lite medkänsla

Läser din blogg och minns exakt hur det där känns. Allting. Känslan, ensamheten, vilsenheten, att försöka komma framåt men man tittar bara bakåt. Men jag ser också att du har vänner, vänner som betyder allt nu, och som tar hand om dig när du behöver det. Du kommer klara dig och vet du, du kommer komma ur det starkare än någonsin innan. Hur konstigt det än låter. Efter en tid kommer du känna att du vet mer om dig själv än innan och kommit ännu ett steg i livet. Men det kommer SEN. Just nu är det skit och jobbigt. Men du är stark, det tror jag alla i vår taikon-taikon familj är. Japp. Vi har fått lära oss den hårda vägen många gånger, men det som inte dödar gör oss starkare. Jag tror på det. Det måste bara få ta sin tid.