Jag kom precis ur sängen. Vaknade vid 11, fann ingen styrka alls att ta mig upp. Låg och grät. I flera timmar. Till och från. Jobbiga sms varvades med bästa peppen från vänner. Grät av båda delar. För att allt bara känns så sorgligt. Att jag sitter med ett bra jobb, underbara vänner och en fin familj. Ändå känner jag mig så jävla jävla trasig. Rotlös. Vilsen. Varje dag går åt till att tänka "vad vill jag EGENTLIGEN med mitt liv?" "Vad får mig att må bra på RIKTIGT?"
Jag vill bara må bra. Men jag gör inte det. Och det har inte till större delen att göra med att Jacob går förlorad, utan för att jag helt enkelt inte mår bra och undrar när jag ska få göra det.
MEN, nu får det räcka för idag. Jag tar på mig, åker mot linköping och har trevligt med mina vänner för idag kan jag inte göra något åt det här ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar