24 juni 2010

There will always be...

Visst är det lite läskigt, men på ett bra sätt. Klart jag är rädd, men på ett bra sätt. Det här känns så jävla nytt för mig, helt främmat nästan. Minns inte när jag var heeeelt glad, säker och lugn med någon på det här sättet. Ingen oro finns i mig. Inget tvivel. Trots det som hände, så känner jag mig så otroligt säker på att det ska vara så här, det är bara så. Kanske just FÖR att det hände så känns det bra. All ren ärlighet och uppriktighet visar så otroligt mycket hur och om man kan lita på en person. Det krävdes mod för att ta fram "fråga-chans-lappen" men efter ett dygn så bara kändes det i hela mig att det var rätt läge. Det var en fin stund när brevet öppnades :)

Jag har aldrig kunnat vara så här öppen och ärlig med någon så fort. Har aldrig kunna uttrycka känslor eller vad jag tycker så här lätt förut. Jag känner knappt igen mig själv och förvånas över mig själv om och om igen, på ett bra sätt. jag gillart!

Tänk att jag ska bli en ihopbög, Matilda är sambo och Lollo med om ett tag antagligen. De Tre Lyckliga Musketörerna som Matilda skrev i sin blogg. Det är vår tur nu! Och jag tror att speciellt jag och Lollo inte kan misslyckas nu för vi har redan gjort det så många gånger och äntligen förstått allt, vad vi gjorde fel, vad som inte får upprepas igen, vad som inte ska finnas mellan två personer som tycker om varandra. JAG vet att det kommer bli annorlunda. Jag är mycket snällare, mer ödmjuk, trevligare, gladare och framförallt mer säker, lugn och ärlig. Det ligger mest hos mig själv, men oerhört mycket i det bemötandet jag får. Han får mig till att våga vara precis såhär. Jag är en bättre människa även mot mina vänner och familj idag än jag varit de senaste åren. Jag mådde inte bra i mig själv och det gick ut över alla, klart man inte klarar av ett förhållande då heller. NU ÄR DET MIN TUR.

Från och med Du...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar