Kom precis hem från jobbet. Känner att jag verkligen kommer sakna kidsen. Eller framförallt se fram emot att träffa alla igen när jag kommer hem i April. Vi var i Åtvidaberg idag, spelade fotboll mot ungdomarna på deras boende. Bilresan dit var askul, fotbollen var skitrolig, bilresan hem var bra. I bilen kommer det så himla mycket bra samtal. Man blir ju helt lycklig i hela kroppen av att se hur de faktiskt bryr sig om en och tror på en och har respekt för en. Jag hade mycket farhågor och har fortfarande, när det kommer nya ungdomar, att de inte ska respektera mig för att jag är en ganska ung tjej. Att man ska bli "kompis" mer än vuxen eller att de kommer från kulturer som gör att respekten sjunker. Än så länge har jag aldrig haft något stort problem med detta, på tre år. Jag har hittat en balans. Jag vet att de känner mig och förstår mig när jag berättar att jag åker iväg i fem veckor och att det är min sista dag på jobbet och de svarar typ i kör "ååååååååååh vad skööööööönt, då slipper vi dig ett tag" :) KÄRLEK.
Men NU är det fokus och pepp på Sydafrika, Kapstaden. jag har verkligen hittat peppen. Redan planerat in en fest innehållande preimärvisning av nån skatefilm på torsdag kväll och en utgång på söndagen som innehåller grillfest i nån kåkstad och ett boxningspass i början av nästa vecka
JAG ÄR SÅ JÄVLA NÖJD MED MITT VAL AV ATT "SLÖSA" PENGAR PÅ, vad jag vet, VÄRLDENS BÄSTA STAD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar