22 juli 2010

ok..

Det svaret kändes som det mest vettiga under hela tiden. Tack. Jag FÖRSTÅR dig och var du är NU. Jag vet att det lätt blir så. Jag har varit där med. Det är bara vägen till det som sårade mig så fruktansvärt och dessutom blev jag så jävla kär och fångad mitt i nån slags stormvind att det kommer bli jobbigt att släppa.

Nu ska jag ha en balsamerande dag med vänner.

Tack för att ni finns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar