Duktig flicka

Igar surfade vi äntligen. Shit vad svart det är. Var ute i 1,5 timma, stod NÄSTAN upp EN gang. Men det var mycket vind och svart att halla sig i balans även när det inte kom en vag. Vi ska fortsätta i morgon. Jag ska jävlar i mig lyckas! Känner mig duktig som äntligen vagat. Jag är ju lite halvrädd för vatten och speciellt öppna hav och stora vagor. Man har noll kontroll känns det som. Och hade inte Felipe (en chilensk kille som jobbar pa hostelet) hade varit med sa är det fragan om njag hade orkat ta mig in till land igen. HELT SLUT i armarna av allt paddlande.

Idag är det Lördag. Som vanligt sa känns det som att det gatt en vecka typ, men det är bara tva dagar sedan jag kom hit. Det beror pa att man gör sa mycket varje dag. Tar vara pa tiden, utnyttjar all tid till att göra nagat skoj. En dag fyller mer än vad en vecka gör hemma i Sverige.

Om exakt tva veckor aker jag hemat. Usch, tiden har gatt sa snabbt. Det är sa mycket jag vill hinna med. Egentligen vill jag aka och hälsa pa Marcos, se vattenfall och chilla lite med en bra kille. Men samtidigt vill jag spendera tid i Rio, med David och Nina. Jag far se hur jag gör. Beslutsangest som alltid.

Nu tillbaka till lugn och ro i det lantliga Chile. Jag är kär i det här stället. Tänk om man kunde spara ihop en slant, bosätta sig här ett halvar och bara surfa, bada, träffa spännande människor. Kostar typ inget att bo här. Man far ett litet hus för 2500 i manaden... jaja, drömma kan jag ju göra.. Jag saknar inte Jobba-äta-sova-vakna alls just nu.