Nu är den uppe. Hemsidan för Johns (mannen som jobbade i soppköket första året jag var där och som i år var den jag följde med ut i kåkstäderna och hjälpte till) volontärorganisation/projekt/jobb. LÄNK
Gud så jag saknar det nu.
HÄR kan ni se en film om hur det är i den kåkstaden jag jobbade och i soppköket och en massa människor jag jobbade med där. En hel del intervjuer med gatukidsen. Den sista fick mig att gråta. Kära Michelle, som överlevde mot alla odds.. Jag dör inombords av att vara här och äta mig äckelmätt varje dag när jag ser det här..
Jag älskar er så mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar