10 mars 2011

Obrigada! De nada!

Jag kan just nu tva ord pa portugisiska (plus att jag kan rakna till 6) det ar tack och varsagod/inga problem. Jag klarar mig val halvbra pa det och genom att hitta folk som forstar engelska nagarlunda. Folk ar sa extremt trevliga och tillmotesgaende har sa det ar oftast inga problem!

Jag vet inte hur jag ska kunna satta ord pa de senaste 8 dagarna. Det har hant sa sjukt mycket och vi har traffat underbara manniskor. Jag ar lite ¨smaförälskad¨ till och med! (det gar skriva ä och ö men det ar jobbigt som fan sa ni far forsoka forsta anda) Snubben ar fran brasilien men har bott i canada i 10 ar. Rolig, spontan, lever livet, enkel, har vettiga tankar. Kanska aker 5 timmar soderut och halsar pa honom nasta vecka, vattenfall, fina strander och en massa annat har utlovats. Vi far se.
Det ar fortfarande nagan annan som spokar i mitt huvud ni vet..

Carnevalen ar sa sa sa mycket mer an den dar paraden man ser pa tv. Det ar egentligen en extremt lite del. I 7 dagar ar det fest. Gratis. Overallt. Det ar gatufester fran 8 pa morgonen till tidigt morgonen efter. EN gatufest ar ungfar i storlek med pridefestivalen i stockholm. och da ar det kanske 10 sadana varje dag. Helt sjukt galet kul ar det! men nu ar det slut pa carnevalen och det ska bli intressant att se lite mer av det vardagliga Rio. Det kommer nog vara ratt stor skillnad!

Idag har jag en halvkass dag, behovde ensamtid och har bara sovit, stadat, internetat och sovit lite till. Det ar det jag gillar med att vara pa samma stalla en langre tid, inte hets varje dag. jag hinner med allt anda. det blir lite mer vardag.. Det ar skont. Men ensamtid ar svart nar vi delar 3 pa en lagenhet! har inte varit ensam em minut sedan forra tisdagen, sa jag behovde den har dagen!

Nu ska jag traska hem, vet att David inte alls tycker att man ska ga ensam hem nar det ar morkt har. Men ni kanner ju mig. Jag kanner mig faktiskt valdigt trygg har, inte alls som i kapstaden forsta gangen jag var dar. Ska skriver mer om det i nasta inlagg. Hinner inte mer nu!


And the hardest part was letting go,
not taking part, you really broke my heart.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar