kent. kent. kent. tack som fan

Jag vet inte var jag ska börja. tror inte ens jag ska försöka skriva bra eller snyggt eller sådär.. det får komma som det kommer. för jag är fortfarande exhalterad. (varnar för nörderi nu av högsta klass)

vi gick bort till konserten runt 20.00. Håkan hade redan börjat spela. Vi tog plats på sidan av scenen, såg riktigt bra. Håkan var grymt bra med. Men det bli ju alltid lite så med förband, att det är något ÄNNU bättre som väntar efteråt. Men en gång fick jag gåshud i alla fall. Det var när Håkan pratade om oss tjejer med dåligt självförtroende pga killar som bränt oss och gjort att vi itne litar på killar i allmänhet, att vi bara ska ta och släppa det där och glömma de som bränt oss, att alla killar inte är sådana. Lite klyschigt kanske, men Håkan är en charmig kille ni vet, så det funkade på mig. :)

Kent gick på runt 22.00 och inledde med stenbrott. STENBROTT! SÅ jävla najs. Och under kvällen spelades en hel del olika saker. Kallt Kaffe, Kevlarsjäl, Blåjeans.. Ja en hel del gammalt helt enkelt. Vettigt. jag och Malin som inte är speciellt långa såg att en hel del kids på 1,40 stod framme vid staketet och precis bakom de fanns det plats. Där såg vi skitbra. Men de var nog födda typ 96 och var alltså inte ens påtänkta när en del av låtarna som spelades skrevs.. De tröttnade ganska snabbt och vi tog deras platser. Sweet. Vi hamnade mellan två kvinnor, den ena runt 40, den andra runt 60. De såg inte så roade ut och vi undrade vad sjutton de gjorde där framme vi staketet. Men 60åringen, hon stod liksom och småmös, smålog och stampade i takt med foten. Hon kollade på alla ungdomar och vuxna som sjöng med i varenda låt och på roddarna som skötte allt annat. Ja, vi blev snart ganska säkra på att det var en kvinna som en dag för 30-40 år sedan födde en liten krabat som senare spelar i Kent. Det måste varit så. Hon gick innan spelningen var slut.. Men hon såg stolt ut, hela hon lös.

Mellansnacket, det var som det bara kan vara när de spelar i deras hemstad. Berättelser om hur Max 500 var en svartklubb när de var yngre, ja unga kanske man får uttrycka sig nu när de snart är 40? :) Och om hur Martin gick i en klass med 27 tjejer o så han.. De var jävligt duktiga i skolan, men inte han, han gillade ju sång och vin. ja, mycket sånt där... Har spelat in en hel del prat på mobilen, ska se om det går föra över till datorn. min mobil är ju allmänt kass.

Versionen av Dom Andra som gick typ en miljon takter snabbare än vanligt och med mer av allt (bas, gitarr, trummor, you name it) var sjukt bra. När Beskyddaren spelades akustiskt (nästan akustiskt som Berg sa) föll en tår, faktiskt. första gången tror jag som jag "gråter" på en spelning.

Men jag måste säga att det som berörde mest, det var när Jocke Berg förklarade deras nya låt. "vi är så förbannat korkade ibland"... Håll huvudet Högt heter låten som tillägnas hans fru som står ut med honom, och till de andra familjemedlemmarna till de andra bandmedlemmarna. Hur de står vid deras sida fortfarande trots de svin de kanske varit under åren.
ja, jag hoppas att hur sviniga de än varit så borde det vara nu och snart de slutar upp med alla dumheter..

rolig kan han vara med. pekade längst bak där alla svenne bananer stod och drack öl i öltältet och knappt lyssnade på de "kom igen där längst bak, man har inte roligare än man gör det"
haha. PIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK!

Jag kan inte skriva mer. det var bara så jävla bra. sjukt asbra! Bästa konserten jag sett kanske? Måste tänka över det. Men bästa kentkonserten i alla fall.

ja just det. sen hamnade vi på efterfest med dem också. det var dock inte lika asballt som det kan låta. De satt med vänner och familj och drack öl, vin och pratade. Men det känns ganska bra att säga det, att jag varit på efterfest med kent. :) Och "mamman" som stod bredvid oss på spelningen var där, så vi gissade nog rätt.. Vems mamma det var är dock oklart.

Tänk att jag var så besviken i höstas efter spelningen på hovet. Det här har fått mig att förlåta. Kent har väckts till liv igen i mitt hjärta. och kommer nog alltid stanna där.