skräck

jag ska tala om en sak:

Jag har telefonskräck. folk brukar skratta när jag säger det eftersom jag jobbar på ett telefonföretag. MEN, det gäller inte att prata med främmande människor om jag vet vad jag ska ringa om. Ringa till tandläkaren eller arbetsförmedlingen eller så, det gör inget. MEN, jag gillar inte att prata i telefon med de jag känner, med familj och vänner. (oj vilket fint rim)
Jag har aldrig nåt att säga i mer än 2 min, sen tar det slut. Jag hatar att prata HELA tiden, att försöka hitta på nåt att säga, jag har svårt att engagera mig i vad någon annan säger i en längre tid. Jag tycker bara att det är jobbigt helt enkelt. Jag tycker inte det är kul! Därför kan jag många ggr låta bli att svara när någon ringer. När jag känner att "nu är jag inte på prathumör". Då blir samtalet bara skitfel och det är inte så kul när någon ringer man inte träffat på länge. Hon/Han tror bara att man är otrevlig då. Så därför har jag ofta min mobil på ljudlös när jag är hemma. Så missar jag faktiskt många samtal av misstag. Så slipper jag ljuga...
Så jag vill be om ursäkt till de som har kännt sig ignorerade.
Men jag gillar sms, mns eller verkligheten bäst om jag ska prata om saker. Telefon är det sista valet, speciellt om jag ska prata om nåt viktigt. Pauser är så svåra i telefonen. De funkar i skrift och i verkligheten..

Någon mer som är som jag?