still

varje gång jag tänker på det så gör det så jävla ont i magen. "jävla fula äckliga människa" tänker jag. vet att jag borde lägga fokus på Dig, inte henne. Men jag fattar inte hur hon kunde ta min plats så lätt för några veckor. Inte i det läget, att jag inte var värd att kämpa för lite lite mer bara. MEN, jag vill inte ha dig tillbaka längre, för det kommer aldrig gå att laga. Du tog det hela ett steg för långt. Vad jag än gjort mot dig, så var det faktiskt dags att ta tag i våra liv, jag trodde vi gjorde det, båda två. Men du såg annorlunda på det och tyckte att det värt det, att förstöra allt, för någon du inte ens ville ha sen när det väl gällde. Så lite betydde jag/vi för dig. Så lite kunde du tänka efter FÖRE, IGEN. Jag blir så arg. Det gör så jävla ont att du kastade bort det så jävla brutalt! Och du vet varför jag sa som jag sa, när jag kom hem från SA. Att det handlade om saker du sagt till mig, som gjorde att jag tappade hoppet. Och en del hade med samtalen vi hade när jag var bortrest, att göra med. Hur du betedde dig och fick mig må dåligt. NU vet jag ju varför, det var ju för att DU mådde kasst över vad du sysslade med här hemma, som du lade över på mig. Men, det kommer alltid vara ditt fel att det tog helt slut den här gången. Du satte den sista käppen i hjulet genom att vara med henne. Och henne. Det får du leva med. vad du än säger till andra så VET jag. Ska sluta lyssna på allt jag hör nu och inte ta åt mig. Bara tro på det jag VET säkert.

Det värsta är nog att du kallar det för tjat. Något du bidragit till. Antar att det är för att du itne orkar höra det, för att det då går upp för dig vad du faktiskt har gjort. Konsekvenser av sitt handlande kallas det.