Simon sa det

Hittat på Simons blogg:

livslögnen är den enda sanna lögnen som alla köper fullt ut.
för tänk om jag faktiskt inte ser lycka som något universellt eller likadant för varje enskild person.
utbildning, jobba, barn, great success.
varför ska jag förväntas vilja ha allt det där?
varför förväntas människan göra "dom rätta" valen i livet, för att blidka alla runt omkring sig?
ska jag inbilla mig att livet får något slags värde, att jag får någon slags värdighet för att man gör precis så som alla tycker att livet ska se ut?
jag lärde mig knyta mina skor när jag var liten.
jag hade säkert kunnat kämpa mig igenom matte A till Ö om jag verkligen hade känt att jag ville.
men jag har sannerligen haft mer nytta av skoknytandet under mina 28år, än jag har haft av att beräkna b + 3,5 = 5.
och ja, svaret är b = 1,5.
självklart har jag livsångest precis som alla andra som lever.
jag har sådan livsångest att jag får dödsångest, för att
L I V E T
Ä R
S Å
S T O R T
och jag är så oerhört liten, oerfaren, en tänkande varelse med allt för mycket tid att tänka på allt det där som så många andra helt sonika aldrig tänker på när dom famlar genom livet på jobb som dom hatar, med personer runt omkring sig som dom hatar, med familjemiddagar dom hatar, med svärföräldrar som hatar dom, med stenciler som visar deras livslinje med ett litet streck som är ganska krokigt, men med väldigt få toppar och dalar.
jag vill inte leva så, jag har inte levt så, och jag tänker inte leva så.
jag säger inte att jag är lycklig. eller att jag ens har den minsta aning om vad det egentligen innebär. men jag tänker söka den. kanske hittar jag den aldrig. men att ge upp och falla in i ledet hoppas jag att jag aldrig gör.
jag är helt uppenbart fortfarande en ung och arg tonåring i hjärtat.
med drömmar om molotov-cocktails och svart tjock rök.
drömmar om att sätta hjärtan i brand.
att fortsätta vara ung, full, och underbar.
paradoxen ligger dock i att jag faktiskt försöker intala mig själv att jag vill ha det där livet som alla andra har.
bara för att jag inte har särskilt mycket annat.