Det är nog därför allt är så jävla jobbigt, för att Du är så mycket mer än många andra någonsin varit för mig. Det är så jäva komplicerat. Kan du inte bara bo i trappan bredvid?
Och jag vill bara ringa dig och gråta lite och känna mig trygg igen, men har lovat dig lite tid, lite lugn och ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar