Jag är så jävla sliten. Ikväll blir första kvällen som jag bara är hemma, själv, slappar, på jag vet inte hur länge? Minns faktiskt inte när det var sist? Jag klagar inte för det är sjukt värt att alltid ha nåt att göra och att hänga med bra människor. Men jag tror jag behöver den här kvällens vila. Som fan.
Det värsta är väl att jag är rätt bakis, så har lite väl mycket bakisångesttankar. Jag vet egentligen inte om vad, men ni vet kanske hur jag menar? Man känner nån slags ångest innanför bröstet men kan inte sätta ord på den. Tankarna maler men kommer inte fram till något. Jag mår ju bra just nu så vet att det inte finns nåt riktigt att må så kasst över. Tror bara det är rastlösheten i kombinationen med tröttheten som får mig på dåligt humör. Det är nu mina roomies borde vara hemma så jag har någon att umgås med. Är sjukt sällskapssjuk!
Jag måste bara påpeka en sak. Jag är så jävla glad över alla nya människor jag lärt känna sista tiden: Martin, Linus, Bärsa, Calle, Oskar och alla andra galna pojkar i det där sällskapet. Det är ingen som träffat er, utan att säga detsamma, att ni är jävligt bra. Ödmjuka, galna, snälla, roliga, trevliga, lättsamma. Sjukt bra.
Utan er hade jag nog inte pallat Linköping i höst. I kombination med mina andra vänner såklart, som alltid finns där. Men en ny umgängeskrets var faktiskt precis vad jag behövde.
Puss på er allihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar