Somnade på 2 sekunder igår. Sov som en stock till 10, då ringde klockan. Skönt att komma upp skapligt i alla fall. Sitter nu och gör inget alls. Plockade lite förut, städade i mini-skala. Lollo kommer hit sen och ska tvätta med mig. Sen tar vi en långpromenad till Ikano för att handla en sänglampa till mig och byta ett spel åt henne.
Saker känns lite konstiga just nu. Jag är så van att ha en hel hööög av känslor i mig. Nu är det som att jag bara låtsas de inte finns där, eller gör de inte det? Jag vet faktiskt inte. Jag känner mig sådär tom och kall och känner inte för nåt alls. Vill inte röra vid en annan människa. Vill inte öppna upp mig, vill inte dela med mig, vill inte att någon ska komma nära igen. För jag vet faktiskt inte om jag orkar med en sån här resa igen. Börjar inse nu hur mycket det har förstört mig. Speciellt sista året. Det har sabbat mitt huvud totalt. Så, loneliness is not killing me anymore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar