hej!

Jag vet att jag uppdaterat dåligt senaste tiden.
Jag har gjort en massa men egentligen ingenting, allt är så mycket vardag nu. Jag jobbar, kommer hem, sover lite, duschar, umgås med vänner. Så är det för det mesta.

Idag var jag och Nina lediga så vi gick på bio och såg Invictus. Handlar om Mandelas första tid som president (Clint Eastwood regisserar). Riktigt bra film och när de flög in över Kapstaden ville jag bara skrika "jag vill inte åka hem".

Ni förstår inte hur mycket jag faktiskt vill stanna kvar här. Jag skulle göra mycket och tankarna går runt runt i olika banor. Jag kan stanna lagligt till den sista februari, sen måste jag hitta ett jobb, och förlänga mitt visum. Hur det ska gå till vet jag inte, men jag ger inte upp förre den 15 februari när mitt flyg går hem.

Jag inser nu hur mycket bättre jag mår här, hur sällan jag får mina "down" perioder och hur lycklig jag känner mig. Jag vaknar aldrig med ångest, jag analyserar inte så mycket, jag grubblar inte över saker jag vanligtvis inte kan släppa taget om. Jag mår bra, BRA BRA BRA, i stort sett hela tiden. Varför då åka hem till ett kallt, snöigt sverige, med en atmosfär och ett liv jag inte alls tycker särskilt mycket om? En vardag där jag varje dag grämer mig över något, har ångest över något, mår dåligt allt för ofta? varför???

Men, det är ju inte helt enkelt att stanna heller, och mina pengar tar slut snart, så kanske jag måste åka hem. Men jag lovar er (och mig själv) att jag kommer göra allt jag kan för att åka tillbaka på RIKTIGT så fort jag bara kan. Jag SKA hitta ett jobb här och åka tillbaka, så är det bara. Sverige är inte rätt för mig, jag vet det nu. Jag trodde jag trivdes i Sverige äntligen men jag mådde bara lite bättre än vanligt. Det är här jag mår bra på riktigt, jag är mig själv varje dag, jag får ut så mycket av livet här.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer, det här är det enda som är i mitt huvud just nu.