Att ni fortfarande snackar om det där som en stor sak och inte kan lägga ner det, bevisar ju hur gamla ni är. jag kan med vara lite väl mycket drama, men trodde ändå att ni visste vem jag är och att jag inte gör folk illa speciellt ofta och när jag gör det så ber jag om ursäkt. och menar det. men kan man inte ens ta en ursäkt så.... det var en så jävla liten skitsak och ni vet ju det inte kommer hända igen. herregud, let it go?? (saker jag betett mig runt har varit LITE mer än så här, det vet ju ni med)
Hur svårt är det att prata om saken? Kanske försöka förstå och förlåta, reda ut läget? I stället för att gå och sura och snacka skit?
er förlust iofs. för jag är en jävligt bra människa och vän. era desperata försök att få nya vänner går inte så bra när ni inte ger folk chansen mer än till ett hångel som inte ens var ett hångel som egentligen bara var massa prat som egentligen bara var en ren jävla karatefylla :)
Det roligaste är att Du satt med mig en hel kväll och beklagade dig över dina vänner, hur jobbiga de är, att du önskar du kunde tänka mer som mig när det kom till sånt, att du vågade välja dina vänner och stå på dig. Du sa att jag var mogen och klok, och sen gör jag EN sak, EN sak som knappt var en sak och det raserar hela din bild. Låt mig då säga att det finns MÅNGA saker hos dig jag skulle kunna rabbla upp som i så fall också kan rasera en sån bild, men jag väljer att se bortom det och utvärdera en människa lite längre än så...
Men det är ju jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar