Egoism?

Har sett på filmen Änglavakt. Den var bra, men inte mer. Det är nog meningen att den ska beröra men det gjorde den aldrig riktigt. Kanske för att jag är just sån som Michael Nyqvist spelar, jag tror inte på ödet. Jag tror inte att saker är förutbestämda. I så fall vore världen sjukt hemsk. Varför skulle det vara förutbestämt att någon ska dö i ung ålder t.ex, eller att krig finns, eller att man blir olyckligt kär? Nej, vet att många tror att det är ödet, när man träffar någon på en jävligt märklig plats och vid ett märkligt tillfälle och så blir det kärleken i ens liv. Men kan bara vissa saker vara ödet och en del inte i så fall? Nej, jag tror nog det är slumpen som avgör det mesta, eller ens egna val av en del saker man gör eller väljer att inte göra. Jag tror ju att vi bara är små organismer i ett oändligt universum, tror inte vi är så jäkla speciella. Vi har bara råkats förses med hjärnor som är sjukt komplicerade och känslor som kanske är ännu mer komplicerade. Jävligt fascinerande är det visserligen, men inte mer än en slump.

Det är dock en scen i filmen som får mig varm i hjärtat. När de är på ett ålderdomshem och där är en ensam gammal man som inte haft besök på flera månader. Ett parti schack där Ernst (Michael Nyqvist) låter den gamla mannen vinna och han blir så sjukt glad, helt lycklig och det bara lyser i ögonen på honom. Han fick leva lite för första gången på månader. Frågan ställs om det verkligen finns människor som gör saker utan baktanke. Finns det verkligen så goda människor som gör helt oegoistiska saker utan en baktanke, utan att vara ute efter något eller vilja ha något tillbaka. Jag tror det! Jag gör det, vissa handlingar jag gjort är helt utan någon som helst baktanke. DOCK så mår man jävligt mycket bättre efteråt och har en bra känsla i mage och hjärta och det kanske kan vara det man är ute efter. Jag vet inte. Känns som det går jämt ut. Jag minns när jag gjorde av med 900 kr på skolkläder till en av de hemlösas barn i Kapstaden. Jag kände att det var sjukt mycket pengar just då och jag var redan nästan pank, men jag mådde inte dåligt av det, för jag visste hur jävla mycket det gjorde för barnen, att de faktiskt kunde gå till skolan och att de antagligen inte haft nya skolkläder på sig nån gång i sitt liv innan. Jag vet hur tacksam deras mamma var att hon grät och inte kunde sluta säga tack. Jag hade haft FET ångest om jag hade spenderat de pengarna på kläder till mig själv.. Nej, jag tror nog att man kan göra snälla och goda saker utan att få något alls tillbaka. Jag önskar att fler personer tog sig tid till sådant.

Jag saknar Sydafrika idag. Jag saknar värmen hos de människorna. Jag saknar känslan av att varje dag spelade roll när jag var där. Jag saknar att vara där och vakna utan ångest varenda dag. All den tomhetskänsla och känslan av att jag är på fel plats var som borta där. Jag saknar att må sådär bra som jag gör där.

Min hjärna är ut och in och mitt hjärta är förvirrat!