plan

det känns bra att det inte är förren våren 2010 som kursen blir i så fall. då åker jag verkligen för att jag vill, inte för att jag vill komma bort. men det känns inte bra mot de människorna där nere som jag lovat komma 2009. jag hatar mig själv för att jag lovade dem det. alla pojkarna på pojkhemmet som sa att de skulle räkna ner dagarna osv. jag har inte ens fått iväg några kort till dem! jag måste ta tag i det. mitt samvete pallar inte det här.. och alla på soppköket och john som jag lovat komma och hjälpa ute i kåkstaden. nu kommer jag kanske inte kunna det. detta tåls att tänka på. jag vill och ska tillbaka. på något vis, någon gång. frågan är bara hur och när. dessutom vill jag få ordning på mitt liv här hemma och allt vad det innebär. kärlek är ett jobbigt jävla ting som stör mig i mina tankar för framtiden. eller stör, det finns där i alla fall och känns också viktigt.

önskar jag kunde kombinera.