Saknar.

Jag saknar att vakna upp på morgonen, se Ninas leende i andra sidan rummet. Att gå upp, äta frukost bestående av färsk frukt och youghurt och sen ta en snabb dusch. Dra på mig shorts, linne och flipflops och kolla så jag har 5 Rand till taxin. Komma in till stan, gå genom marknaden uppe på taxitaket, se alla färger, frukter, kläder, frisörer, maträtter och människor som sprudlar av liv. Går till soppköket, möts av kärlek. Kramar och varma leenden. Spenderar stor del av dagen till att lyssna, prata och diskutera med människor som upplevt så mycket saker att det är svårt att förstå.

Saknar att komma hem till ett hus fullt av underbara människor som är där av samma anledning som mig. Som faktiskt lyssnar och bryr sig när jag berättar om vad jag varit med om på jobbet. Saknar framförallt Nina. Hon är en underbar person och jag har nog aldrig tyckt så mycket om någon och förstått mig på nån så lätt på så kort tid förut. Jag saknar hennes leende och vår gemensamma humor.

Jag saknar att gå ner på Lower Main Road och mötas av barer, restauranger och affärer fyllda av kultur. Var man än var mötte man på intressanta människor, alla med olika historier. En blanding av svarta, vita, färgade, rika, fattiga, musiker, konstnärer, författare, byggarbetare, diskplockare, hemlösa, arbetslösa, volontärer... Alla kändes ändå på samma nivå. I Obervatory kändes det inte nån större skillnad på människor och människor. Älskade den känslan.

Saknar att komma till havet på eftermiddagen, ligga i sanden, lyssna på vågorna och bara må bra. Saknar att bada, dyka i vågorna. Eller att göra nåt annat spontant, dra och åka skateboard, spela fotboll eller kanske gå lite lina nånstans. Ja, precis vad som helst, bara man gör det tillsammans och har kul.

Saknar att gå ut och ha tusen ställen att välja på. Kunna variera mig och inte alltid träffa samma personer. Saknar att varje kväll prata med minst en ny människa, att knyta kontakter och vänskap. Saknar alla lättsamma roliga vänner jag träffade där.

Saknar att faktiskt känna mig lite speciell. Att folk var intresserade och frågade saker, gav komplimanger och var allmänt trevliga. Här hemma känner jag mig så jävla tråkig, vanlig och ointressant.


I wanna feel alive again.

--

jag blir rastlös och uttråkad här. Är det så konstigt?