Jag är själv. Men inte ensam. Det är skönt. Nästan hela tiden. Det är så skönt att inte ha "nån". Det är lite ovanligt för att vara jag. Men det är verkligen skönt. Det finns dock svaga stunder, som när en del personer hör av sig som man inte vill, men ändå vill. Det där med bekräftelse ni vet. Och det där med att inte riktigt kunna släppa eller glömma någon. Men jag är inte 20 längre så jag tänker ett steg längre och vet att det inte är värt det. Finns inte en chans. Hur nyfiken jag än må vara. Jag skulle så gärna vilja veta hur FAN han tänker. Men jag har lärt mig att det handlar ändå inte om mig. Det ligger hos honom helt och hållet. Så jag får helt enkelt blunda. Ibland hatar jag att jag alltid lyckas hitta killar som bor långt bort, men i det här fallet så är det en fördel, helt klart.
10 veckor kvar i Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar