Rehab

Vänner är det bästa rehab man kan få. Nyår med Nina och Sabrina & Glen Kirkham Band var helt perfekt. Sjukt kul och precis sådär random galet som det alltid blir när jag och Nina slår våra kloka huvuden ihop. Det är synd att hon bor så lång bort, hon är balsam för min själ.

Nu har jag kommit fram till Stockholm, skippade tåget hem och ska umgås med Johanna, Pia och förhoppningsvis storebror + flickvän under veckan som går. Körkort och fotboll får vänta lite. Jag behöver det här.

Om ni undrar så blev jag dumpad genom ett sms från Fs telefon som löd "why are you calling my boyfriend all the time?" Jag har i alla fall lärt mig något av det här. Aldrig mer en kille av hans typ. Aldrig mer. Det här nog det värsta jag varit med om. Smset är bara en i raden av tusen lögner jag fått reda på senaste dagarna. Men det är inte sådär hemskt jobbigt som man kan tro. Jag har nog sakta men säkert bearbetat det här den senaste månaden, sen jag kom hem från Belgien och även om jag inte fått reda på saker och ting så hade det nog tagit slut ganska snart ändå, från min sida. Känslorna svalnar när det är så här mycket skit runtomkring. Har aldrig tyckt så mycket om någon samtidigt som jag hatat honom. Usch.

Ensamtid behövs nu. Ensam från pojkar. Vänner och familj värdesätts något oerhört i sånna här tider.