livets lilla väg....?

Jag gick hem från stan med Metro Station på hög volym i lurarna och jag insåg hur pepp jag är på det mesta just nu. Och det beror INTE på nån kille/pojke/man för en gångs skull. För hur många gånger har inte mitt humör påverkats enbart av den faktorn? Nej, jag är pepp på mig själv, mitt liv, mina planer och allt runt omkring. Jag känner att jag kommit en bra bit med vad jag faktiskt vill göra med mitt liv. Jag och Micke är ett avslutat kapitel och det är en stor lättnad. Jag orkar inte med drama mer nu.

1.Åker tillbaka till Sydafrika en tredje gång, landet som alltid kommer vara hemma för mig
2.Jag har bestämt mig för att på riktigt ta tag i att ta körkort i vår/sommar
3.Jag kommer söka jobb i Gbg/Malmö och flytta dit nångång, helst inom ett år.
4.Jag har sjukt mycket vänner som gör vardagen sjukt värd.

Det där med att leta efter Nån, det har jag lagt ner, det står längre ner på min lista nu. Det kommer när det kommer. Jag har svårt att se mig själv i ett seriöst/stabilt förhållande just nu. Men visst, närhet, sällskap och allt det där, det händer kanske ändå, men på en nivå jag pallar med just nu. Kan verka som jag stänger av mina känslor och inte vill prata om det. Det är kanske lite så, men samtidigt så trivs jag så sjukt bra med det, som det är. Så länge folk runt mig inte tar illa upp eller blir sårade är det lugnt. Jag analyserar sönder saker ibland, fortfarande, men det går snabbare för mig att komma tillbaka till att släppa det där och bara ta en dag i taget, hänga, umgås, vara med en jävla massa vänner och allt det där. Det är nice.

Jag tycker om, det har jag lätt för, men det stannar liksom där. Lagom är bäst just nu. Jag koncentrerar mig på mig själv och framtiden i stället.