6 maj 2012

Komplicerat? Eller bara helt enkelt enkelt?

Det är över fyra år sedan jag kom hem från Kapstaden första gången nu. Jag minns det. Hur förvirrad jag var. Jag hade inte räknat med att det skulle fånga mig som det gjorde. Jag kunde inte ana att jag skulle lämna kvar en del av mig där som aldrig hittade tillbaka till Sverige igen. Eller var det kanske mer så att en bit av mig, som aldrig visat sig förut, bara visar sig när jag är där? Jag vet inte och det är så svårt att förklara känslan. Jag är mig själv här hemma med, men inte HELA mig själv. Jag känner mig inte helt fri och öppen att vara och göra vad jag vill. Är jag rädd att folk ska döma mig? Fördöma? Håna? Ogilla? Jag vet inte. Jag tror helt enkelt inte att den svenska kulturen öppnar upp för alla de sinnen och saker jag tycker om. Inget illa med det, kulturer är olika, så är det bara. Jag saknar liksom mig själv när jag är här. Jag kollar i min kalender och inser att jag är någon annanstans än hemma mer än 30% av min tid. Då har jag ändå ett fast jobb här. Jag känner mig helt enkelt inte hemma. Jag längtar alltid bort. När jag är i Kapstaden så bävar jag för att lämna stället, då vill jag inget annat än att stanna kvar. Borde jag inte vara där då?

Det skrämmer mig självklart, tanken på att packa ihop alla saker, säga upp lägenheten, ta tjänstledigt från jobbet, säga upp mobilabonnemanget, internet, göra mig av med massa saker, packa ihop möbler i mammas förråd och bara sticka. Visst är det läskigt och lite otryggt. MEN jag vet att det är det här jag vill. Det är det här jag väntat på. Det finns en anledning till att intervjuerna jag tänkt gå på där nere innan, om telefonjobb, skitit sig och inte ens blivit av. Det var meningen att jag skulle åka med Dina och träffa Moses & co för att snart KANSKE ha en chans att få jobba med dom. Jobba med volontärer, med att hjälpa andra människor, med att hjälpa människor i Kapstaden. Min dröm sedan fyra år tillbaka. Jag bara vet att det var meningen och nu ska det här fan bli av, på ett eller annat vis!

Det är min tur nu.

2 kommentarer:

  1. Nu är det din tur tania!!!!!

    SvaraRadera
  2. Nu är det din tur tania! N

    SvaraRadera