Drömde massa skit inatt och nu inser jag hur mycket han är i mitt huvud. Vaknade och trodde det var verklighet och allt kändes jävligt trist och konstigt. Precis sånt jag varit med om senaste åren och jag inser hur mycket det skadat mig och fått mig att tro att alla killar är sådana. Undrar när jag ska kunna börja lita på någon igen? Det dröjer nog tyvärr. Jag vill kunna lita på andra än mig själv. Jag litar iofs knappt på mig själv, det är väl en del av problemet. Om jag kan göra fel saker så kan väl alla andra göra det med. Och sen har vi det där med den ständiga rädslan för att den jag tycker om alltid kan hitta någon som är lite bättre än mig. Så tillitsbristen ligger inte alltid på att jag inte litar på människan i fråga utan mer på att jag inte tror att jag är bra nog så jag blir utbytt så jävla lätt. Ja, det är mycket som skadat mig och mitt psyke helt klart.
När ska jag bli "frisk"? Omöjligt...?
på tal om omöjligt eller möjligt:
Hittade en av mina absoluta favoritlåtar i en jävligt skön remix:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar