Fick sms från en viss herre igår kväll. Jävligt oväntat tänkte jag, men sen tänkte jag lite till och tänkte att det var fan inte alls oväntat egentligen. Har inget att säga känner jag, känner mig helt stum och förvånad. Inte arg, inte ett dugg, tycker mer synd om. Har sett så länge vad som vore bäst för honom, men han vägrar se det. jaja. Tänker inte lägga mer energi på det nu. Det kunde varit han och jag. Det är det inte och kommer aldrig bli.
Drömde en massa, som vanligt när jag har mycket i huvudet. Känner mig lite opepp idag och hoppas på en bra dag på jobbet med massa energi från kidsen, det är det som brukar hjälpa allra bäst mot sånna här dagar.
Kanske ta med kameran och leka med lite? Den är underbar! :) Att jag kunde vara en sån prylgalen en, det trodde jag aldrig.
Sms från afrika gör mig ändå lite lite gladare för stunden. En månad till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar