Gårdagen, eller , natten till idag, var inte den bästa i mitt liv. Var i Stockholm på Coldplaykonsert. Har sett fram emot det hela sommaren men samtidigt haft en kass magkänsla inför det. Tänkt flera gånger att jag ska strunta i det, mest för att spara pengar och tid. Denna vecka har varit full rulle. Men tillslut bestämde jag mig för att åka. Jag ska alltid följa min magkänsla har jag sagt, men men.. Man lär sig visst aldrig. Väl framme i Stockholm, efter försenat tåg och andra förseningar pga att vi gick fel osv, så märkte jag att mina glasögon gått sönder. Kul, inte direkt billigt med nya.
Konserten var underbar, bland det bästa jag sett.
Hemfärden började ok. Bra sällskap och lite trafik på vägarna. MEN, 4 mil norr om Norrköping så säger det PANG. Vänster framdäck har gjort sitt. Punktering runt 02 en torsdagsnatt mitt på E4an. Vi kör in i väggrenen och sätter på varningsblinkers. Ringer ett par gånger till pappa och brorsan och Jennys bröder osv. Inga napp. Vi tar fram reservdäck och verktyg men pga okunskap plus att det var bäcksvart så var det bara att ge upp. Ringer bärgningskåren. De ska komma snart säger dom. 1,5 timma senare kommer det en gubbe och byter däcket på 10 min. 70 hela vägen hem. Jag var hemma 06.30 i morse. Vad det kommer kosta med däckbytet vill jag inte tänka på. Sov som en stock och vaknade 30 min innan jag skulle börja jobba. NU är jag hemma igen, klockan är 22.30 och jag är dödstrött!
Usch, de här utgifterna är inget jag har lust med just nu. Inte råd. Jag som fan kämpat hela sommaren för att spara inför resan så kommer det här nu, två veckor innan avresa. Jag blir så trött.
Jag ska alltid följa min magkänsla. Varför kommer jag inte ihåg det!?
Det som stör mig mest är att INGEN stannade för att hjälpa oss, under 2,5 timma. Vad som helst hade kunnat hända, vi kunde varit skadade, döda, vad som helst. Men ingen enda bemödade sig ens för att stanna och kolla så att allt var ok. Jävla människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar