Tre veckor kvar nu. Sjukt vad tiden gått snabbt. Ser verkligen fram emot att komma hem men det känns väldigt konstigt och sorgligt att lämna det här landet, den här staden, och veta att jag inte kommer tillbaka på väldigt länge, kanske aldrig? Känns visserligen inte som att det kommer bli så, NÅN gång kommer jag åka tillbaka, det vet jag. Men det kommer dröja en lång tid.
Det är så många där hemma som jag saknar nu. Suttit och kollat igenom massa foton från sommaren och hösten och inser hur jäkla bra det faktiskt varit trots att jag gått igenom en hel del jobbiga saker. 2009 var helt klart året då jag tog tillbaka och även byggde väldigt många underbara vänskaper. Alla vänner har betytt så mycket för mig i år och jag tror inte jag klarat mig igenom det här året utan dom.
Jag har haft tid här att tänka på en massa saker och en del saker har kommit till klarhet men mycket, väldigt mycket, är så oklart fortfarande. Framtiden känns skrämmande men spännande. Jag har ingen aning om var 2010 kommer att handla om. Var jag kommer bo, var jag kommer jobba, vilka som kommer vara de främsta i mitt liv under året.
På ett sätt passar det mig, men samtidigt så saknar jag tryggheten. Börjat tänka på det mer och mer nu och jag saknar det. Att ha kontroll över vad som händer med mitt liv och ha något/någon att komma hem till varje dag. Någon att dela allt med. Däremot kommer det nog dröja, jag släpper ingen nära inpå som det är nu. Jag pallar inte. Jag hittar fel, brister, problem hela tiden. Orkar inte ens försöka.
Hade en telfondejt med Rebecca via msn nyss. Det var svårt att prata svenska igen så pass mycket! Tappade orden hela tiden, haha. men det var skönt att prata med någon som vet vad jag pratar om! Saknar henne här, hon har ju varit här båda gångerna innan och är en väldigt väldigt bra människa.. Det var svårt att förklara allt jag gjort eller känner, men jag har ju svårt att få fram sånt via telefon hur som... Det var i alla fall väldigt fint att få prata med henne lite!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar