19 november 2010

som en käftsmäll

kan inte sluta tänka på dig. sluta minnas saker. saker vi gjorde. saker du gjorde. saker du sa. saker vi sa. ikväll är det din kropp mot min som inte kan suddas ut ur hjärnan. samma bilder spelas upp innanför ögonlocken, om och om igen.

gud. saknar dig. du är så jävla söt och det är det jag saknar. liten, söt, snäll. bara helt jävla mänsklig och enkel. inga knussiduller. inget macho alls. bara enkelt och normalt.

men det är bättre så här. du måste läka dig själv. jag med tror jag.

fan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar