tolkning?

Alltså, det är intressant när jag får veta vilka som läser min blogg. Vad gör de det för? De tolkar mitt ex efter vad JAG skriver, hur klokt är det? Nej, ge honom en riktig chans i stället utifrån HONOM, inte utifrån MIG. Jag ältar, skriver, babblar, funderar, analyserar och ordbajsar så sjukt mycket här att det inte är nån mening att försöka tolka det om man inte känner mig väldigt väl. Då går det kanske lista ut en del.

Jag och Micke kommer inte bli tillsammans igen, vi vet båda två att det inte går. Däremot var vi tillsammans i 4,5 år och kommer bry oss länge om varandra, vem den andra träffar och vad den andra gör. Jag kommer länge att få dagar då jag saknar, längtar tillbaka och är svag och hör av mig till honom.. Och han har dåliga dagar då han säger han saknar mig och vill träffa mig osv... Så är det. Vi gjorde inte slut för att vi slutat älska varandra utan för att vi inte kunde laga alla hål vi gjort i vårat förhållande. Vi kommer inte bli tillsammans igen. Vi vill båda gå vidare och vi har båda två hittat personer som fångar vårat intresse mer än för varandra nu.

Det kan kanske vara svårt att vara den "nya" och acceptera att det är så här. Att vi bryr oss om varandra. Det är så svårt att förklara. Ingen av oss skulle gå tillbaka till det gamla. Vi vet att det inte går.

En del kommer man aldrig helt över, men det betyder inte att man inte kan tycka om någon annan för det. Så länge man har koll på det och kan hantera sina känslor så funkar det ändå.

Vet inte varför jag skriver det här. Kanske mest för att nån läser det och nog har misstolkat det jag skriver ganska många ggr. Sluta tolka, fråga i stället? Lovar att det fungerar bättre.

Men skriver det också för att en del av mina vänner ska förstå att; nej jag har inte kommit över Micke, det har jag inte, men jag vill inte gå tillbaka till det för det. Jag ha gått vidare även om jag inte har släppt honom helt. Jag VET vad jag vill. Men känslor kommer finnas där ett bra tag till. han var min centrala punkt i nästan fem år, de första fem åren av mitt vuxna liv. Det går inte över på några månder. så är det.

Jag tänker på honom varje dag, på vår lägenhet, på hur det var att komma hem till honom och allt det bra vi hade. Men så fort jag börjar tänka på allt dåligt så vet jag att det är rätt så här.