Det är ganska skönt när man får sina aningar bekräftade. Jag kan stå för att det sårar lite grann, mer ännu mer så lättar det mig. För under 2-3 veckor nu har jag funderat på det och känt att det inte är för mig längre. Jag orkar inte med det mer. Det var perfekt i höstas. Men det är inget för några seriösa tankar. Det finns för många brister och ni som känner mig vet att jag är SJUKT kräsen. Säg nån gång jag inte hittat fel och brister? Nej det jag fick veta idag gjorde mig lite besviken trots att jag vetat om det. Jag har bara inte velat få några bevis på det. Jag inser bara mer och mer hur obetydlig jag var i höstas. Det är klart man önskar att man var lite speciell.. men.. Det spelar inte så stor roll egentligen, jag visste från början vad jag gav mig in på.
Jag vet NU att det var bra DÅ men jag är inte intresserad längre. Jag kommer sakna en hel del saker och vissa foton och minnen från i höstas får mig fortfarande att le och känna mig glad. Han VAR sjukt bra för mig.
Men det var den jag var då som behövde det, inte den jag faktiskt blivit sista halvåret, jag kan inte hålla på så en hel sommar igen. För det KANSKE hade blivit så, att vi bara föll tillbaka i det vi hade i höstas. Men nej, jag vill inte längre. Det känns som att jag är redo för nåt annat, om jag träffar rätt person.
Jag tycker om honom massor och har ingen som helst agg eller irritation mot honom. Han är min vän nu, men inget mer. Och vet ni, det känns fan skönt. Jätteskönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar