15 april 2011

Obekväm arbetstid.

Jaha, somnade runt 01. Vaknar nu, kockan 06, av mig självt och känner mig inte trött. Men det kommer nog snart igen. Vaknade dock med tanken att om jag jobbat så här många timmar om dagen och så här många dagar i sträck och varit tvungen att jobba 7-16, hade jag ALDRIG pallat. För mig är det inget obekvämt att jobba 14-22(23). Det är det absolut bästa för mitt psyke.
Att kunna somna runt 01-02, vakna runt 09-10. Gå och träna, ta en promenad, göra lite ärenden och kanske ta en lunch med pappa eller en vän som också är ledig på dagen. Visst det blir lite osocialt ibland men det beror ju på att de "normala" arbetstiderna är 7-16 (8-17) så alla andra jobbar i stort sett när jag är ledig och ska sova när när jag kommer hem från jobbet.

Tänk om alla jobbade 14-23. Om man kunde börja dagen med en frukost med en vän, eller alltid kunna ta en lunch tillsammans med sambon. Att aldrig ha en morgon då det är kolsvart och man får tvinga sig ur sängen för att gå till jobbet. Visst säger ni nu, men HUR trött skulle man vara de sista timmarna på jobbet? Jo visst, fast för mig är det tvärtom, de FÖRSTA timmarna på jobbet om jag börjar sju är hemska, då vill jag bara lägga mig på en soffa och sova. Tänk att kunna starta dagen på ett kul sätt om man ville. Och ja, att kunna gå i affärer, till banken och allt det där på vardagar så man slapp att ha EN ENDA viktig grej på helgen, mer än kanske tvätta eller städa. Nu tänker ni "ja men de som jobbar i affär skulle ju med vara lediga på dagen". Nej, för jag tänker att DE jobben kanske skulle vara dom där man får OB-tillägg. Alla som jobbade innan 11 t.ex skulle få extra tillägg, deras jobb skulle bli dom som kräver annorlunda arbetstider.

Vem har bestämt att man ska jobba på dagen och umgås på kvällen? Antagligen LÅNGT tillbaka då man jobbade som bonde eller hantverkare osv (tack Matilda för tipsen på jobb) och var beroende av ljuset, då det inte fanns elektricitet. Så, ja en flera hundra år tradition lever vidare och bestämmer hur vi ska leva idag. När omständigheterna är annorlunda. Hälften av befolkningen är säkerligen kvällsmänniskor och skulle jobba hellre och bättre om de fick sova på morgonen och jobba på kvällen...

Jag gillar att komma hem runt 22.30-23.30, ta en macka och te och sen kolla på nån serie (om man är sambo får man ju en ganska fin tid med den man bor med den där sista timmen på dygnet, som man säkerligen aldrig direkt njuter av på morgonen i stress och nyvakenhet?) för att sen somna runt 01.30 och ställa klockan på 09.30 och få 8,5 timmas sömn..

Men, alla är vi olika. Men jag tror ändå att det ligger något i det här. Jag vet att jag aldrig kommer kunna ha ett 7-16 jobb och vara bekväm i det. OM jag jobbar så och kommer hem runt 17 är det knappt att jag orkar eller har lust att träna eller umgås eller göra något alla, speciellt inte om det är vinter och kolsvart ute. Nej, då hamnar jag framför tvn och slappar och är trött och seg. Det sociala livet får lida för arbetets skull. Borde det vara så? Inte för min del. Jag ska dock inte klaga så mycket, jag får ju bra betalt om kvällarna. MEN det hade varit värt att offra de pengarna om alla mina vänner var lediga dagtid och min fotbollsträning var dagtid i stället så jag inte missade den... Ni ser, för MIG är det inga obekväma arbetstider att jobba 14-23, det är de tidiga som är obekväma och ställer till det för mitt liv som jag önskar leva.

1 kommentar:

  1. AnnaElsa7:09 em

    Jag håller med till fullo! Jag tycker oxå att vi borde jobba på kvällarna. Fan vad skönt det vore.

    SvaraRadera