ok. enda festkvällen på länge som jag inte blir onykter. Men vaknar ändå med bakfylla och framförallt bakfylleångest. Den ångesten går inte att ta miste på. Den gnager sig in i magen och håller fast, oftast flera timmar. Och jag har fortfarande inte kommit på vad som hjälper mot den. Inget kanske?
"Jag ska ha tagit ett beslut när du kommer hem igen.
Då kommer jag veta om det finns hopp"
hur fan kan man veta det? man kan väl inte bestämma ett datum för när man har koll på känslorna. nej det är mer så att man lurar sig sjäv då tror jag.. Tränger undan känslorna långt långt in där de inte kan komma fram. och så en dag inser man vad man gjort, för en dag så tränger de där känslorna igenom igen. Så grattis till Dig om du lyckas, men en dag står du där och inser vad som hände. Och då är jag inte här längre...
jag vill att det ska bli måndag kväll NU. 21.00 på Måndag lyfter vi mot London och sen mot Pula lite senare efter det..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar