Jag trodde verkligen inte att något kunde vara mer sorgligt och ångestframkallande i någon tv-serie än avsnittet då Marissa dör, i OC. Men Skins fortsätter imponera, förvåna, och krossa mig. Satt med andan i halsen och gråten i ögonen nyss. "Vad fan, det kan inte bli så hääääär" snurrade i mitt huvud och jag satte på nästa avsnitt fort som fan..
Normalt att bli så av en tv-serie? Nja. Men det är då fan i mig ett bevis på att det är bra. Nu ska jag hitta säsong 5 nånstans så jag kan se meeeeeeer.
Lovin it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar