1 februari 2007

träningsvärk...

japp, jag anade detta. att jag knappt skulle kunna gå i trappor idag. det var lite jobbigt på träningen igår.. Men kul som bara den. fan vilket jädrans kul gäng vi är. trodde inte det kunde bli bättre än det var i ljungsbro. Men det kommer nog bli det fan i mig!
Och man känner sig nyttig idag med träningsvärken...

Nu sitter jag på jobbet. Ringer på Corren. Det går ganska segt, men har i alla fall fått 50 kr extra redan på 1,5 timma. Alltid nåt. men hoppas få ringa på viasat ikväll sen. Det brukar ju gå lite lättare.
Jag var SÅ nära att inte gå till jobbet idag. Men jag tog tag i mig själv och gjorde det ändå. och fan vad bra det känns nu. Men sov lite länge och hann inte med frukost så nu är jag jäääkligt hungrig.

har precis fått veta att en väns bror har dött. Någon blodsjukdom. Fan. vet inte vad jag ska säga. Han vet inte att jag vet det. Ska man säga nåt då? Eller ska man låtsas att man inte vet? Det är ingen nära vän jag pratar om men någon jag vet bryr sig om mig och jag bryr mig om honom med. Han är en bra kille även om vi haft lite konstiga relationer till varandra under åren. Nu känns det för första gången helt ok och bra. Så händer detta. Vad ska man säga?
usch.

Helgen... Fredag har jag fest. Vill ni komma? Säg till eller dyk upp bara. Hos oss är alla välkomna. Det kommer bli en hel del Singstar, Buzz och Wii i vardagsrummet misstänker jag. I sovrummet blir det musikfascisttävling. Haha. jag ser fram emot det som fan. Det är det gamla gänget; sumpen, cilla, böcke, lisa, micke, oggi(?) och några andra med antagligen.. Ska bli så himlans skoj. KANSKE blir platens eller L'orient senare sen. Får väl se... Jag är itne så pepp på utgång trots allt. Men ändå, ska ju möta upp jeanette o co. då ju.. De var länge sen man festade med.. jaja, får se. Jag gillar inte att bestämma saker. Det blir som det blir.

Vet ni. Jag kan tänka på allt som hänt nu. helt och hållet. Och det gör inte ont längre. Det känns lite lite men det gör inte ont. Jag har förlåtit helt äntligen. jag tror största hjälpen till att förlåta har varit att jag själv gjort en jävla massa dåliga saker själv. Både mot micke och i tidigare förhållanden. jag vet att man kan tveka men att det även kan bli bra igen. Och jag kan inte för hela min värld se att micke skulle kunna göra så här igen. Innan det hände kunde jag se honom göra nåt sånt. Men han är helt annorlunda nu. Mognare, snälalre, mer pålitlig, mer omtänksam. ALLT är mycket mycket bättre. han är inte som han var då på nåt sätt. Inte alls. Och jag vet att jag är jävligt bra för honom. Vi har så otroligt mycket gemensamt och har kul ihop..
ÄLSKAR DEJ MICKE.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar