigt. Du är alltid välkommen att häcka med mig. Och inte är det gnäll inte. Vi har alla våra dagar som känns.. ja.. lite ensammare kanske... För övrigt känner jag till ditt telefonhandikapp och är inte ett dugg brydd ska du veta.
    Kramar

    SvaraRadera