lovin it!

Har haft två jättebra dagar. Men jag har spenderat för mycket pengar helt klart. Dock på en hel del bra saker, så det gör inte så mycket egentligen.

Igår var jag hemma. Skulle egentligen åkt till Lansdowne för att hälsa på pojkhemmet jag jobbat på förut. Patricia som var socialsekreterare där har slutat jobba där men när jag skrev till henne så var hon så jäkla söt och skrev ”jag jobbar inte där längre, men jag ska dit i veckan, vi kan ses då, så kan vi åka och hälsa på Rushan också för jag vet hur mycket han betyder för dig”. Rushan är pojken som mitt hjärta fastnade för lite extra när jag var här första gången. Han är på många sätt lik Savian. Så kaxig och opålitlig men samtidigt så oerhört skör. Han är nu förflyttad till ett annat pojkhem och vi kommer åka dit och hälsa på nästa vecka antagligen. Men det var så himla fint att Patricia föreslog det utan att jag ens nämnt det. Sånt gör mig glad. Att folk minns mig och att jag lämnat nåt slags avstryck och att de faktiskt är beredda att göra nåt för mig också. Det blev alltså inställt den här veckan då Rushan fortfarande har skollov och är hos sin farmor, men vi tar det som sagt nästa vecka.

Jag stannade hemma igår, men gick till Poolen som finns på gångavstånd från vårat hus. Jag tog med mig Laughness, dottern till de som jobbar här (lagar mat, städar osv). Hon är fem år och är hemma hela dagarna och leker ensam så hon uppskattade verkligen att få komma iväg lite. När vi var vid poolen hände nåt häftigt. En liten pojke lekte med mina fötter under vattnet och när han kom upp över ytan kollade jag på honom och jag visste att jag kände igen honom, men kom inte på varifrån först. Sen slog det mig att han var väldigt lik en pojke som heter Ronaldo. Ronaldo är son till en kvinna som bor på gatan som jag träffar i stort sett varje dag i soppöket. Han bodde i våras på barnhemmet som Rebecca jobbade på, Heatherdale. Jag frågade honom om han hette Ronaldo och bodde på Heatherdale och han sa ”ja, men jag bor inte där längre”. Såg sedan att en äldre kvinna pratade med honom så jag gick fram till henne för att fråga hur läget stod till. Hon berättade att Ronaldo och hans syskon numer bor i en fosterfamilj och ska göra det i två år, sedan ska det beslutas om de kanske adopterar barnen. Ronaldo berättade för mig att han har ett eget rum och att han tycker om sina fosterföräldrar. Han var SÅ förändrad, på ett bra sätt. I våras var han så tyst och försiktig och det verkade nästan som att han inte förstod så mycket av vad man sa till honom. Nu var han så glad, pratglad och lekfull. Sånt värmer att se. Att barn får chansen att bo i fosterfamiljer är inte såstor i det här landet, men enligt mig är det så mycket bättre än att bo på barnhem. På heatherdale är de över 40 barn i åldrarna 3-18 och det jobbar 3-4 st. Barnen får inte på långa vägar den uppmärksamhet och det stöd de behöver. Så, det värmde mitt hjärta väldigt mycket att se hur gott det gjort honom!

Idag var jag iväg med 9 stycken personer från soppköket till stranden. Det var en helt otroligt bra dag men sjukt mycket skratt! Folk är så snabba i munnen här och har alltid svar på tal och driver med varandra. Det är ju en ganska hård stil med mycket svordomar och ganska elak attityd, men med glimten i ögat, och det passar verkligen mig. Ironi och sarkasm all over! Jag gick och köpte mackor, kyckling, majonäs, dricka, chips och frukt som vi delade på under dagen och jag betalade tåget fram och tillbaka till stranden. Två kvinnor fick taxipengar så de kunde åka och hälsa på sina barn som bor på barnhem i camps bay. Jag gav även pengar till två av tjejerna så de kunde åka hem till sina barn ikväll. De bor långt utanför stan hos sina morföraldrar.

Anledningen till att många bor på gatan är just det, att de bor långt ifrån stan i kåkstäderna och där finns inga jobb. De måste ta sig till stan för att skaffa ett jobb. De har inte pengar att åka fram och tillbaka varje dag (det kostar ca 25 kr) så de sover på gatan i några veckor medan de försker skaffa sig ett jobb eller på nåt sätt tjäna pengar (rån, stöld, tiggeri m.m.). Dessutom, för att kunna söka jobb behöver de ID-handlingar och det kostar också pengar. Allt är så jäkla komplicerat och gör det så svårt för så många att ens kunna ha chansen att hitta ett jobb.

Jag gjorde av med ca 400 idag men det är exakt sånt här som jag gärna spenderar mina pengar på. Och det är sånt här NI bidrar med som donerat pengar till mig. Och jag lovar er, det kommer vara en av de dagar som de här människorna kommer minnas. När de kan slappna av för några timmar, slipper tänka på all annan skit och får i sig lite mat och vilar upp sig. Jag skulle göra det flera gånger i veckan om jag ahde råd för det är så jäkla kul. Många av de här människorna börjar verkligen bli mina vänner nu, riktiga vänner. Jag litar på dom, tycker om dom, har kul tillsammans med dom. Jag kan lämna mina värdesaker med dom utan att ens behöva tanken på att de skulle stjäla nåt. Jag VET att de aldrig kulle göra det. Jag respekterar dem och de respekterar mig tillbaka. Men det har tagit tid att komma dit, lång tid. Det känns jävligt hårt att jag ska lämna det bakom mig inom en månad, jävligt hårt. Hade jag råd skulle jag stanna hela våren och jag skulle kunna göra det här om och om igen, varje dag. De här människorna har blivit en stor del av mitt liv och de har en stor del av mitt hjärta .

Nu är jag helt slut och ska bara vara hemma ikväll och göra så lite som möjligt!

Gänget som åkte till stranden: