konstigt.

Det känns så konstigt att det här är sista veckan. Hur kan tio veckor gå så snabbt?
Kan inte förstå att flipflops, shorts, linne kommer vara ett minne blott om en vecka. Kan inte förstå att jag ska vara tillbaka i vardagen i Linkan igen. Vet inte hur jag kommer klara av det. Jag kommer vara så jäkla rastlös. Tv, Internet och telefon har varit en så så liten del av mitt liv nu i 2 månader. Hemma känns det som att det är en stor del av dagarna och det är lite sorgligt. Vill inte sitta framför datorn varje kväll bara för att det inte finns nåt annat att göra. Jag vill GÖRA saker varje dag, som jag gör här. Även om det bara är små saker. Och Nina, jag kommer sakna henne så jäkla mycket. Vi har delat rum nu sedan dagen jag kom hit och hon är en del av mig känns det som. Hon är en av de smartaste, snällaste, mest ödmjuka och roligaste personerna jag mött i mitt liv.

Men jag vet att vi kommer ses igen.

Jag vill inte åka hem, verkligen inte, inte än!

Snö?????? fy fan säger jag bara...