22 januari 2009

Damp-barn!

ADHD. Ja ni, jag kan säga att jag visste nog INGET om det innan idag, inser jag nu. Jag tänkte nog typ koncentrationssvårigheter, utåtagerande aggresiv vid motgångar, svårt för skolan. Jag tror även att det är vad allmänheten tänker med, i det stora. Men fy fan vad det kan förstöra en människas liv "utan min stabila mamma hade jag nog ärligt talat inte levt idag".
Jag tänkte innan idag att en diagnos skulle kunna ställa till med mer besvär än nytta, att AHDH inte var ett SÅ stort handikapp och därför bara skulle sätta barnet i ett fack och förstöra mer än hjälpa. Men med insikten i alla problem man har vid ADHD, så som koncentrationssvårigheter, ofta dyslexi, motoriksvårighet (vilket gör att idrotten i skolan blir ett helvete), trotsigt tänkande, förstörd dygnsrytm, evigt sökande efter uppmärksamhet osv osv, så tror jag att alla barn, föräldrar, lärare osv enbart vinner på kunskapen och vetskapen om diagnosen hos barnet. Hur ska det annars kunna sättas in rätt hjälp? Hur ska man kunna förstå varför man gör en del saker? "jag brukade alltid få frågan: VARFÖR gjorde du så här, men det visste jag ju inte, jag var ärlig när jag svarade Jag vet inte"

DOCK är det en helt annan sak om man sätter diagnosen på ett barn som kanske egentligen har näraliggande problem, såsom autism, aspbergers eller tourettes syndrom. Men kan man sätta en säker diagnos så tror jag att den enbart hjälper.
Och det finns barn som har det jobbigt i skolan och beter sig "dampaktigt" som antagligen inte har ADHD, utan har andra orsaker, så som dålig tillvaro hemma, mobbad eller något annat. Men en diagnos för ADHD ger tydliga svar. Det handlar om så mycket mer än att vara ett stökigt barn i skolan. Du kan inte få diagnosen ADHD om du "bara" mår psykiskt dåligt, det visar sig på ett sådant test. Det är något jag verkligen tagit till mig av idag.

Killen vi intervjuade är 25 år, han fick sin diagnos först när han var 18, trots att hans mamma kämpat för det sedan han var 3 år! Det känns som att han kan svara ganska bra på hur en diagnos mest hjälper eller stjälper. Han hade inte ett enda exempel från hans barndom där han INTE hade vunnit på att ha en diagnos och kunnat få rätt hjälp och stöd.

Aja, detta kanske inte är så intressant för er. haha. Men det är ju sånt här som får mig att leva lite mer. Det jag brinner för, som fan. Människoöden is the shit.

3 kommentarer:

  1. Anonym9:16 em

    jo! jag vill veta, jätteintressant ju!

    SvaraRadera
  2. Anonym9:50 em

    Det här var det intressantaste inlägget jag läst idag! Skitbra!

    SvaraRadera