Var iväg idag och körde halkbanan i Jönköping. Jävligt nice att få sitta heeelt ensam i bilen och köra. Det gick bra. Jag är bättre på saker i min ensamhet, utan bevakning, så är det bara. Även om någon visserligen kollade på mig till viss del idag, men det märktes inte då de var långt bort. Jag sätter för hög press på mig själv när någon kollar mig precis bredvid, vad det än handlar om. Jag är likadan i fotboll, på träning, om vi har en övning. Så fort tränaren kollar på mig så går det ofta fel. Vet inte varför. Nervositet? Kanske. Prestationsångest? Kanske.
Tog en powerwalk på 45 min sen. Rensade huvudet. Hade på min "bästa lista" på spotify och jävlar vad bra musiksmak jag har :) Jag behövde den promenaden.
Nu sitter Fizzo och James och spelar ps3 och jag hänger på facebook och blogger samt dricker rödvin. Jag har börjat uppskatta rödvin, vuxet!
Det här med distansförhållande är en knepig grej. Dessutom med en person som reser jorden runt för att sjunga och har hundratals tjejer efter dig hela tiden. Jag testar mig själv kan jag lova. Min tillit sätts på prov något fruktansvärt. Och, ja det är ännu svårare med någon som har en helt annan bakgrund, kultur och ständigt kommer i kontakt med tjejer med sin egen bakgrund.. Det känns ibland som vi är så otroligt olika varandra och det är lätt hänt att jag jämför mig och känner att det är vissa saker jag inte har, inte kan ge honom.. Ni som känner mig vet att det är typiskt mig. Känna att jag inte räcker till, alltid rädd att han ska hitta någon bättre. Blir svartsjuk, litar inte på (litar inte på att jag är tillräcklig och kommer bli lämnad för nån annan). Varför är jag sån? När det kommer till ALLT annat har jag sjukt bra självkänsla, står för vem jag är, vad jag tycker, vad jag vill. Men så fort det kommer till förhållande, då känner jag mig plötsligt otillräcklig. What to do?
Ja du, de där med halkbanan var ju mest nervositet. Köra själv för första gången = Stor grej. Hålla rätt hastighet (annars jävlar ;D) = Stor grej... Jobbigast var nog att gasa upp i 70km/h, svänga lite höger, hålla koll på hastighetsmätaren, 70 skyltarna, hastighetsmätaren, svänga, skyltarna, BROOOMS!!! ... Det var lite jobbigt ^^.
SvaraRaderaDistansförhållande... Yeey, det hade man i mitten av tonåren, sjukt jobbigt var det. Tonåren, inga pengar, men man vill ses ofta... Ingen bra kombo.. Det fungerar om man litar på varandra. Men oftast är det väldigt mycket saknad man känner :).
Lycka till med körkortet ^^
Ja, det var dock jävligt kul med halkbanan, nervositeten släppte direkt när jag satte mig i bilen. Körde du med i Jönköping? Den ska ju vara rätt annorlunda mot banan i linköping...
SvaraRaderaJa, nu är det ju distans som fan med, frankrike liksom... men men, det går..
vem är du och hur har du hittat min blogg?
Jag är Stefan som körde Halkbanan med dig xD, du vet han som var nervös och som inte fick köra direkt xD.
SvaraRaderaNä jag hittade din blogg när jag googlade efter folk som kört Halkbanan i Jönköping, för att läsa vad dem tyckte, och om de var nervösa osv.
Det var inte svårt att förstå att du är du, och du har en riktigt intressant blogg :)