SLUTKÖRD

Efter all planering, stress, irritationer över att folk lagt sig i på fel sätt, handling, matlagning, organiserande, mer stress så är jag nu, när allt är över, HELT slut i huvudet.

Att planera fest för 60-80 personer är inte helt lätt. Inbjudningar ska fixas, anmälningar ska tas emot, inköpslista ska göras, meny ska fixas, lokal ska bokas, dukning ska göras, mat ska lagas osv osv osv... Men vi fixade det, de två yngsta tjejerna på jobbet. Känns rätt skönt att fått visa att vi kan också. Det är inte alltid helt lätt att vara yngst på jobbet där medelåldern är 37.. Inte många under 35 på jobbet. Men idag kändes det bra!

Har dock fått säga hejdå till någon idag, antagligen för alltid. Malta. Det är en bit bort. Känns inte helt ok heller. Malta är inte känt för att kunna ta hand om flyktingar på ett bra sätt. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att EUs flyktingpolitik inte riktigt håller i längden.

Men idag lyste det igenom, vilka underbara ungdomar det är vi jobbar med. Hur lojala de faktiskt är mot varandra och hur mycket de känner för varandra. Vi är deras familj på något vis och de kommer alltid minnas det. Hur jävliga de än är mot oss ibland så vet jag vad det betyder i längden.

Jag tycker så hemskt mycket om mitt jobb, men idag var det med tårar i ögonen som jag vinkade av honom på tågstationen.