ok.

Guys, seriously. Act normal. Stop being so fuckin complicated. Stop thinking its all about you...

Jag är fan trött på det här. Varför är det alltid killen som avgör vem som är konstig. Varför kan man inte säga eller göra en enda sak utan att det måste betyda att man är kär? Det behöver faktiskt inte vara så!

Gaaaaah. Just när jag faktiskt släppt det där lite, det var en bra stund i mitt liv som slutade tvärt, men som jag skulle minnas som nåt fint, trots det konstiga slutet. Men nu undrar jag om jag någonsin kan göra det.. Tveksamt..

Trodde det var på samma villkor. Men undrar nu vad fan det handlade om!!!

Men. Varför bryr jag mig?? Kanske för att jag aldrig riktigt fick en chans att förklara mig.